Monica Edmondons håller upp ett av sina världsberömda fat
Tekniken är italiensk och Monica L Edmondson är ensam i Sverige om att använda den. Ur det samiska hämtar hon inspiration, inte minst till färgerna. Foto: Samiskt Informationscentrum.
2006-05-04

Monica L Edmondson - Vintermänniska känslig för glas

I en liten detalj i nacken på den lulesamiska dräkten, en flerfärgad ruta av kläde, gávlos, finns källan till Monica L Edmondsons mäktiga glaskonst. Här har hon hämtat sina färger: det glödande röda, gula och blå. Resten är vinter, vinter, vinter.
– Min australiensiske man är också en vintermänniska, säger Monica L Edmondson, liksom självklart, och berättar historien om sin slingriga karriär som vid trettiotre års ålder ledde fram till en fyraårig konst- och glasutbildning vid Canberra School of Art, i Australien. Och efter det, en rivstart som konstnär.

– Vintern har alltid varit viktig för mig. I glaset har jag funnit ett material som kan uttrycka känslan av att vara i ett vinterrum. I dag är hennes stora glasfat och slutna kärl eftertraktade konstobjekt på en global marknad. Hon arbetar nästan enbart med gallerier och på beställning. Och kön är lång.

Sameskolan i Tärnaby
Lågstadielärare var hennes första yrkesval, men efter några år, bland annat vid sameskolan i Tärnaby, bröt hon upp. Världen lockade.
I många år sökte hon vintern året om. Som skidtränare och instruktör på professionell nivå, pendlade hon mellan Japan, Australien och Sverige. Så träffade hon Simon, fick smak på glas och gick sin utbildning i Canberra. Sedan 2000 bor hon åter i Tärnaby, installerad med ateljé och verkstad i en före detta lada i Bäcknäs, strax utanför byn med utsikt över sjön Gäutan och fjället där bakom. Hennes make, Simon, bor också här och, förstås, femåriga dottern Aana. Att återvända till Västerbotten fanns hela tiden i familjens plan.

– Utan Simon hade jag aldrig vågat satsa så här stort, säger hon. Då hade jag kanske suttit i ett garage med en liten ugn och en hobbyverksamhet.
Australiensare är annorlunda, de satsar fullt ut och gör saker ”ordentligt”, menar Monica och syftar också på den stora maskinpark hon efter noggrann research införskaffat till verkstaden.

Italiensk teknik
Tre ugnar och några kraftfulla slipmaskiner är nödvändiga redskap i hennes mycket speciella sätt att arbeta med glaset. Hon både hyttarbetar, ugnsformar och slipar. Utgångspunkten är så kallade murrinis, små glasbitar, hon själv gör.
Först smälter hon ihop ett speciellt härdat planglas i utvalda färger till ett stort block. Blocket dras ut till en lång glasstång. Glasstången skär hon sedan upp i de mindre, lakritskonfektliknande bitarna. Att göra murrinis är en mycket gammal italiensk teknik, som använts för att få glaset att likna ädelsten.
Dessa murrinis pusslar hon sedan ihop till det mönster och den form hon vill ha och smälter ihop dem i ugnen. Sedan återstår slipning, gravering, etsning och polering innan glaset går in en fjärde gång i ugnen för att böjas till sin slutliga form.

– Det är en lång process, men jag tycker om att arbeta så. Om det får ta tid, så hinner föremålen tala till mig och varje objekt får lite mer själ, säger Monica. Inget glas är det andra likt. Men några grundformer återkommer, det stora välvda fatet. Den fyrkantiga ytan som böjts i en båge. De små blåsta, slutna kärlen, så självklara att kupa händerna runt – tanken går osökt till kåsans omslutande form (just ett sådant kärl uppvaktade Tärnabybon Anja Pärson kronprinsessan Victoria med på födelsedagen 2004).

Ett glödande hjärta
I sitt samiska ursprung hämtar hon en självklar inspiration – de starka färgerna, kanske det tydligaste igenkänningstecknet.
– Ett glödande hjärta – själva livet – mitt i vinterrummet, som hon säger. Monica är född och uppvuxen i Gällivare. Pappa, Lasse Larsson, är same och härstammar från det lulesamiska området kring Stora Lulevatten.

– Det samiska har alltid funnits i mig som en naturlig del, men det är inget som man alltid tänker på. Mamma, May, är inte same, men uppmuntrade mig mycket att lära mig sy och slöjda. Det fanns ju omkring mig hela tiden.

– Att bli konstnär var aldrig en tanke jag hade. Begreppet existerade inte för mig. Men jag har alltid skrivit mycket, haft ett behov av att uttrycka mina känslor och tankar. Och om man har en vilja att uttrycka sig, då finns det konstnärliga ju där. När jag sen kom i kontakt med glaset, föll allt på plats.

Hon har deltagit i många viktiga glasutställningar världen över, i Venedig, USA, Japan och förstås, flera gånger, i hennes andra hemland Australien. Utställningslistan på hemmaplan är också lång, bland annat på utställningen Samisk kyrkokonst på museet Ájtte i Jokkmokk.

– Jag tror att det har varit en stor fördel att ha gått utbildning i ett annat land. Det var en bra konsthögskola med många bra lärare som gav mig kontakter ut i världen. Det har fått mig att tappa respekten för de prestigefulla sammanhangen. Jag vågar söka, det går att komma med fastän man är okänd, säger Monica anspråksöst men mycket målmedvetet.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?