De första skriftliga källorna

Det finns väldigt litet källmaterial från nordligaste Sverige och Norden före 1500-talet. De tidigaste författarna, som tros skriva om samer, skriver om ett annorlunda folk långt bort från deras eget samhälle. De hade aldrig träffat samerna själva, utan skrev bara ner hörsägner. Samerna ansågs som ett fascinerande och exotiskt folk. Att både män och kvinnor jagade ansågs till exempel som märkligt.

Germania
Det första skrivna dokumentet där det berättas om samerna anses vara från 98 e. Kr. Då skrev den romerske historieskrivaren Tacitus i sin bok Germania om ett folk han kallar fenni:
”De äter örter, klär sig i djurskinn och sover på marken. Det enda de litar på är pilarna med benspetsar. Män och kvinnor följer varandra och livnär sig på samma jakt.”

Ottars berättelse
Redan från 800-talet finns en berättelse om skatteuppbörd bland samerna. Då levde en storbonde på på sin gård i trakterna kring nuvarande Tromsö. Han hette Ottar och var i tjänst hos kung Alfred den store av England. Det är kung Alfred som har låtit skriva ner Ottars berättelse. Ottar sade sig äga 600 tama renar, varav sex stycken lockrenar. Varje år tog han upp skatt av samerna. Den rikaste måste betala 15 mårdskinn, fem renskinn, ett björnskinn, tio skäppor fjäder, en björn- eller utterpäls, ett skeppståg av valrosshud och ett av sälhud på vardera 60 alnar (ungefär 36 meter). Denna skatt som samerna var tvungna att betala var Ottars viktigaste inkomstkälla.

Egil Skallagrimssons saga
I den isländske Egil Skallagrimssons saga från 1200-talet berättas om hur vikingen Torolv Kvällulfsson från Island gjorde skatteuppbörds- och handelsfärder till samerna. I sitt sällskap hade han beväpnade följen på upp till 90 man. Om mötet med samerna omtalas att: ”även mycket handelsvaror hade Torolv med sig och stämde genast möte med finnarna, tog upp skatt och höll köpstämma. Allt gick i samförstånd och vänskap med dem, och fruktan gjorde också sitt till fogligheten”.