Björnen

Björnen hade en alldeles speciell ställning som ett heligt djur. Den ansågs ha övermänskliga krafter och övernaturliga förmågor. Trots att den var helig jagade man den för köttet, skinnet och den medicin man kunde utvinna från den. Jakten var farlig och krävde noggranna förberedelser.

Till exempel kunde man utse den som skulle döda björnen med hjälp av trumman och bestämma om det var rätt tillfälle eller om man skulle vänta. En lyckad jakt ledde till en stor religiös fest där män och kvinnor levde separata utan något sexuellt umgänge under den tid festen firades som kunde vara flera dagar. Allt kött åts upp vid detta tillfälle och fick inte sparas till senare. Vissa delar av björnköttet var männens och andra var avsedda för kvinnorna. Kvinnorna som klätt sig fina fick endast se på jägare och de hundar som deltagit i jakten med det ena ögat framför vilket man höll en mässingsring. Man undvek också att komma nära björnen men det var kvinnans uppgift att avsluta festen genom att skuta prick på björnskinnet med förbundna ögon. Om den kvinna som först träffade skinnet sade man att hennes man skulle döda näste björn eller gifta sig med en skicklig björnjägare.

Björnens ben samlades
Alla ben samlades samman och begravdes i samma ordning som de suttit i björnens kropp. Inget ben fick skadas eller försvinna och den hund som lyckades stjäla ett av dem fick böra med sitt eget. Sedan begravdes den som man begravde en människa: i klippskreva eller i jorden täckt med näver, kvistar och stenar så inget djur kunde komma åt graven. Björnen tänktes genom riterna ha förts tillbaka till den värld den kom ifrån och man hoppades att den där skulle berätta hur väl den blivit behandlad och sända nya björnar till samerna.

När björnen skulle jagas kallade man den inte vid den vanliga termen utan den fick andra namn så kallade noa-namn. Även alla andra termer som hade med björnen att göra byttes ut. Som till exempel termer för björnens kroppsdelar, redskapen man slaktade och styckade björnen med och så vidare. Så kallades till exempel björnens öga för naestie, stjärna, under riterna. På så sätt talade man om björnen, nästan som på ett eget språk, just under björnjakt och fest.

Björnmyten
Till riterna hör en myt som är känd långt utanför samiskt område i olika varianter. Varifrån den kommer eller hur gammal den är kan ingen säga. Det berättas att en flicka levde tillsammans med sina tre bröder. De var inte snälla mot henne utan hon fördrevs ut i ödemarken där hon föll ner i ett björnide. Björnen som fanns i idet tog henne till hustru och paret fick en son som växte upp till en man. Paret åldrades och björnen bestämde sig för att låta sin hustrus bröder göra slut på honom. Hans hustrus protester hjälpte inte han lät bröderna se sitt spår i snön och lät dem inringa sig. När det var dags frågade han sin hustru om alla bröder varit lika elaka. Hustrun svarade att de yngsta varit mildare och du gick björnen ut ur idet och lät den yngste brodern skjuta honom. När björnen var tillredd och kokades kom sonen hem. Han förstod vilken björn man skjutit och krävde sin lott. Först nekade bröderna men när sonen började väcka björnen till liv i grytan där den koktes gav de honom hans del.
Enligt de samer som berättade myten gav björnen alla instruktioner till kvinnan hur björnen skulle behandlas för att allt skulle gå rätt till och samerna inte skulle bli utsatta för björnsläktets vrede utan tvärtom skulle björnjakten gå med lätthet och björnarna skulle låta sig dödas. I myten finns små detaljer som återspeglas och dramatiseras i de riterna som utfördes vid festen.

Idag utförs inte björnriter som de en gång gjorde men än i dag har björnen många olika namn på samiska. I början av 1900-talet intervjuades en kvinna som hade minnen från en björnceremoni som firats i enkel form.