Med helikopter till kalvmärkningsgärde.
Kalvmärkningstid i sameland. För Eva-Karin var det en AHA-upplevelse att vara med. Foto: Leif Milling.
2008-07-22

Alla bitar föll på plats

Har ni någon gång haft en känsla inuti er, en känsla som ni inte riktigt kunnat peka på? En känsla som inte kan förklaras, eller namnges? Jag har haft sådana känslor inuti mig flera gånger under mitt liv, speciellt en kväll för två år sedan. Den känslan var helt ny, och helt ovärderlig.
Efter år av vilsenhet bland kulturen jag blivit född i, kan jag med säkerhet säga att just den kvällen föll alla bitar på plats. En sen julikväll kom beskedet att årets sista kalvmärkning skulle äga rum, och eftersom jag inte hunnit med någon kalvmärkning alls det året, så var det bara att

Kvällen hade för längesen klivit in i farstun när min far, min bror och jag anlände till rengärden som de skulle fylla med renar den gången. Himlen var i princip molnfri och temperaturen var behaglig då samerna bakom den flyttande renhjorden behövde hjälp. Jag och min far drog iväg på fyrhjulingen tillsammans med några andra för att hjälpa gruppen som redan då också hade hyrt in en helikopter som flytthjälp.

När vi väntat in renhjorden startade vi fyrhjulingen och körde iväg på den typiska fjällmiljön: inga träd, små buskar, miljontals gropar, miljarders stenar och väldiga dalar. Om man vill vara till nytta gäller det att fånga upp de kanter av renhjorden som gärna vill dra åt ett annat håll, vilket kräver att man måste hänga med och köra rätt hårt.

Eftersom en resa på fyrhjuling inte är någon resa i en komfortabel bil gäller det att hålla i sig, en talang vilket allt fick sättas på prov den kvällen. När jag och min far hade kämpat oss uppför en väldigt lång backe kunde jag koncentrera mig framåt, och mina ögon skådade en fantastisk vy. Denna vy hade blivit en perfekt bild, dock tillät inte omständigheterna att vi kunde stanna så jag fick plocka upp kameran ur min ficka.

Tillsammans med en enorm renhjord som sprang framför, så flög helikoptern strax ovanför oss. Solen sken just ovanför bergens toppar med sina strålar omfamnandes de dalar som vackert låg nedanför det berg vi just hade klättrat upp på. Denna enormt vackra bild väckte en stark känsla.

I just den stunden föll alla pusselbitar till ett helt pussel, detta oavsett hur många gånger det känts så omöjligt att bli ett med min samiska kultur. Känslan som så levande dunkade inombords då, beskrev allt på en och samma gång. Alla de gånger jag inte haft ett svar på mina ickesamiska klasskompisars frågor, har betalat av sig. Att få kontakt med sina rötter är värdefullt.

Den kvällen insåg jag vilken fantastisk kultur jag är infödd i. Känslan är det viktigaste av allt.

Eva-Karin Andersson
Laisvall (Svaipa sameby)

Publicerad: 2008-07-22

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?