Språkarbetaren och lärare Sakka Nejne visar Jonatan Tanderyd från Tärnaby hur man trär ett halsband.
Språkarbetaren och lärare Sakka Nejne visar Jonatan Tanderyd från Tärnaby hur man trär ett halsband. Foto: Anneli Kråik.
2009-03-11

Språk och kompisgemenskap

Det bubblar av sydsamiskt språk uppe vid sameskolan i Tärnaby. För språkhungrande samer är det en riktig vitamininjektion, och en sällsynt sådan då sydsamernas språk är starkt hotat. Men under två veckor pågår här en intensiv språkdrillning av elever från Mora i Sverige till Mo i Rana i Norge, som ett led i att rädda sydsamiskan.
Inne i Tärna sameskolas hårdslöjdsal håller Nils Arvid Westerfjell och Christine Rensberg lektion i samiska. Men det är en lite annorlunda språklektion och mer av praktisk karaktär. Här får eleverna lära sig sydsamiska med utgångspunkt i den samiska hårdslöjden. Det blir dubbel vinst. Verktyg och traditionella slöjdmaterial ska paras ihop med lappar med rätt benämning. All kommunikation sker på samiska.

Nils Arvid uppmanar eleverna att ställa frågor till honom. Dialogen är lite trevande. Många, kanske de flesta av eleverna har inte språket naturligt i hemmen. På väggen hänger ett papper med vanliga fraser på samiska som de kan ta hjälp av. Guktie edtjem darjodh? - Vad ska jag göra? Mij dihte? Vad är det här? I´m guarkah maab datne jeahtah! Jag förstår inte vad du säger! Nils Arvid manar på.
-Jag vill höra språket. Fråga på samiska, det är inte farligt. Jag vill höra er använda tungan. Högre. Akte vielie – en gång till. 

I klassrummet intill håller några andra elever på med tennarbeten och att tvinna snoddar av renskinn. Sakka Nejne och Lena Lundin Skott lär ut traditionell samisk mjukslöjd, givetvis uteslutande på samiska. Här finns Hilje Kristoffer Jåma som är 13 år och kommer från Röyrvik i Norge. Han håller på att göra en slags dahpe -en slida i skinn och kläde där han ska förvara sitt lilla lyckoben. Han berättar att när han började i sjunde klass flyttade han till Snåsa sameskola och boende på internat. Skälet var att få bättre undervisning i sydsamiska. Att kunna språket är viktigt tycker Hilje.
-Jag förstår det mesta och pratar en del men jag kan inte prata helt flytande. Hemma blir det mest norska. Pappa ångrar nu att han inte lärde mig när jag var liten, då hade jag kunnat språket idag. Det är därför jag går i Snåsa nu.

Så varför känns det så viktigt att kunna prata samiska?
-Det har med gemenskapen att göra. Jag vill bara kunna när jag hör andra prata, för att jag inte ska känna mig utestängd. Men ibland vågar jag inte prata för jag är rädd att säga fel. Det finns alltid någon som påpekar när man säger fel och det är inte så kul tycker jag.

Bortsett från den långa resan från Röyrvik till Tärnaby så tycker Hilje att det är oerhört spännande att vara med på språkbadet. Inte bara för att han får prata och höra samiska utan för att han lärt känna så många nya kompisar. Bästa kompisen är Mahke Bergkvist, 12 år från Offerdal. Hemma hos Mahke pratas det mest nordsamiska eftersom mamma kommer från det nordliga samiska området.
-När jag pratar sydsamiska så blir det mest när jag är hemma hos ajja (farfar).Det är inte så många som pratar samiska där jag bor. Jag är nog till och med bättre på samiska än pappa, säger Mahke.

Killarna drar iväg, ut till rast, snö och lek. Och kanske till en framtid där det sydsamiska språket har en given och mer central plats än hos generationen före.

Anneli Kråik

Intressant

Nils Arvid Westerfjäll
de språkbadande barnen får handledning på samiska. En av ledarna, Nils Arvid Westerfjell, delar med sig av sina hantverkskunskaper.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?