Rovdjursskadade renar är en allt vanligare syn för renskötaren. Foto Benny Jonsson
Rovdjursdödade och skadade renar blir en allt vanligare syn för renskötaren. Foto: Benny Jonsson, Idre sameby.

Rovdjur

Rovdjursstammarna växer och renen, som är den huvudsakliga rovdjursfödan, kostar staten många miljoner varje år. Ändå får samebyarna inte ens ersättning för hela förlusten. Enskilda renägare får bekosta Sveriges rovdjurspolitik. De växande rovdjursstammarna dödar fler renar än de som går till slakt.

Beräkningar från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har visat att de fem stora rovdjuren, varg, järv, lo, björn och kungsörn, dödade mellan 59 000–64 000 renar under 2008. Det motsvarar 23-24 procent av hela vinterrenhjorden (renantal efter slakt) på 260 000 renar. Mest river lo och järv. För dem är renen det huvudsakliga bytet. Det här innebär att en renskötsel utan rovdjursförluster skulle kunna ge ett årligt slaktutag på mer än 150 000 renar att jämföra med dagens dryga 60 000 renar. Att konsekvensen blir så stor beror på att renar inte bara dödas, det föds också över 30 000 färre kalvar på grund av störd åldersstruktur i renhjorden och för att fler kalvar dör när de blir moderlösa.

Om det inte längre finns något överskott av honkalvar som ersätter de vuxna hondjur/vajor som slaktats eller dött, kallas det för att renhjorden kollapsar. När överskottet saknas börjar renstammen att minska. Rovdjurstrycket ökar då relativt sett ännu mer och kollapsen accelererar. Den här typen av kollapser kan utlösas lokalt betydligt tidigare, till exempel på grund av dåliga betesår, vid lokala variationer i rovdjurantal eller genom att renägare ger upp och slaktar sina djur.

De växande rovdjursstammarna hotar att äta upp råvaran för såväl rennäringen som sin egen existens. Ställd inför frågan om renkött i huvudsak ska vara rovdjursföda eller livsmedel, borde svaret vara självklart. Men verkligheten är en annan. Mer än hälften av lokalt producerad, ekologisk och högkvalitativ matråvara går till rovdjursföda.

Ungerfär 10 procent av samerna livnär sig på renskötsel. Dessa drivs inte av ett oresonligt rovdjurshat, utan vill bara skydda sin egendom. Det är de som ser renarna lida och plågas av rovdjurens framfart. Rennäringen vill se en ansvarsfull rovdjurspolitik. Skadorna som rovdjuren orsakar rennäringen ska vara acceptabla och ersättningarna rimliga.

Riksdagen antog en ny rovdjurspolitik i december 2013. Enligt miljöministern ska politiken möjliggöra en god förvaltning av stora rovdjur, samtidigt som den ska tillgodose en bra balans mellan målet om gynnsam bevarandestatus för rovdjuren och  ta hänsyn till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden.

Riksdagen beslutade också att rennäringen inte ska behöva tåla att mer än tio procent av renarna blir rovdjursmat årligen. Mera om de fem stora rovdjuren kan du läsa om du klickar dig vidare i vänsterspalten.

 

Intressant

Inventering av
rovdjur
För att kunna betala ut ersättning måste staten säkerställa antalet rovdjursföryngringar inom varje sameby. Detta innebär att det varje år måste göras inventeringar. Detta gör länsstyrelsens fältpersonal tillsammans med renskötare från respektive sameby. Under några veckor är man ute i markerna och letar lyor. Samebyn får då även bidra till kostnaderna för inventeringarna.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?