Innan Guds ord

Samernas tidiga historia är höljd i dunkel och det finns ingen samlad bild av hur man uppfattade världen. Och de skriftliga källorna är oftast från svenska präster med uppdrag att kristna.

De källskrifter som beskriver de förkristna trosföreställningarna som samerna hade är sena, från 1600- och 1700-talen, och har skrivits av kyrkans män. De hade som sin uppgift och plikt att bemöta och avskaffa allt som betraktades som ”hedendom”, som definierades som allmän ”vidskepelse” och ” trolldom”. Samer som utövande ”trollkarlar” var en allmän föreställning bland icke-samer långt före kristendomens införande, en bild som varit levande ända in i modern tid.

Kunskapsutbyte
Av arkeologiska fynd att döma och genom lingvistiska undersökningar finner vi att under historiens gång mötte samerna övrig nordisk befolkning med vilka man utbytte kunskaper, både på det materiella och det andliga planet. Den redan på 1100-talet katolska trosläran, som förmedlades genom munkar, blev också till ny kunskap för vissa av de samiska religiösa specialisterna, något som satt sina spår i till exempel synen på skapelsen och döden, det vill säga viktiga existentiella frågor. Detta framkommer framför allt i 1700-talets missionsberättelser.

Historia skriven av andra
Det är alltså icke-samer som skrivit samernas religionshistoria och ur ett visst perspektiv. Dessa historieskrivare har också i de flesta fall byggt historien på andrahandsuppgifter och inte på egna iakttagelser, varför man måste ha en viss försiktighet vid tolkningen av utsagorna. Berättelserna har också skrivits från det egna verksamhetsområdet där de verkat som präster eller missionärer och kan således inte sägas teckna en övergripande bild av verkligheten på det sätt som samerna såg den. Det finns dock företeelser som återfinns hos alla historieskrivare och som berör hela Sapmi, oavsett bosättningsområde, ekonomisk bas eller språk, vilka man då kan betrakta som allmängiltiga.

Gudar och gudinnor
Hit hör traditionen om nåejtie (nåjd), om sieidi (sejte) och om djurceremonier. Vi träffar också på ett panteon med gudinne- och gudanamn, var och en med funktioner som är viktiga för människan, men dessa namn har fallit i glömska under århundradenas lopp, medan de företeelser som nämnts ovan har levat kvar i den samiska folkloren, i jojken och i minnet i övrigt. Berättelserna om nåejtie, ger oss bilden av människans förhållande till den andliga dimensionen i tillvaron och hennes plats i kosmos – berättelserna om sieidi speglar människans förhållande till naturen och i ceremonierna vid dödandet av djuren visar hon sitt nära förhållande till djurvärlden.

Djurceremonierna har levat kvar in i sen tid i de riter som utfördes vid dödandet av björnen. Ännu vid 1800-talets slut, berättas det, var en björnjakt utförd efter det traditionella mönstret.