Renar på Hornslander
Från barmarksbete till vinterfjäll. 45 mil med biltransport. Det är ödet för renarna på Hornslandet. Foto Samiskt Informationsvcentrum.
2008-04-29

Nu bär det av hemåt till snöriket

Det är inte mycket som är sig likt för de renskötare från Jiingevaerie sameby som tillbringat katastrofvintern i havsbandet på Hornslandet. Vårsamlingen sker på barmark och renarna är välgödda nästintill överviktiga. Det handlar om omvänd chockterapi. Nu bär det av hemåt från groende grönska till vårfjäll som ännu gömmer sig under ett kompakt täcke av snö och is.
Det har varit en bra vinter år för Jiingevaeries siida (vintergrupp) på Hornslandet utanför Hudiksvall. Det som var en katastrof av värsta sorten i början på november blev en vinter som varken renskötarna eller ortsbefolkningen glömmer.
- Vi vill gärna komma tillbaka om vi får, säger Mattias Sparrok som redan har sonderat möjligheterna med markägaren Svea Skog.
- De är väl inte helt positiva men de har inte sagt NEJ.

Om de närboende skulle få bestämma så är Mattias Sparroks siida tillbaka nästa vinter. Från hudiksvallarna har det bara varit positiva tongångar. Renar på Hornslandet, knappa två mil från centralorten har tillfört bygden en dimension. Den allmänna meningen är att en näring som andas tradition och kultur skapar ett mervärde för hela bygden samtidigt som Svea Skogs ekopark Hornslandet inte bara producerar naturvärden utan också renbete.

Medan då nästa vinter ligger sex-sju månader bort har renskötarna mera närliggande problem. En vårsamling på barmark har ingen av dem tidigare erfarenhet av. I närheten av det k-märkta fiskelägret Kuggören har de byggt ett rengärde.
-Det har gått på räls, är Lars Olof Sparroks kommentar efter första dagen samling då mer än halva renhjorden fångats in. Jovnievearis renskötare visade sig vara riktigt duktiga på att samla renar på barmark i tät tall – och granskog. Odd Björnars förklaring är enkel och ödmjuk.
- Är renarna välmående så är det lätt att få dem dit man vill. Det är samma med oss människor.

Välmående är ordet. Vintern har varit väldigt lite vinter på Hornslandet. Barmark ända in i mitten på januari och sedan knappa två månader med ett tunt snötäcke som började tina bort i mitten på mars. Det är inte bar renarna som har mått bra.
- Jag har åkt skoter en enda gång, säger oldtimern Åke Åhrén.
- Jag har åkt skidor en gång, inflikar Lars Olof Sparrok.

Vinterbevakningen har mest handlat om att se till att renarna inte lämnar halvön. Men varför skulle de göra det när maten har varit serverad mest hela tiden.
Det som förmörkar bilden av den ”bästa vintern” för Jiingevaeries renskötare är oron om att det är så här framtidens vintrar kommer att se ut på deras normala senhöst- och vinterland. Då behövs jungfruliga områden som Hornslandet för många fler än en vintergrupp med 1000 renar.
- Vi får nog leva med sådana här vintrar i framtiden där snö och is inte låser vårat vinterbete, säger Mattias Sparrok.

Därför är ett fortsatt vinterbete på Hornslandet en del av framtiden för Jiingevaerie siidan om nu Svea Skog som förvaltar svenska folkets skogar går med på det.

Nils Gustav Labba

Intressant

Sametinget har fått ett tilläggsanslag från regeringen på 37 miljoner kronor för utfodring och andra kostnader i samband med vinterns beteskatastrof.

Den summering som Sametinget gjort visar att kostnaderna blir lägre än 25 miljoner. Den tidiga våren har varit en räddande ängel.

Det är först när kalvmärkningen kommer igång i juli månad som hela vidden av det dåliga vinterbetet blir synlig.

Jingevaerie sameby har nio rennäringsföretag av vilka tre har varit på Hornslandet med uppemot 1000 renar.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?