Fjällripa i övergång från vinter till sommarskrud. Foto: Jonas Forsberg, Naturfotograferna.
Fjällripa i sin praktfulla dräkt. Foto: Jonas Forsberg, Naturfotograferna.
2006-09-05

Ripan

Ripan - exklusivt jaktbyte och exotisk delikatess? För samerna är ripan en del av vardagen och en av flera inkomstkällor i naturen.
Ripan är en verklig karaktärsfågel i fjällen och är väl anpassad för ett kallt och kärvt klimat. Den har en varm fjäderdräkt där till och med benen och fötterna är fjäderbeklädda. Under vinternätterna sover ripan nedgrävd i den isolerande snön. Den räknas till hönsfåglarna tillsammans med bland annat tjädern och orren och det finns två arter i Skandinavien: dalripa och fjällripa.

Lika som bär
Vid en första blick kanske det kan verka svårt att skilja de två arterna åt men det finns olikheter både i utseende, läte samt i vilken miljö de trivs. Dalripan är något större än sin släkting och väger ca 500-600 gram (det vill säga lite mer än en duva). Den har en något kraftigare näbb än fjällripan och trivs främst i fjällbjörkskogen och i videregionen ovanför trädgränsen. Dalripan finns även i skogslandet ända ner mot kusten, då gärna vid myrar och fuktiga områden med videsnår. Fjällripan lever i högalpina områden och trivs i karg och gärna stenig terräng.

På vintern är båda arterna nästan helt vita men fjällriptuppen ett tydligt svart band mellan ögat och näbben och kan på så sätt skiljas från dalripan. Sommartid är dalriptuppen vackert spräcklig och upplevs på lite avstånd i huvudsak rödbrun, medan fjällriptuppens dräkt går i nästan blågrå toner. Vingarna, buken, benen och fötterna är vita året om. Skillnaden mellan hönornas sommardräkter är mycket mindre och det kan vara svårt att avgöra vilken art det är på utseendet. Ofta kan platsen man ser ripan på vara vägledande: högt upp på kalfjället – fjällripa, nere i björkskogen – dalripa. Bestånden varierar kraftigt mellan olika områden och olika år.

Skrattande tuppar
Det går också utmärkt att skilja arterna åt med hjälp av lätet. Dalriptuppens vanligaste läte påminner om ett högljutt skratt, medan fjällriptuppen har ett knarrande, rapande läte. Hönorna har betydligt diskretare läten. Framför allt under de ljusa vårnätterna kan man höra riptupparnas spel när de försvarar sina revir och försöker imponera på hönorna.

Ripan lever av knoppar, skott, bär och olika örter. För de nykläckta kycklingarna är även insekter en viktig födokälla. Under hösten och vintern samlas riporna gärna i flockar. Särskilt fjällripans flockar kan bli mycket stora med flera hundra fåglar.

Ripjakt med snara och gevär
Samerna har jagat ripa i alla tider. Förr var fångst med snara under vintern och vårvintern den vanligaste jaktmetoden. Ursprungligen var ripan främst ett viktigt tillskott i den egna mathållningen, men i modern tid har ripan fått en vidare ekonomisk betydelse. Ripjakten har alltid varit viktig för de samer som lever av de traditionella näringarna renskötsel, jakt och fiske. Den var också viktig för de som slog sig ner som nybyggare i fjällvärlden. Man sålde ripor, pälsverk mm vid handelsplatser och marknader för att kunna köpa salt, mjöl, tyger och andra förnödenheter. För många samer är ripjakten fortsatt en viktig del av livsstilen och ekonomin.

Idag kommer jägare från Sverige, Norge och hela Europa med sina fågelhundar för att jaga ripa i fjällen under hösten. Efter ett riksdagsbeslut 1993 är det möjligt för vem som helst att köpa jaktkort och jaga ripa på "statens mark" i fjällområdet. Införandet av den så kallade fria småviltjakten skedde under kraftiga protester från samiskt håll. Man menade att jakten måste ske på samernas och renskötselns villkor. Staten nonchalerade alla protester och klubbade igenom beslutet trots att det stred mot både civilrätt, grundlag och internationell rätt.

Det har nu gått ett antal år och höstjakten på ripa har etablerats som en viktig del i turistnäringen för många fjällkommuner. Samiska och andra lokala jaktarrangörer erbjuder guidning för ripjägare. Det finns också viss möjlighet att avlysa jakten i områden som är särskilt känsliga ur renskötselsynpunkt. Även andra sätt att styra jakttrycket för att minimera störningar på renskötseln och lokalbefolkningens jakt prövas.

Intressant

Kiruna heter på nordsamiska Giron, vilket betyder fjällripa.

ripan är cirkumpolär och finns i nordliga områden runt hela jorden.

dalripan är Alaskas "landskapsfågel" (state bird)

ripan är det viktigaste bytet för världens största falk, jaktfalken. Denna ripspecialist lever i fjällområdet året runt.

dalripan finns i glest bestånd ända ner till kusten och även på öar i bottenviken.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?