Lappkodicillen

Ända sedan 1700-talet har olika konventioner mellan Norge och Sverige reglerat rennäringens gränsöverskridande. De senaste åren har de två staterna utrett en ny konvention, men inte kommit överens. Detta innebär att den så kallade lappkodicillen från 1751 är den konvention som kommer att gälla från och med 1:a maj 2005.

När Sverige och Norge kom överens om var gränsen skulle dras år 1751, skrevs ett gränstraktat och ett tillägg (kodicill) som berörde samerna. Syftet med den så kallade lappkodicillen var att säkra framtiden för "den lappiske nation".

Gav rättigheter
Samerna skulle inte hindras att bedriva sina näringar och särskild inte den gränsöverskridande renskötseln. Lappkodicillen gav gränsöverflyttande samer vissa rättigheter:

• Rätt att delvis välja medborgarskap
• Full neutralitet under krig
• Full rätt att bruka land och vatten i det andra landet mot liten avgift
• Rätt till renbete, vilket var det mest centrala

Men lappkodicillen rör inte bara renbete. På den här tiden hörde Finland till Sverige och Norge till Danmark. En specialbestämmelse gav Utsjoki- och Enaresamerna full handelsfrihet i Norge för all framtid.

Eget rättssystem
Andra bestämmelser gällde administration och rättssystem. Till exempel hade samerna egna administrationsordningar genom samelänsmannen. Man hade även ett eget samiskt rättssystem med vid fullmakt, "lapprätten". Om samer från Sverige stod inför rätta i Norge (och tvärtom) hade man rätt till samisk representation på lägsta ordinära rättsnivå.

1809 blev Finland storfurstendöme under Ryssland. 1814 löstes Norge från Danmark och tvingades in i personalunion med Sverige. Men ingenting förändrades när det gällde lappkodicillen. 1843 krävde Norge en kommission som skulle värdera kodicillen, ge förslag om inskränkningar och ersättningsansvar, men det blev verklighet först efter 40 år.

1883 kom "Felleskapsloven" som blev en lag i Norge men en förordning i Sverige. Då blev lappkodicillen lagd åt sidan, men inte upphävd.

Gränserna stängdes
Från norsk sida har man hela tiden pressat på för att begränsa de renskötande samernas rättigheter i Norge. 1852 stängdes gränsen mellan Norge och Finland. 1889 stängdes gränsen mellan Sverige och Finland. 1905 upplöstes unionen mellan Norge och Sverige. Renbetet blev en av de svåraste frågorna att lösa men Norge tvingades godta att lappkodicillen inte gick att säga upp.

Den första renbeteskonventionen mellan Sverige och Norge ingicks 1919. Då begränsades de svenska samernas betesrätt i Norge starkt, vilket ledde till svåra förhållanden i norra Sverige (och tvångsförflyttningar av renskötande samer). 1972 kom en ny renbeteskonvention med nya inskränkningar. Den har gällt i trettio år.

Kodicillen gäller igen
Nu har Sverige och Norge förhandlat om en ny konvention men inte lyckats komma överens. Den norska sidan vill ha ytterligare inskränkningar i rätten för svenska samers renar att beta i Norge, vilket Sverige inte går med på. Eftersom renbeteskonventionen från 1972 inte gäller längre är det nu lappkodicillen som från och med 1 maj 2005 gäller igen.