Krister Stoor får beskedet att godkänts.
Krister Stoor får det glada beskedet att han försvarat sin avhandling med glans. Foto: Samiskt informationscentrum.
2007-09-25

Doktor jojk presenterar sig

Nu har Sápmi och samerna någonting så unikt som en doktor i jojk. Den 21 september 2007 försvarade han sin avhandling, Jojkberättelser, med glans. Som forskare är han knuten till avdelningen för Samiska studier vid Umeå universitet.
Krister Stoor heter han och han är numera inte bara en mästare på scen utan också den som har unika kunskaper om jojk och jojkens inneboende berättelser.
-Jojken är musik men det är också en berättelse där musik och berättelse är sammanflätade med varandra. Varje människa har en egen jojk eller jojkmelodi och varje människa är ju faktiskt en berättelse. Det är unikt.

Krister Stoor har haft med sig jojken som ung även om han växt upp i en omgivning som inte alltid tyckte att jojk var någonting att vara stolt över. Att jojka var inget som unga pojkar uppmuntrades till. Men det fanns naturligtvis undantag.
- Som ung hade jag en farbror och kusin som jojkade populärt. På det sättet de framförde jojken kände jag att det här var någonting positivt. Det hade jag förmånen att växa upp med och det har jag haft med mig hela tiden.

De samiska ungdomar som växte upp under 70-talet hamnade mitt i ett etniskt samiskt uppvaknande och då var jojken ett väldigt tydligt sätt att visa sin identitet med. Det finns många sätt att beskriva den här perioden, på gott och ont, men för Krister betydde det mycket.
- Jag hade tur då och fick växa upp i det positiva klimatet även om jag inte var medveten om det då. Det var ju de som var födda på 40-talet som drog hela det här samiska kulturtåget och vi som var unga följde bara med i de sista vagnarna.

Det skulle inte dröja så länge förrän Krister själv ställde sig på scen, någonting som han numera älskar. Men i början var det inte alldeles givet att scenen och artisteriet var hans rätta element.
- Jag var i Kanada 1978 på besök hos Creeindianerna och då var jag inte särskilt gammal. När jag var hade de en ceremoniell fest och de förväntades det att jag också skulle jojka. Det gick ju an. Jag kunde ju de mest populära och kända jojkarna och när ingen kännare hör så är det ju lätt att framföra de.

Det här första publika framträdandet hade en stor betydelse för Kristers fortsatta sceniska liv som jojkare. Han började aktivt söka efter jojkar hemifrån, från hans hemtrakt Årosjock, fem mil nordväst om Kiruna i Laevas sameby. Det var inte alldeles enkelt.
- Jag minns en äldre dam som sa benhårt att här har vi aldrig jojkat. Det finns ingenting och har aldrig funnits. Men jag hittade en jojk som var upptecknad av Karl Tiren och det stod Rautasvuoma i pappren men det visade sig att han som framfört jojken var från Årosjock. Då insåg jag att när det till och med kommer en jojk från min by då visste jag att det har funnits och efter det har jag alltid varit intresserad och sökt.

Men det skulle dröja 15 år efter ”scendebuten” i Kanada innan Krister gjorde sitt nästa scenframträdande. Han deltog i en jojk workshop och blev mer eller mindre utsparkad på scen av läraren och storjojkaren Ante Mikkel Gaup.
- Nu måste du ta steget ut sa han. Du kan inte sitta här och hålla jojken för dig själv och efter det så blev det mer och mer. Det ena gav det andra. Det var kul och det var ett sätt för mig att få dela med mig av jojken.

Krister intresse för jojk ledde så småningom in han på sökandet efter mera kunskap och det som nu har landat i en doktorsavhandling med titeln Jojkberättelser.
Det är en unik dokumentation om jojken som en förmedlare av berättelser och därmed också en rik kunskapskälla till samisk kultur och levnadssätt. Under resans gång har han samlat på sig hundratals äldre jojkar.
- Jag har ingen ambition att hålla det för mig själv. Om en tradition ska leva vidare, och det är det viktigaste för mig, då måste det vara jättemånga som känner för det här och vill göra det. Helst vill jag att alla samer ska våga jojka och bara kunna resa sig upp och tycka att det här är intressant och kul.

Jojken, liksom många andra traditionella samiska kulturyttringar, lever ett farligt liv i ett samhälle där unika kulturelement tunnas ut och ersätts av likformighet. Därför är Kristers önskan att de samiska ungdomarna inte glömmer det traditionella sättet att jojka.
- Man får inte glömma bort det gamla. Jag hoppas verkligen att ungdomen inte bara tänker jojk som rock och med modernt snitt. Så länge vi har det gamla har vi en kärna som man kan utgå ifrån. Blir det bara modernt och det gamla glöms bort då är det ingen större skillnad mellan musik från Tyskland och musik från Sápmi.

Nils Gustav Labba

Intressant

Krister är uppväxt i Kiruna, men har varit bosatt i Umeå sedan 1983. Han studerade på Kulturvetarlinjen vid Umeå universitet med etnologi som huvudämne. Sedan 1989 har han varit med och utvecklat ämnet samiska kulturstudier, där han också dagligen undervisar.

Krister är jojkande medlem i gruppen ”trio Moivi” som förutom honom består av musikerna Lasse Sörlin, gitarr & fiol och Svante Lindroth, kontrabas. Moivi är ett nordsamiskt ord som betyder ”oordning".

Krister Stoor försvarade sin avhandling inför mer än 100 personer fredag den 21 september. Opponent var professor John Weinstock, Dept. of Germanic Studies, University of Texas-Austin.
Besök hans hemsida:
http://uts.cc.utexas.edu/~jmw/

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?