Hem
Om Sápmi
Djur & natur
Historia
Näringar
Språk
Kultur
Religion
Politik
Webb TV
Pressrum

© Samiskt Informationscentrum
Sametinget
Box 582
831 27
ÖSTERSUND
tel: +46 63 15 08 72
info@samer.se
Webbredaktör:
Anna Skielta
Ansvarig utgivare:
Peter Sarri

Länk till information om talande webb
Den här sidan är ansluten
till tjänsten "talande webb".
Klicka på bilden för mer information.

Tillbaka
4 barn utanför kåta
Fyra samebarn utanför en skolkåta i Gällivare socken. Foto: Nordiska museets bildbyrå.
Skolan och samerna

Skolundervisning för samebarn har funnits till och från ända sedan 1600-talet. Men det skulle dröja länge innan skolundervisningen blev obligatorisk och likvärdig för alla. Många olika skolformer har förekommit under historiens gång, allt ifrån vandrande lärare som följde med familjerna på flyttningarna, till internat där barnen fick bo i månader utan att få komma hem.

Det samiska språket har använts i skolan men huvudsakligen som ett slags hjälpspråk. I norr förekom även finska i skolan. Läs- och skrivundervisningen har alltid skett på svenska. Under 1900-talet har det varit ett uttalat mål att barnen ska lära sig svenska. 1913 kom en särskild reform då nomadskolan infördes för alla samebarn som levde nomadliv. Andra samebarn skulle gå i den svenska folkskolan. I skolstadgarna från 1925 och 1938 sägs att undervisningsspråket skall vara svenska. Undervisning i ämnet samiska förekom inte alls under första hälften av 1900-talet. 1962 blev nomadskolan frivillig och öppen för alla samers barn. Då blev också samiska ett obligatoriskt ämne.

Nuförtiden har alla elever rätt att studera sitt modersmål som elevens val, som språkval, inom ramen för skolans val, eller helt utanför timplanen. Det finns ingen garanterad undervisningstid för ämnet så det kan se olika ut på olika skolor. De nationella minoriteterna har en mer omfattande rätt till modersmålsundervisning än invandrargrupper. En samisk elev skall ha rätt till modersmålsundervisning även om samiska inte är ett dagligt umgängesspråk i hemmet.

Undervisning för samer 1632-1900
Ända sedan 1600-talet har det funnits speciella skolor för samerna. Undervisningen anordnades av präster och missionssällskap och var ett led i kristnandet av samerna. 1632 inrättades den Skytteanska skolan i Lycksele som skulle utbilda samiska pojkar till präster. Under första halvan av 1700-talet inrättades en slags internatskolor där barnen fick lära sig läsa och fick undervisning i kristendom. Det förekom också att vandrande lärare, så kallade kateketer, färdades bland samerna och bedrev viss undervisning.

I början av 1800-talet fanns fasta s.k. lappskolor i Karesuando, Jukkasjärvi, Gällivare, Jokkmokk, Arjeplog, Lycksele och Föllinge. Undervisningsspråket var samiska, finska eller svenska, beroende av vilket språk som dominerade i de olika församlingarna. 1877 bestämde riksdagen att undervisningen skulle ske på svenska om barnen förstod detta språk. Kateketundervisning infördes på nytt så att nomadsamernas barn också skulle få viss skolgång. I Karesuando och Jukkasjärvi infördes 1895 en ny skolform; tio veckors vinterkurser.

1896 försökte staten samordna undervisningen i lappskolorna med undervisningen i folkskolorna. Barnen skulle läsa samma ämnen och gå fem år i skola. Samebarnen kunde gå i lappfolkskolor, kateketskolor eller allmänna folkskolor. All undervisning skulle vara på svenska, men kunde ske på samiska eller finska de tre första åren. Det förekom också att samebarn gick i folkskolor med internat som Svenska Missionssällskapet inrättat.

Särskild undervisning för nomadbarn
I början av 1900-talet beslutade riksdagen om en förändring av sameundervisningen. Undervisningen skulle ordnas i form av kateketskola under de tre första åren som nomadbarnen gick i skolan. En lärare följde med under flyttningar sju månader per år. De följande tre åren skulle barnen gå i de fasta lappfolkskolorna. Undervisningstiden minskades till tre månader per år. Den nya organisationen var obligatorisk för de nomadiserande samernas barn. Man tog inte ställning till om samiska eller svenska skulle vara undervisningspråk, men i verkligheten kom all läs- och skrivundervisning att ske på svenska - till och med i Jukkasjärvi och Karesuando.

1913 kom en nomadskolereform byggd på tanken att vanliga skolor var olämpliga för flyttsamernas barn. Kyrkoherden i Karesuando, Vitalis Karnell, var en av de sakkunninga i utredningen inför reformen. Han skrev: "Gynna gärna lapparna på allt sätt, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem inte läppja på civilisationens bägare i övrigt, det blir i alla fall bara ett läppjande, men det har aldrig och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp ska vara lapp." Om samebarnen vande sig vid civilisationen, att bo i hus, äta med bestick och sova mellan lakan, skulle de avvänjas från nomadlivet och den genuina flyttsamiska kulturen skulle gå under. Istället bedrev man en segregerande skolpolitik. Bofasta samers barn skulle gå i den svenska folkskolan. Nomadsamernas barn skulle gå i särskilda kåtaskolor som byggdes från Karesuando i norr till Idre i söder.

I norr byggdes även särskilda hushållskåtor där barnen sköttes av särskilda samiska föreståndare. På 40-talet ersattes kåtorna av internat. Den nya nomadskoleorganisationen blev hårt kritiserad för att den hade lägre målsättning än motsvarande svenska skolor. Undervisningen ökade stegvis i längd så att den i mitten av 40-talet överensstämde med den sexåriga folkskolan och på 50-talet infördes ett sjunde år. I praktiken var undervisningsspråket svenska. Undervisning i samiska förekom inte, men samiska kunde användas som ett "hjälpspråk" i undervisningen om läraren kunde samiska.

Från nomadskola till sameskola
1962 beslutade riskdagen om en omorganisation av sameundervisningen. Nomadskolans årskurs 1-6 blev frivillig och öppen för alla samers barn. Namnet ändrades senare till sameskola. Samiska blev ett obligatoriskt ämne och fick omfatta högst två veckotimmar. Skolplikten blev nio år för alla. Ett samiskt högstadium inrättades i Gällivare. Det lades ner 83/84. Först 1980 fick samerna själva inflytande över samisk utbildning då riksdagen inrättade en sameskolstyrelse med samer i majoritet. Från början var den enbart ansvarig för sameskolorna, men nu ansvarar den även för samisk barnomsorg och fritidshem.

Det finns samisk förskoleverksamhet och sameskolor på fem platser i Sverige: Karesuando, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby. I flera kommuner har eleverna möjlighet att välja samisk integrering i den svenska skolan. Eleverna följer undervisningen i den "vanliga" grundskolan men vissa ämnen såsom språkval, slöjd och samhällorienterade ämnen har samisk inriktning. I Jokkmokk kan man välja ett gymnasieprogram med samisk inriktning.

Senast ändrad: 2011-09-05
Denna sida kan du inte kommentera.

Dela med dina vänner |