Nya vindar blåser

Under århundraden levde den gamla samiska naturreligionen sida vid sida med kristendomen. Från 1600-talet gick försöken att kristna samerna hand i hand med kungamaktens strävan att erövra områdena i norr. När religionen blev ett maktmedel begicks många övergrepp mot samerna, precis som mot andra urbefolkningar i världen.

Den kristna kyrkan av idag har insett att den har stor skuld i att många ursprungsbefolkningar har ett sämre utgångsläge i sina respektive samhällen. "Den vite mannen", den västerländska kulturen, har via skolsystem och kyrkor försökt civilisera "vildarna". Men hårda uppfostringsmetoder och kärlekslösa präster har fått människor att känna sig mindervärdiga och odugliga, när deras kultur och levnadsförhållanden inte accepterats. På vissa håll i världen ansågs föräldrar inte kunna fostra sina barn. Därför togs barnen ifrån dem och uppfostrades av nunnor och missionärer på internatskolor tills de glömde sina föräldrars språk och inte längre kände sig hemma i sin egen kultur. Det finns många människoöden som vittnar om det. Även samerna har fått känna att deras kultur, språk och uttryckssätt inte har accepteras av den kristna kyrkan. Men nya vindar har börjat blåsa. Här några exempel:

Biskopen erkänner kyrkans skuld
I mars 2001 ägde den första försoningsgudstjänsten rum i Undersåkers kyrka på sydsamiskt område som ett led i en försoningsprocess inom Svenska Kyrkan. Det sydsamiska språket och jojken användes i gudstjänsten. Biskopen i Härnösand bad samerna om förlåtelse för kyrkans oförrätter gentemot samerna. Han sa bland annat: "I dag vill vi i Härnösands stift tydligt uttrycka den brist på tillit, öppenhet och respekt som kännetecknat många av Svenska kyrkans relationer till den samiska befolkningen. I vår historia har vi bidragit till att fördomar om samiskt liv bevarats och därmed förstärkt människors utsatthet. När samer getts mindre människovärde har kyrkan ofta varit tyst och låtit människor ringaktas och särbehandlas. Samiska symboler har misstänkliggjorts och hindrats från att införlivas i kyrkans gudstjänstliv. När kyrkan hade ansvaret för skolan i vårt land verkade vi inte för det samiska språket." Biskopen erkände kyrkans skuld i det förgångna och bad samerna om förlåtelse. Han sa även att kyrkan söker försoning och önskar att få gå vidare i kärlek, respekt och tillit.

Samisk kultur i frikyrkan
Även inom frikyrkor i norra Sverige har det under 90-talet varit en process med att som svenskar och samer be varandra om förlåtelse och söka försoning. Många samer har djupa sår och det tar tid att försonas med sina erfarenheter. Det handlar också om att försonas med sin egen kultur och utifrån egen övertygelse våga ta in samiska element i sin trosutövning. Det tar tid och det måste få ta tid. Den första kristna urbefolkningskonferensen på svensk sida ägde rum i Vilhelmina 1997. I oktober 2000 invigdes en nytillverkad samisk trumma med bibliska symboler på en gudstjänst i en frikyrka (EFK) i Kiruna. Samtidigt bröts en förbannelse som uttalats över trumman av en prost på 1700-talet. Istället uttalades välsignelse över samerna och att den samiska kulturen ska kunna användas i kyrkliga sammanhang. Inom Missionskyrkan finns ett samiskt utskott som driver projektet Girku Sámis. Det projektet syftar till att utveckla samiskt kyrkoliv och för detta har en samisktalande pastor anställts.

Kristna ursprungsbefolkningar
På olika håll i världen har en kristen urfolksrörelse sett dagens ljus under 90-talet. "World Christian Gathering on Indigenous People" är en ekumenisk och internationell urfolksrörelse där representanter från flera urfolk och samfund är initiativtagare och visionsbärare. Man vill återupprätta värdet i urfolkens kulturer och se dem som uttryck av Guds mångfald. Gud är Skaparen som skapat alla folk och folkslag. Hans Son föddes själv in i en minoritetskultur i Mellanöstern. Jesus var varken vit eller västerlänning. Kristna från ursprungsbefolkningar över hela världen träffas regelbundet till konferenser för att dryfta gemensamma problem och uppmuntra varandra att uttrycka sin kristna tro utifrån sin egen kultur, med sin musik, egna danser och instrument, och andra unika kulturella uttryckssätt. Initiativet till WCGIP togs av maorier på Nya Zeeland 1996.

Relationen till kyrkan idag
De kyrkliga strävandena har fått ett blandat mottagande. Samiska röster har höjts att kyrkan mer konkret borde visa att man står på samisk sida inte bara genom symbolik utan genom att släppa sina egna markintressen till förmån för renbete och renskötsel. Ekonomiskt borde också kyrkan bidra med att återuppbygga den religion man gjort allt för att bryta ner över tid. Detta är krav som är kostsammare för kyrkan att möta. Vissa av kyrkan initiativ har också fått motsatt effekt mot vad man haft i åtanke och uppfattats av en del samer som ett försök av kyrkan att slutföra den missionsprocess man drog igång för trehundra år sedan med mål att föra in alla samer inom kyrkans och kristenhetens ramar.  Detta visar att misstron är djup och en försoningsprocess inte är en enkel sak.