Samhörighet och spännande kurser lockar samer att bli medlemmar i sameföreningen.
-    Tack vare sameföreningen träffar man folk från hembygden, säger Torsten Johansson.
Anita Jönsson var med om en mycket stark och annorlunda upplevelse när hon gick trumkursen som sameföreningen arrangerade. – Jag fick göra en trumresa.
2011-01-18

Sameföreningen ger storstadssamerna näring.

I en storstad är det lätt att känna sig rotlös. Tack vare Stockholms sameförening hittar många samer en tillhörighet man saknat. Mitt i centrala Stockholm, i Sabbatsbergsområdet intill Vasaparken, finns sameföreningens kansli. Föreningen satsar på att aktivera sina medlemmar med berättarcaféer, den omtalade kött- och paltfesten och studiecirklar i allt från koltsömnad till trumkurser.
En gång i veckan möts en litteraturgrupp i lokalen på andra våningen i Klockhuset. Ett tiotal personer samlas för att läsa högt ur en bok som har en samisk anknytning. Den här hösten läser de Yngve Ryds bok ”Ren och varg” och diskuterar innehållet. Elisabet Daunius Persson, ursprungligen från Marsfjällsområdet, leder gruppen och hon har varit medlem i sameföreningen sedan 1969.
-    Jag känner mina rötter och rötter behöver näring, säger hon.
Torsten Johansson tycker att föreningen fyller en stor social funktion. När man bor långt ifrån sina hemtrakter är det roligt att kunna träffa folk med samma bakgrund. Han lämnade Maskaure sameby och har bott i Stockholm i 50 år. Torsten var från början engagerad i Arjeplogsföreningen men den dog ut när det inte fanns intresserade unga som ville ta vid. Han är rädd att sameföreningen går samma öde till mötes.
-    Ungdomarna som växer upp här i Stockholm har väldigt dåliga kunskaper och de har svårt att förstå bakgrunden.
Har sameföreningen ett ansvar att förbättra kunskaperna?
-    Det kanske man har men egentligen är det väl skolans och politikernas ansvar, säger Torsten.
-    Jag tycker att föräldrarna har det yttersta ansvaret, säger Elisabet.

För en del är sameföreningen ett sätt att stå upp för sin samiska identitet. Anita Jönsson blev övertalad av sin syster, som var suppleant i styrelsen, att gå med i föreningen.
- Jag hade svårt att identifiera mig som samisk, men det är jag ju. Den samiska identiteten var inte självklar i hemmet.
Familjen tillhörde Purnu skogssameby och Anitas bror har tagit över pappans renmärke. Systern har återvänt norrut till Gällivare men Anita bor kvar och nu har hon till och med sett till att sjuksköterskor på utbildning får lära sig mer om samer.

Man behöver inte vara same för att vara med i sameföreningen - holländaren Frans van Don pluggade i Jokkmokk, jobbade som dräng inom renskötseln och nu är han en högst aktiv medlem som också försöker lära sig samiska.
Torsten Johansson konstaterar att det är mycket som har förändrats.
-    Förr i tiden i Arjeplog var det bara renskötarna som var med i sameföreningen. De hade ett behov av att prata rennäringsfrågor.
Är det skillnad på att vara med i en sameförening i en storstad jämfört med i exempelvis Kiruna?
-    Jag tror att det förhåller sig så att det är större öppenhet här. I vår litteraturgrupp finns det medlemmar som ej är samer men bejakar de samiska frågorna och även berikar diskussionerna i vår grupp, säger Anita Jönsson.

Men diskussioner blir det även i den här gruppen när de får frågan om hur det är att vara same i en storstad.
-    Vi är väl inte samer egentligen, säger Torsten som tycker att det måste finnas en koppling till renskötseln.
-    Nu måste jag protestera! Klart att vi är samer, säger Anita.
-    Jag håller inte heller med Torsten. Renskötseln är ett yrke numera. Att vara same är något som man bär med sig inuti, säger Elisabet.

Sameföreningen försöker påverka och informera om samer. Ett av de största ögonblicken var när Stockholm stad tog emot den samiska flaggan och hissade den på samiska nationaldagen.
- Min syster var med den dagen och det var väldigt emotionellt. Det innebar ju att man accepterade oss som ett folk, säger Anita.
Längtar ni tillbaka till era hemtrakter?
-    Ja, men det skulle vara för stor omställning att flytta tillbaka nu när man har barn och barnbarn här, säger Torsten.
Stockholm har blivit ett nytt hem för många samer men genom sameföreningen glömmer man aldrig sina rötter. Om några veckor är det dags för kött- och paltfesten, en av årets höjdpunkter i föreningen.
-    Festen var kärnpunkten från början. Föreningen gav oss ett sätt att umgås på ett naturligt sätt, vi som var utbölingar i Stockholm, säger Elisabet.

Ann-Helén Laestadius

Intressant

Stockholms sameförening bildades 1947 och har 407 medlemmar.

Den äldsta medlemmen är född 1917 och den yngsta 2007.

Föreningen var från början en kamratförening men är i dag också en aktiv samisk röst i samhället. Föreningen deltar i manifestationer och seminarier, svarar på remisser och hjälper studenter som söker information om samer. En hjärtefråga på senare år har varit samiska barns rätt till modersmålsundervisning.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?