Med renen som levebröd

Renskötsel är en central och mycket betydelsefull näring i det samiska samhället.Den är inte bara ett sätt att hitta en inkomst - den är också bärare av en lång kulturell tradition och en samisk identitet.

Renskötseln är intimt sammankopplad med den samiska kulturen och har traditioner mycket långt bakåt i tiden. Den har under tusentals år utvecklats från jakt på vildren till dagens renskötsel. Men än i dag är det naturen som styr rennäringens rytm eftersom renen går på naturbete året runt. Människan/renskötaren är den som måste ta hänsyn till renen och naturen och inte tvärtom. Renskötarens uppgift är att vara renens beskyddare och skapa goda förutsättningar för att få utkomst av sin näring.

Ständiga flyttningar
Inom varje samebys område strövar och flyttas renarna mellan olika betesmarker. Betesområdena har olika egenskaper som gör dem betydelsefulla för renskötseln vid olika tider på året. För att förflytta sig mellan de olika områdena används särskilda vandrings- och flyttleder som ofta är mycket gamla. I arbetet med renarna använder renskötarna förutom olika leder, även olika hagar för att samla, skilja, märka och/eller slakta renarna. Arbetet med renarna sker på djurens villkor där väder, vind och bete är avgörande.

Känslig för störningar
Rennäringen är känslig för störningar både från andra markanvändare och rovdjur. På våren, i maj, när vajorna kalvar är det särskilt viktigt att renarna får vara ostörda. Även under andra perioder på året, till exempel vid flyttningar, är renen speciellt känslig för störningar. Vid en trång passage, som över en väg, kan störningar göra att en hel hjord skingras, vilket leder till  merarbete för renskötarna.