Maud Ericsson vid sitt köksbord. Foto Cecilia Persson
2008-12-02

Att sy är att skapa

­I ett gammeldags hus i Östersunds utkant, bor Maud och Sören Ericsson. Härifrån driver de sitt företag SME design. Huvudprodukten är silversmycken, men de säljer också filtar och mattor med samisk design. Maud står för designen och Sören ansvarar för tillverkningen. Det mesta är modernt men just nu arbetar de med en traditionell samisk silverkrage.
Det är en specielltyp av kunder som dras till Maud Ericssons design. Det finns både samer, svenskar och norskar i kundkretsen. Många är bosatta söderut. Hon har förstått att samerna gärna vill att det samiska ska synas i designen. Man ska kunna bära smycket både till samedräkten och till andra kläder. Svenskarna vill däremot inte att det samiska ska vara alltför påfallande. Det ska synas att det finns en kulturell påverkan av något slag, som gör att folk uppmärksammar smycket och frågar varifrån det kommer. För Maud själv är det alltid viktigt att det är saker som hon själv vill ha och använder.

Gjorde allting själva
Maud Ericsson är uppvuxen i Västerbottens inland. Hennes mor var en efterfrågad sömmerska som gjorde alla mönster på fri hand.
-Av henne har jag lärt mig att man i stort sett kan göra allting själv, berättar Maud.
Det skulle ta några år innan hon började praktisera den lärdomen. När hon och Sören bosatte sig i Schweiz hade de varken råd eller lust att köpa de möbler som fanns, så de började tillverka sina möbler själva.
Sören skötte­ tillverkningen och Maud stod för idéerna, en arbetsfördelning som håller än i dag. Detta till trots att Maud varit dålig i slöjd när hon gick i skolan. Det var under åren i Schweiz, långt borta hemifrån, som hon började sy i skinn och brodera tenntråd. Plötsligt kändes det bra att sy den där hopplösa skinnpungen. Det blev också viktigt att få till tenntrådsbroderiet så att det såg fint ut.
 - Det var när jag behövde en häftig vinterkappa som jag mindes det som mamma Inga  hade försökt lära mig: Att sy är att skapa.
Maud köpte sig en fot trampad symaskin och påbörjade en intensiv tid av skapande.

Hemlängtan avgjorde
Sören och Maud hade upplevt hur schweizarna paketerade och marknadsförde sitt land och sitt kulturarv.
- Det var folk överallt. Om man ville ha något genuint fick man söka länge. Det infann sig en längtan hem till de långa, myggiga norrlandsmyrarna. Jag hade börjat inse tyngden och storheten i den samiska kulturen, säger Maud. Familjen återvände till Sverige och bosatte sig i Östersund, där Sören kommer ifrån. Maud började på högskolans administrationslinje och Sören startade egen firma som byggnadsingenjör. Det var då Maud kom i kontakt med vadmalen som kom att bli hennes favoritmaterial, när det gäller kläder. Det gick till så att Näldens Ullspinneri skulle upphöra och hon åkte dit, bara för att titta. Det slutade med att hela studielånet gick åt till investeringar i vadmal.
- Bland det första jag sydde var en grå vadmalsklänning, klippt i två stycken, utan dragkedja eller knappar. Jag såg för mig att den skulle ha en silverkant runt halslinningen, säger Maud. Så skapades ”trälgen”, det första silversmycket som Sören tillverkade efter Mauds noggranna anvisningar. Det skulle komma mer.
- Både jag och Sören gick en kurs i silversmide

Mycket uppmärksamhet
Efter avslutade studier fick Maud anställning som politisk sekreterare på länsnivå. Jobbet innebar många konferenser och andra sammankomster både i Sverige och utomlands. Hennes hemsydda kläder och silversmycken fick mycket uppmärksamhet. Det var många eleganta damer som tittade till och undrade var man kunde köpa det hon hade på sig. När Maud berättade om det samiska inslaget i designen och var det många som blev väldigt intresserade.
-   Jag sydde bara till mig själv, det jag behövde och tyckte om. Det började bli så att ”nu ska vi se vad den där lapptjejen från Östersund har på sig”.  Hon kunde inte lösa problemet med tillverkningen, så kläder blev inte den stora produkten för hennes del. Dom används mest för att visa upp smyckena, numera.

Vid ett tillfälle fick Maud vara med i ett projekt som var till för att samiska slöjdare och designers skulle finna nya produkter. Hon designade några filtar med samiska mönster. På de två första filtarna hämtade hon inspiration från sin farmors kniv. Farmodern var nämligen känd för att kasta kniv och kniven hade Maud fått ärva. Den tredje filtens mönster hämtade hon från laskan, bandet som hon har längst ner på samedräkten. Förutom detta gjorde hon en tuftad matta och en stol. Genom projektet fick hon kontakt med olika företag som kunde hjälpa henne med tillverkningen. Filtarna blev en storsäljare. Fler filtar kommer och nu önskar hon att göra en barnfilt. Självklart ska det vara en filt som hon själv vill använda.

Cecilia Persson

Publicerad: 2008-12-02

Intressant

Samisk design av kläder är ett relativt nytt område inom duodji, sameslöjd.

Utveckling av den traditionella slöjden innebär tillträde till nya marknader och nya företag inom samisk design ökar stadigt.

På Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk finns en utbildning i sameslöjd.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?