Sydsamisk revitalisering - vad händer?

Sydsamiskan har, tillsammans med övriga samiska språk, klassats som hotat språk av FN. Antalet sydsamiskt-talande är osäkert, men siffran 500-800 förekommer. Under de senaste åren har sydsamerna, både i Sverige och i Norge, alltmer målmedvetet försökt stärka det egna språket. Man har hållit språkbad för barn och ungdomar och universitetskurserna i sydsamiska har slagit nya rekord i elevantal. Vad är det som händer? Ja, det ska ett forskningsprojekt vid Uppsala universitet undersöka.

Leena Huss är professor och forskningsledare vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet. Hon är ansvarig för projektet Revitalisering mot alla odds? Sydsamiska idag. Projektet har pågått i ett halvår och sträcker sig över tre år. I projektet sätts ljuset på den speciella utveckling som sydsamiskan i Sverige har genomgått alltsedan mitten av 1990-talet.

- Med det här projektet fokuserar vi på ett intressant område inom revitaliseringsforskning: ett hotat urbefolkningsspråk i ett modernt välfärdssamhälle, säger Leena Huss. Vi vill undersöka revitaliseringssträvandena vad gäller sydsamiskan.

Det är sydsamiska språkets situation i samhället och människans möjligheter att använda det som ska undersökas. Det gäller t.ex. samhällets attityder och ideologier gentemot sydsamiskan och hur det påverkat de som talar språket.

Eftersom språk och kultur är oskiljaktiga ingår också att undersöka den litteratur som ges och getts ut om sydsamisk kultur och språk och andra sydsamiska kulturinslag. Projektet ingår i ett större internationellt samarbete. Det gör att man kan göra jämförelser med situationen för extremt utsatta språk i andra länder.

- Vi ska börja med att besöka sydsamiska familjer, där vi intervjuar flera generationer, mor- eller farföräldrar, föräldrar och barn, berättar Leena Huss. Vi vill få en bild av hur människorna har upplevt omvärldens syn på språket och språkpolitiken och hur det har påverkat dem i användandet av sydsamiskan. Det kommer vi att göra nu i höst och till våren.

Att revitalisera är att ”ge nytt liv” och innebär att man stärker de hotade språken så att de kan bevaras och utvecklas för framtiden. Ett språk är hotat när det förlorar talare och dess användningsområden i samhället krymper. De flesta av världens hotade språk talas av små urbefolkningar i utomeuropeiska länder, t.ex. aboriginfolk i Australien, inuiter i Canada och indianer i Sydamerika.

År 2000 infördes en samisk språklag i Sverige. Den gav samer rätt att använda samiska vid kontakter med myndigheter och domstolar. I samma lag stadgas att dessa kommuner ska erbjuda förskoleverksamhet på samiska till samiska barn om deras föräldrar önskar det. Även de äldre samer ska erbjudas samisk äldreomsorg, dvs. personalen ska kunna prata samiska. Språklagen gällde dock inte i hela i Sápmi, utan bara i kommunerna Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog. Det innebar att hela det sydsamiska området hamnade utanför lagen.

Från sydsamiskt håll var besvikelsen stor. Att ha lagen i ryggen när man vill att barnen ska få barnomsorg eller skolundervisning på samiska gör stor skillnad, men även den symboliska betydelse som lagen har är viktig. Sydsamerna har under de senaste åren alltmer målmedvetet drivit verksamheter som syftar till att stärka det egna språket. Samtidigt finns det iakttagelser som tyder på att antalet talare av sydsamiska fortsätter att minska. Det är denna till synes paradoxala utveckling som projektet studerar.

Frågor som projektet ställer är t.ex kommer den sydsamiska gruppen att kunna vända den nedåtgående trenden för sitt språk? På vilket sätt och i hur hög grad påverkas denna process av den nya svenska språkpolitiken? Har sydsamernas egna språkliga och kulturella strävanden påverkats av att den minoritetspolitiska situationen blivit gynnsammare för kulturbevarande?

Sunna Kuoljok