Den samiska rätten saknar skydd

Tydlig och begriplig. Christina Allard är duktig på att nå ut med sitt budskap. Det är många som får en aha-upplevelse under hennes föredrag om samerätt och samisk sedvanerätt. Normalt svåra frågor som grånade manliga jurister brukar ha som sitt revir utan att alltid lyckas eller vilja göra det begripligt.

Trots sin ungdom, för det måste man ju ändå få lov att säga om en forskare på 35 år som redan har hunnit med en doktorsavhandling i ett så knivigt ämne som samiska rättigheter och markanvändning, så är hon inte rädd att sticka ut.
- I Sverige finns det ingen allmän rättsprincip som kan skydda den samiska rätten. Vi har ett kolonialt system där rättssystemet är tyst.

Det låter så självklart för Christina Allard att säga det även om det ligger en hel del dynamit i de orden. För det är ju det här koloniala svenska rättssystemet som samerna har kämpat emot under de senaste 40 åren med segdragna och kostsamma rättsliga processer. Oftast förlorat. Ett rättssystem där det alltså inte finns något skydd eftersom den svenska rätten inte erkänner att samerna har en särskild ställning jämfört med andra grupper i samhället.

I sin doktorsavhandling har Christina Allard jämfört det svenska rättssystemet med hur Nya Zeeland och Kanada hanterar liknande rättsfrågor gentemot sina ursprungsfolk. En jämförelse där Sverige är klart sämst i klassen.
- I kanadensisk rätt är det tydligt att staten har ett särskilt ansvar att upprätthålla "the honour of the Crown" (statens ära) i alla frågor som rör urbefolkningen, säger Christina Allard, medan Sverige inte ens erkänner sitt koloniala förflutna.

Efter att ha lyssnat på Christina Allard så klarnar bilden av varför samebyarna och den samiska parten förlorar i rättegång efter rättegång. De gamla svenska rättsbegreppen urminnes hävd och sedvanrätt passar inte in på samisk markanvändning. Det är det svenska bondesamhället som stått som förebild och inte det nomadiserade renskötarsamhället.
- Det måste ske en anpassning och en förändring av förutsättningarna för att urminneshävd ska vara ett användbart instrument. Det kräver både en politisk och en juridisk process.

Den politiska processen är inte så enkel att åstadkomma eftersom Sverige inte erkänner sitt koloniala förflutna. Christina Allard ser ändå möjliga lösningar.
-Det viktigaste är att få förståelse och acceptans för samernas resurs- och markanvändning och då måste samerna erkännas som en likvärdig part. Sametingets roll måste också stärkas.

Vi halkar in på ett resonemang om skillnaden i förhållningssätt mellan samerna i Sverige och urfolken i Canda när det gäller politiskt arbetssätt och påtryckningar.
-Det är stor skillnad. Samerna verkar mera kuvade. De tar sällan strid och litar mera på myndigheter och rättssystem än vad urfolken i Canada och Nya Zeeland gör.

Det sannolika är att Christina Allard kommer att höra av sig ännu mer inom ämnesområdet samerätt. Hon vill gärna fortsätta att forska och har en del idéer om vad hon vill studera närmare för att få ytterligare perspektiv.
- Min ambition r att söka forskningspengar för en fördjupning där jag också studerar förhållandena i Norge och Finland

Nils Gustav Labba