Den samiska rättskampen gäller främst vinterbetet
Den samiska rättskampen gäller främst vinterbetet.
2007-03-22

40 år med processer

I över 40 år har samerna processat i domstol om rätten till land och vatten. Den första stora processen var det så kallade Skattefjällsmålet där samebyarna stämde svenska staten, 1966, och hävdade bättre rätt land och vatten. Sedan dess har rättskampen inför domstol tillhört den samiska vardagen och det normala har varit att samerna förlorat.
Det tog femton år innan Högsta Domstolen i januari 1981 avgjorde Skattefjällsmålet. Samebyarna fick inte gehör för sin huvudtalan om bättre rätt till land och vatten men av domen framgår att ett nomadiserat folk kan förvärva äganderätt till land och vatten genom långvarigt bruk (urminnes hävd) och ockupation av herrelöst land.

Under 80-talet ersattes juridiken av politiken. Samernas krävde en statlig utredning i ett försök att nå en politisk lösning efter förlusten i Skattefjällsmålet. Samerättsutredningen, började sitt arbete 1983 och presenteras sitt slutbetänkande 1989. Det bärande förslaget var inrätta ett samiskt folkvalt organ (Sameting). Utredningen föreslog också förändringar i rennäringslagen för att säkra ett starkare samiskt inflytande över nyttjandet av land och vatten i renskötselområdet.

Medan då 80-talet var ett förhoppningsfullt decennium där politiken stod i centrum så började 90-talet med en gigantisk rättsprocess som skapat ett helt nytt rättsläge för renskötseln i Härjedalen och Dalarna.

Sedvanerättsprocessen i Härjedalen inleddes 1990 med att skogsbolag tillsammans med 700 privata markägare lämnade in en stämningsansökan av fem samebyar till tingsrätten i Sveg. Markägarna hävdade att samebyarna inte har någon sedvanerätt till renbete på huvuddelen av de marker som ligger nedanför renbetesfjällen. Nu var det inte staten som var motpart utan privata markägare inom samebyarnas vinterbetesland.

Sedvanerättsprocessen drog ut på tiden samtidigt som 80-talets utredande närmade sig sin politiska lösning. Riksdagen beslutade den 15 december 1992 att inrätta ett samiskt folkvalt organ, Sametinget, med val redan året därpå den 16 maj. Samma dag som Riksdagen beslutar om att inrätta Sametinget tas också beslut om att införa en ordning med fri småviltjakt och handredskapsfiske ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Det har lett till att den samiska jakt- och fiskerätten är i fokus mycket väl kan bli nästa stora rättsprocess där samerna stämmer staten.

Efter sex år, den 21 februari 1996, kom då domen som skakade om hela Sápmi. Samebyarna i Härjedalen och Idre sameby förlorar sedvanerättsprocessen. Tingsrätten i Sveg slår fast i att det inte finns någon "av avtal beroende rätt till bete med ren som belastar de i målet aktuella fastigheterna". Domen i sedvanerättsprocessen är ett slag i ansiktet för rennäringen i Härjedalen, som efter utslaget i tingsrätten saknar rättslig grund för renbete på huvuddelen av samebyarnas vinterbetesmarker.

Samebyarna överklagade tingsrättens beslut och den rättsliga processen drog vidare in på det nya millenniet. Hovrättens dom i februari 2002 var i sak identisk med tingsrättens utslag och först den 1 april 2004 sattes det punkt för processen i svenska domstolar. Det var Högsta domstolen som satte dit punkten genom att inte bevilja tillstånd för prövning i Sveriges högsta rättsinstans.

Under tiden som samebyarna i Härjedalen mödosamt tröskade sig igenom rättsapparaten så spred sig oron norrut mot Västerbotten där samebyarna Vapsten, Ran och Umbyn blev stämda av 100 markägare i Nordmaling för att de låter sina renar beta på deras marker. Rättegången pågick ett par höstmånader 2005 och domen blev en glädjechock för samerna och luttrade samerättsjurister.

Den 20 januari 2006 kom den första samiska segern efter 50 år av processande. Samebyarna vann det uppmärksammade Nordmalingsmålet. En process som väckt stor uppmärksamhet och tingsrättens dom är av principiellt stor betydelse. Flera markägare i kustområdet norr om Umeå hade med stort intresse följt processen. En ny samisk förlust hade sannolikt lett nya stämningar. Men den samiska segern är ännu inte i hamn. Markägarna i Nordmaling har överklagat domen till Hovrätten och där är vi dag.

Vi har ett Sápmi med olika och oklara rättsförhållanden inom renskötselområdet. Domen i Nordmalingsmålet visar att ju längre norrut i Sápmi ju lättare är det måhända att bevisa samisk närvaro och samisk sedvanerätt.
Med samiska ögon sett är det absurt med juridiska processer som kommer fram till att rennäringen inte har existerat i stora delar av Norrland. Det känns så självklart att nomadiserade samer och deras renhjordar alltid flyttat från fjäll till kust. Det är ingen modern företeelse som samerna kommit på under det senaste decenniet utan den sina enkla biologiska förklaringar och djupa historiska rötter.

Nils Gustav Labba

Intressant

Skattefjällsmålet är det största och mest omfattande mål som Högsta Domstolen handlagt.

Samebyarna i Härjedalen har drygt 17 miljoner kronor i skulder för rättegångskostnaderna i sedvanerättsmålet

Samebyarna i Härjedalen har vänt sig till Europadomstolen för att få prövat om statens hantering av samernas rättigheter och den rättsliga prövningen är förenliga med internationell rätt. Europadomstolen har ännu inte prövat frågan.

Renägare i Härjedalen har också vänt sig till FNs Människorättskommitté och Rasdiskrimineringskommitté för att få prövat om Sverige gjort tillräckligt för att skydda de samiska rättigheterna i Härjedalen.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?