Britta Marakatt-Labba är mästare på stygn.
Britta Markatt-Labba med sitt 24 meter långa storverk i bakgrunden. Foto: Samiskt informationscentrum.
2009-05-08

Mästare på att berätta med stygn

Stygn vid stygn jag såg, vart än jag såg, jag såg ett stygn men det var inte vilka stygn som helst. Det var stygn från en av Sveriges stora textilkonstnärer Britta Marakatt-Labbas hand. Stygn i tunna, fina garner som hon trollar fram till de mest fantastiska konstverk på linnebotten. Konstverk som hämtar motiv från den samiska kulturhistorien.
Marakatt-Labba har under våren varit aktuell med en retrospektiv utställning, Kosmos, på Bildmuseet i Umeå. Ett femtiotal av hennes verk hade lånats in från privata och offentliga ägare i Sverige och Norge. Utställningen var hennes hittills största separatutställning med verk från hela hennes trettioåriga konstnärsliv.

Intresset för Brittas stygn är imponerande. Tillsammans med över hundra personer sitter jag andäktigt och lyssnar i den stora utställningshallen när Britta berättar om sina arbeten och hur hon tidigt i sitt liv började sy och brodera. Många av konstverken har hon inte sett sedan de såldes, så det kändes som att återse gamla bekanta, fortsätter hon.

Först tittar jag på verken på lite håll för att få en överblick, men ganska snabbt blir jag nyfiken och vill titta närmare på hur hon får fram det där fantastiska uttrycket i människors ansikten. Britta har just berättat hur hon redan som barn var intresserad av detaljer som ansikten och mössor. Att alla ansikten har sitt personliga uttryck syns tydligt i broderiet som skildrar demonstationerna inför den norska statens beslut att bygga ut Altaälven.

Det är en dramatisk berättelse. Demonstranterna som sitter sammankedjade utanför kåtorna tittar förvånade upp på alla kråkor som flyger i luften. En efter en landar kråkorna samtidigt som de förvandlas till poliser. Fantastiskt att äntligen få se detta konstverk, som i dag måste räknas till klassikerna i den samepolitiska historieboken.

Ett av hennes senaste broderier, en offentlig utsmyckning, kan man nästan kalla ett ’storverk’. Det är 24 meter långt och 40 cm brett och skildrar den samiska historien och mytologin i ögonblicksbilder så att man riktigt känner hur historien lever. Det genom film och teater nu så aktuella Kautokeinoupproret finns också skildrat, vilket var ett krav från beställaren, berättar Britta. Verket, som ägs av Tromsö universitet och till vardags hänger i Teorifagbygget, upptar en hel väg i utställningshallen.

Storverket för tankarna till den tusenåriga Bayeuxtapeten, både när det gäller omfång och motivval och kan precis som den ’läsas’ från höger till vänster eller tvärtom. Detta monumentala konstverk tog fyra år att färdigställa och Britta berättar att hon många gånger var nära att ge upp och ångrade att hon åtagit sig uppdraget. Arbetet påbörjades 2003 och färdigställdes och installerades 2007.

Britta är född 1951 och uppvuxen i en renskötarfamilj och i ett matriarkat har hon uttryckt någonstans. Hennes pappa dog nämligen när hon var fem år så hennes mamma har haft det huvudsakliga ansvaret för syskonskaran på nio, som tidigt fick lära sig att bidra till hushållet om det så bara var att hämta vatten i små kärl som man orkade bära. Broderiet ’Du borde ha stannat’, som visar en man på skidor som försvinner in i snöstormen med en hund springande efter sig, är ett bildminne av hennes far som hon alltid saknat. När man hört henne berätta om motivet känner man riktigt hennes saknad när man står framför bilden.

I dag bor Britta i Övre Soppero med man och barn. Hennes man är renskötare och hon lever alltså i den miljö hon berättar om i sin konst. I år har hon varit aktiv konstnär i trettio år. Hon började konstnärsbanan 1979 efter avslutade studier vid dåvarande Konstindustriskolan i Göteborg 1974-78. Tidigt engagerade hon sig tillsammans med andra samiska nyutbildade konstnärer för uppbyggnad och bildande av en samisk konstnärsorganisation som snart funnits i trettio år.

Britta har hunnit med en hel del. Hon har deltagit i ett flertal grupputställningar i både Sverige och utomlands och haft flera separatutställningar. Hon har haft utsmyckningsuppdrag för ett flertal offentliga institutioner i Sverige och Norge och finns representerad vid bl.a. Statens konstråd och Norsk kulturråd, flera landsting och kommuner. För sin konst har hon fått motta både utmärkelser och kulturpriser.

Marakatt-Labbas produktion, som alltså sträcker sig över tre decennier, omfattar framför allt textila verk, men också grafik, bokillustrationer och scenografi för film och teater. Hon har gjort kostymerna till Samiska teaterns senaste uppsättning, Staffan Göthes pjäs En natt i februari, som hade premiär i Kiruna 12 februari.

”Mina broderier är en form av dagboksanteckningar, som berättar om händelser på ett långsamt sätt”, säger hon avslutningsvis. I samma andetag berättar hon också att det börjar märkas på ögonen att de inte orkar lika mycket och intensivt arbete som förr. Hon hoppas att någon av dagens samiska ungdomar med konstnärsambitioner ska vara intresserad av broderi och vilja uttrycka sig med nål och tråd och ta vid efter henne. Hon lovar att ställa upp som mentor – så här finns en ypperlig chans samiska ungdomar!

IngaBritt Blindh

Intressant

Brita Marakatt Labba - illustration

Brita Marakatt Labba - illustration

Brita Marakatt Labba - illustration

-Det är de där som är fåglar som sedan blir människor som hugger halsen av samerna, berättar en liten tjej på 5-6 år för sin pappa och pekar på Brittas tavla på bildmuseet i Umeå.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?