Sydsamiskt barn
Åsa och Hartvinders dotter iklädd högtidsdräkt och laddad inför midsommarfirandet. Foto: John Erling Utsi.

Ankarede – Folkets park och Mekka

Ankarede ger en bild av det samiska folket. Platsen är svår att hitta till, långt bort från allfarvägarna. Bara någon enstaka turist råkar förirra sig hit, till fjällkanten i nordvästra Jämtland. Djupt inne i en skog av granar som skymmer himlen. Här har samerna samlats så länge man minns. Under midsommarhelgen drog sig alla dit. För bröllop, dop, eller bara för att träffas under några dagar. Traditionen lever vidare.
Idag är det inte bara traktens samer som kommer dit. Ungdomar från hela Sápmi åker dit för fest med dans och jojk och sitta vid eldarna långt in på natten och bekanta sig med jämnåriga samer. I Ankarede finns inga bofasta, bara ett kapell, några kåtor, det är allt.

En midsommarhelg i Ankarede kan liknas vid en festival utan musiker, en släktträff där ingen har kontroll på vilka som kommer att dyka upp eller ett tältmöte där prästen har irrat bort sig i skogen. Trots att det hålls några gudstjänster under helgen så är de inte särskilt välbesökta. Lördagkvällens dans är däremot mer välbesökt och fartfylld.

På dansgolvet dansas nya innovativa former av foxtrot, på parkeringen avsmakas en och annan starkvara medan farmor och morfar pratar om gamla tider samtidigt som de håller ett öga på vem som lämnar festen med vem. Här är de flesta släkt med varandra och det är bara de äldsta som har klart för sig hur alla släktförbindelser ser ut.

Någon ordnad sömn finns inte. Alltid är det någon kåta eller tält som har öppet hus dit man kan gå för att se vad som står på. Några tjocka väggar finns inte så det är bara att lyssna sig fram.

Söndagen är vikt åt att vila och tävling. Lassokastning går ut på att fånga renhorn. Lek blandas med allvar. Inför en lätt utmattat publik försöker unga och gamla lassokastare fånga så många horn som möjligt.

För Eilert Åhrén och Åsa Virdi-Kråik är midsommar i Ankarede lika självklar som julafton. Det är här man skall vara. Båda har nyligen bildat familj så hela familjen är med. Eilert arbetar med att bygga upp sin renhjord och hans familjesituation är inte alls ovanlig, hans livskamrat Kristin bor i Tromsö. Pendlingsavståndet är därför drygt, 120 mil. Åsa arbetar som religionshistoriker i Stockholm. Hennes man kommer från Punjab i Indien, men har valt att flytta till henne.

-Så här skall midsommar i Ankarede vara, säger Åsa. Och nåde den som dristar sig till att försöka ändra på detta. Det här är liksom ett samernas Mekka, man måste ha varit här åtminstone en gång i livet. Det är som Folkets Park, fast så mycket mera. Här finns alla generationer som gör att platsen har en själ. Hennes man, Harvinder Singh, har levt i Sverige ett par år nu.

– I början var det svårt att få kontakt med samerna, det tog tid. Men när jag väl gjorde det insåg jag att det finns stora likheter mellan samerna och mitt folk. Mest att de alla är enkla och jordnära och enkla. I och med dotterns födsel accepterades jag till slut, säger Hartvinder, jag var inte längre en vanlig främling.

Eilert bor med sin familj i en av kåtorna. Utifrån ser den liten ut, men väl inne så är kåtan både rymlig och ljus. Efter det obligatoriska kaffe, med rökt renfett i, filosoferar Eilert över livet som renskötare. För några år sedan var han engagerad i politiken. Han arbetade i samernas ungdomsförbund. Men nu har han inte tid med sådant. Att bygga upp en renhjord som familjen kan leva på tar alla hans tid. Under de senaste åren har mycket skett som påverkar honom. Sveriges medlemskap i EU tycker han är bra. Men att Norge inte anslöt sig anser han var synd. Den onaturliga gränsen mot Norge har idag blivit ett större hinder, säger han. Då deras betesmarker sträcker sig mot den norska gränsen kan det ibland hända att renarna går över till Norge. Idag har många renskötare börjat utfodra sin djur. Men detta tror inte Eilert på. Renen måste föda sig själv, anser han. Det finns ingen ekonomi i att mata en hel renhjord över vintern.

Många av samebyarna i söder har tvingats in i juridiska processer om rätten till vinterbete för sina hjordar. Processer som varit både långa och dyrbara, och som de hittills förlorat. Trots att hans sameby inte drabbats av dessa så ger det honom en känsla av otrygghet för framtiden. Vem tur är det nästa gång?

Fast det där är saker som man inte borde ägna sig åt att fundera över en midsommardag. Så Eilert, Kristin och tvillingdöttrarna går ut i solen och blandar sig med publiken. Sätter sig för att prata med någon bekant som troligen är en släkting, frågan är bara på vilket sätt.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?