Skolhistoria

Skolformerna för samer har varit många genom århundradena och har skiljt mellan de olika samiska bosättningsområdena. Vid sekelskiftet 1900 fanns det fyra undervisningsformer för samiska barn: fasta lappfolkskolor, kateketskolor, korta vinterkurser och folkskola. Med 1913-års skolreform infördes den skolform som är den mest omtalade, nomadskolan även kallad kåtaskolan.

I slutet av 1800-talet började ledande svenska politiker och vetenskapsmän bekymra sig över renskötselns och de renskötande samernas överlevnad. På de platser där de samiska barnen fick sin undervisning i missionsskolor oroades det över att samerna skulle få smak av det moderna samhället och därigenom bli lockade att lämna fjällen och renskötseln. Det ansågs att samer inte hade de naturliga förutsättningarna för något annat liv än som renskötare. Med den tidens syn ansågs endast de som var renskötare som samer. Övriga etniska samer ansågs inte vara samer.

Lapp-ska-vara-lapp
Det var nu den så kallade ”lapp-skall-vara-lapp”-politiken slog igenom, tydligast har den kanske märkts genom 1913-års skolreform. Kyrkoherden och folkskoleinspektören Vitalis Karnells utredning angående en skola för nomadiserande samers låg till grund för utformandet av kåtaskolorna. I utredningen myntades även de nu i dag kända uttrycken ”lapp-skall-vara-lapp” och ”man ska inte ta lappen ur lappen”. Vintertid skulle barnen undervisas i fasta träkåtor och sommartid i vandrande sommarskolor. Det var en skolform reserverad enbart för de nomadiserande fjällsamernas barn.

Skolan skulle likna hemmet
Undervisningen och boendet skulle i så stor utsträckning som möjligt likna de nomadiserande samernas levnadsförhållanden, därför byggdes speciellt konstruerade träkåtor där barnen bodde och undervisades. Det specifika med denna skolform var att här skiljdes fjäll- och skogssamernas barn åt. Skogssamerna betraktades som fördärvade nomader eftersom deras levnadssätt inte ansågs vara lika genuint och ursprungligt som fjällsamernas. De och andra bofasta samers barn blev hänvisade till de skolor som fanns för de svenska barnen.

Kallt och dragigt
Kåtaskolan blev starkt kritiserad från samiskt håll just därför att samer åtskiljdes samt att kåtorna barnen fick bo i var mycket kalla och dragiga. Kritik riktades även mot undervisningen, den var inte på samma nivå som för de svenska barnen. Det var kortare undervisningstid än i folkskolan och det ställdes inte heller lika höga krav på lärarnas kompetens. Det ansågs att de samiska barnen inte behövde samma bildning som de svenska barnen. De samiska barnen skulle ju bli renskötare och för det behövdes ingen större bildning. Skolformen fanns kvar till slutet av 1930-talet. Kritiken mot skolan kom även från skolans egen inspektör, Carl-Axel Calleberg. 1938 kom en ny skolreform, nu inrättades den fasta nomadskolan. De nomadiserande fjällsamernas barn fick bo på internat speciellt byggda för detta ändamål. Med 1962 års grundskolereform inrättades den nuvarande skolformen sameskolan.