Anders Oskal äre besviken
Anders Oskal, renskötare i det norska renbetesdistriktet Hjerttind. Foto: Samiskt informationscentrum.
På ”olovligt” uppdrag i Norge

Anders Oskal är närmaste renskötargranne till de svenska samerna från Sarivuoma sameby som anklagas för att olovligen ha flyttat till norra sidan av sjön Altevatn. De är grannar på bägge sidorna om Europas fredligaste gräns. Men just i den här delen av Sápmi är den inte så fredlig.

- De är fräcka. Man flyttar inte bara in på marker som nyttjas av andra samer. Det strider mot all samisk renskötartradition, säger Anders Oskal om sina svenska grannar.
De svenska grannarna är en siida (vintergrupp) från Sarivuoma sameby som flyttat in i området med uppemot 1500 renar.

Tidigare under dagen träffade jag två unga svenska renskötare vid sjön Altevatn när de kom tillbaka efter en dag på jobbet. Gustav Marainen och Samuel Blind tycker inte att de gör någonting olagligt.
- Det här är marker som vi tidigare flyttat till och använt oss av. Vi har rätt att vara här.

Så är stämningen idag vid Europas fredligaste gräns. De vapen som används är anmälningar till myndigheter och polisen och motanmälningar. Grannarna står långt ifrån varandra och under tiden arbetar svenska och norska förhandlare med att försöka få till stånd en gemensam överenskommelse om det gränslösa renbetet. Det enda alla är överens om är att renen inte vet av några gränser utan drar sig dit det finns bra bete.

Normalt hade den här tvisten löst sig med att de norska myndigheterna tvingat de svenska samerna att flytta renarna från området. Med hot om böter och dryga skadestånd. Men nu är ingenting normalt. Sverige och Norge står för första gången utan en gemensam detaljöverenskommelse om renbete på bägge sidorna om riksgränsen. Det som kallas för renbeteskonventionen. Staterna har inte kunnat enas och de svenska samerna åberopar grunddokumentet. Nämligen gränsöverenskommelsen från 1751 och den så kallade ”Lappcodicillen” som garanterar samernas rätt att flytta över riksgränsen och nyttja betesmarker i det andra landet.

Förhandlingarna mellan Sverige och Norge sprack 2004 och nu är vi inne på det tredje året utan gällande konvention. Det har varit fredligt längs hela den långa svensk-norska gränsen från nord till syd förutom just vid Altevatn mellan det norska renbetesdistriktet Hjerttind och den del av Sarivuoma sameby som nyttjar Altevatnområdet.

Det fjällområde som nu kallas för ”olovligt” var Sarivuomas vår och sommarland före 1949 då Sverige i gränsförhandlingarna förlorade åtta renbetesdistrikt i Norge däribland Hjerttind. I början på 1950-talet flyttade familjen Oskal, från Kautokeino till Andsvatn och det nya norska renbetesdistriktet i Mitd Troms.
- De svenska samerna hänvisar till Lappcodicillen från 1751 och samtidigt bryter de själva mot den. Lappcodicillen ger visserligen renskötande samer rätt att flytta över riksgränsen men den reglerar inte bara rättigheterna utan också skyldigheten att anmäla vart man skall flytta så att man inte stör för andra samer, säger Anders Oskal.

Det så kallade olovliga området, Bassivárri (heliga fjället) är enligt den senaste gränsöverenskommelsen från 1972 vinterbetesland för Hjerttind. Men eftersom det nu inte finns någon giltig överenskommelse mellan Sverige och Norge så är den här gränstvisten en tydlig markering från Sarivuomagruppen inför de förhandlingar som pågår mellan staterna. Det vet Anders Oskal mycket väl.
- Norska myndigheter bryr sig inte. De väntar på en slutlig renbeteskonvention. Det ställer till stora problem för oss som är en liten sameby jämfört med Sarivuoma. Vi har totalt ca 1600 renar och de har tio gånger mer.

Det här ordkriget vid den annars fredliga gränsen är ingenting som dagligen oroar de unga svenska renskötarna. De är på ”olovlig” norsk territorium för att göra sitt jobb.
- Vi känner stöd av lokalbefolkningen. Många äldre, bosatta i dalgången, som vi möter frågar efter den och den renskötaren som de lärde känna före 1950 då samebyn förlorade det här området, berättar Samuel Blind.
Det senaste som hänt är att norska myndigheter gett de svenska renskötarna en tidsfrist till 20 juni. Senast då ska de ha flyttat från Bassivárri.

Nils Gustav Labba

Senast ändrad: 2007-05-21
Visste du att
... Den sameby som förlorade mest på 1972 års renbeteskonvention var Sarivuoma. Det enda som blev kvar var ett några mil brett stråk vid riksgränsen.

... Utredningen om en ny renbeteskonvention, som skulle ersätta 1972 års konvention, började 1997. Utredningens betänkande överlämnades 2001.

... Svenska och norska staten kom inte överens om ett gemensamt förslag. Svenska regeringen sa ensidigt upp 1972 års konvention i februari 2005. Vi är nu inne på det tredje året utan giltig konvention.