Gränsdragningskommisionens betänkande

Efter nästan fyra års utredande har Gränsdragningskommissionen lämnat sitt betänkande den 15 februari 2006. Betänkandet kallas för ”Samernas sedvanemarker” (SOU 2006:14). Utredningen har letts av lagmannen Jan Alvå.
I ILO-utredningens betänkande i mars 1999 föreslogs att en gränsdragningskommission skulle utses. En sådan kommission skulle ha till uppgift att ta fram så mycket arkivmaterial att tvister om renbete undviks eller minimeras. Det finns stora problemen med domstolsprocesserna om renbetesrätten. Det är väl känt att dessa processer tar oerhört lång tid och att rättegångskostnaderna är uppgår till många miljoner kronor. I flera fall har samebyar av ekonomiska skäl saknat möjlighet att bemöta markägares stämningar, vilket lett till att markägarna vunnit utan att någon sakprövning gjorts. Utredningen skulle också jämföra artikel 14 i ILO 169 med svenska förhållanden. Det dröjde till i januari 2002 innan den tillsattes. Först i november 2002 hade jordbruksdepartementet kommit till skott och utsett experter. Utredningen kunde därefter börja arbeta.

Sakkunniga och experter
Utredningen har letts av Jan Alvå som är lagman i Lund. Sekreterare har varit rådmannen Lars Lindblad, f.d. landsarkivarien Lars Rumar och kammarrättsfiskalen Åsa Nilsson. Dessutom har det funnits sakkunniga och experter. Sakkunniga har varit professorerna Kjell Åke Modéer och Barbro Julstad samt fastighetsrådet Kjell Westling. Experter som företrätt olika berörda intressen har varit departementsråden Birgitta Hansson och Anders Holmgren, departementssekreteraren Bror Saitton, gymnasieläraren Elisabet Israelsson, marknadschefen Solveig Larsson och lantmätaren Lars Rubensson. Docenten Lennart Lundmark har arbetat som fristående uppdragstagare och skrivit en del av den historiska bakgrunden.

Historisk bakgrund
Utredningen börjar med att lämna en historisk bakgrund om rennäringen och samhällets förändringar, tillkomsten av lappmarks- och odlingsgränsen, lappskattelandens historia samt tillkomsten av de första renbeteslagarna. Därefter beskrivs och analyseras det arkivmaterial som tillkommit under historien och vilka uppgifter som materialet innehåller. Utredningen beskriver också hur begreppet urminnes hävd bör tolkas. Utredningen har också gjort en jämförelse med ursprungsfolks rättigheter i andra länder. Det kan också nämnas att utredningen besökt flertalet samebyar och även träffat företrädare för andra näringar.

Det arkivmaterial som tillkommit under historien har växt fram när myndigheter arbetat med samefrågor i olika sammanhang. Åtskilliga utredningar har arbetat med samefrågor under årens lopp. I flera fall har dessa utredningar ägnat sig åt vinterbetesmarkerna. En del material har varit känt sedan tidigare men arkivet från en sådan utredning hade hamnat hos fel myndighet men är nu på rätt plats och tillgänglig för de som vill ta del av den. Gränsdragningskommissionen beskriver var arkivmaterialet förvaras, vad det innehåller och hur det bör tolkas. Flera gamla kartor har bearbetats med modern teknik och gjorts tillgängliga på Internet, se länsstyrelsen i Norrbottens hemsida, under rennäring.

Juridik
Gränsdragningskommissionen understryker att den saknar möjlighet att juridiskt bestämma om renbete eller markindelning. Sådana slutsatser måste för att vara bindande bestämmas i lagar eller domstolsavgöranden. Gränsdragningskommissionens slutsatser bör därför ses som rekommendationer. Kommissionen lägger sig inte i pågående domstolsprocesser eftersom det skulle kunna uppfattas som ett angrepp på våra självständiga domstolar. I de fall det finns domar som vunnit laga kraft anser sig Gränsdragningskommissionen bunden av domsluten.

Utredningen fäster stor vikt vid de utredningar som gjordes i samband med de första renbeteslagarna. Mycket grundliga undersökningar om sedvanerätten gjordes då. Svenska staten tog mycket allvarligt på samefrågorna - inte minst i samband men unionsupplösningen - och i dessa utredningar arbetade eliten av den tidens ämbetsmän och politiker. Dessa herrar var präglade av överhetens syn men samtidigt måna om att resultatet skulle vara riktigt. De kan knappast beskrivas som partiska till samernas fördel. Det gör att Gränsdragningskommissionen, liksom också Umeå tingsrätt gjorde i Nordmalingsmålet, lägger stor vikt vad som sagts i dessa utredningar. Ifråga om Västerbottens län uttalas t.ex. i propositionen till 1928 års renbeteslag att hela länet är sedvaneområde.

Renskötselområdets gränser
Utifrån arkivmaterialet och de juridiska bedömningarna görs en bedömning av hur långt renskötselområdet sträcker sig. Med undantag för vissa delar av Jämtlands län och ett område väster om Luleå motsvarar Gränsdragningskommissionens bedömning den markering av som görs av renskötselområdet på en samebykarta på SSR:s hemsida. När det gäller frågan om indelningen enligt artikel 14 i ILO 169 skiljer sig Gränsdragningskommissionens bedömning delvis från ILO-utredningens. All statlig marken inom åretrunt-markerna kan inte anses traditionellt innehavd beroende på att det nästan alltid finns konkurrerande anspråk från andra näringar och intressen till denna mark. Det finns dock mark som samerna är ensamma om att använda. Till sådan mark bör samerna enligt Gränsdragningskommissionen erkännas äganderätt i vanlig mening. I det sista kapitlet redovisas de problem som finns idag med domstolsprövning av samiska markrättigheter. Gränsdragningskommissionen skissar på hur man med ett medlings- och utredningsinstitut skulle kunna lösa problemen.

Det återstår att se vilket mottagande som betänkandet kommer att få. Det finns skilda uppfattningar om de samiska rättigheterna och det finns därför många som också kommer att ha olika synpunkter på innehållet. En kvalificerad gissning är att åtskilligt kommer att framföras under remissförfarandet.

Det är dock så här långt klart att utredningen kommer att få betydelse genom att den lyfter fram innehållet i arkiven. Den blir på så sätt en sorts katalog för den som själv vill forska eller använda materialet på annat sätt.
(Vissa handlingar borde tryckas och göras tillgängliga på Internet, t.ex. de intervjuer som gjordes med samer 1912-1913). På flera punkter är utredningen väldigt tydlig. Den avlivar t.ex. vissa myter om vad en karta som framställdes av en utredning på 1960-talet (Renbetesmarksutredningen) visar. På kartan sägs att den visar sedvanerättsområdet (som på kartan ligger rätt långt inåt landet) medan Renbetesmarksutredningens arkiv visar att kartan i själva verket visar vilka de viktigaste betesområdena var åren närmast efter andra världskriget. Innehållet i Gränsdragningskommissionens betänkande kan göra att enskilda vet vilka fakta de har att stödja sig på.

Urminnes hävd
Gränsdragningskommissionen vänder också på den syn som vissa – främst markägare - har om urminnes hävd till renskötsel. En sådan utbredd uppfattning är att urminnes hävd är diffus och att renskötselrätten därför är svag. (se t.ex. Svenska jägarförbundets jurist Håkan Weberyd i jakt- och fiskeutredningens delbetänkande SOU 2005:17 sid. 157-162 .) Gränsdragningskommissionen har ett annat förhållningssätt som innebär att urminnes hävd till renskötselrätt är så speciell att den inte går att helt jämföra med urminnes hävd i allmänhet. När man bedömer om det finns renskötselrätt till ett visst område måste man därför utgå från rennäringens förutsättningar. Det får betydelse på så sätt att Gränsdragningskommissionen anser att urminnes hävd till renskötselrätt kan uppkomma även efter 1971.

Ratificering av ILO
Den yttre linjen som Gränsdragningskommissionen dragit upp på en karta får bara betraktas som en ungefärlig uppskattning. Det är orealistiskt att tro att en statlig utredning skulle kunna agera som en lantmäterimyndighet och dra en linje i terrängen från Idre i söder till Treriksröset i norr. Om ratificering av ILO 169 skall ske är ett politiskt beslut. Det är svårt att säga hur noggranna utredningar som politikerna kräver som underlag inför ett sådant beslut. En förhoppning är att betänkandet är tillräckligt.

Intressant

sametinget har lokalkontor i Östersund, Jokkmokk och Tärnaby.

sametinget har en styrelseordförande och en sametingsordförande.

sametinget är en myndighet och ett folkvalt organ.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?