Europarådets konventioner för minoriteter

Europarådets konventioner för minoriteter trädde i kraft i Sverige år 2000. Konventionerna ger ett kulturellt och språkligt skydd för nationella minoriteter och minoritetsspråk i de länder som ratificerat dem.

Europarådets konventioner om skydd för minoriteter är ”Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter” och ”Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk”. De slår fast att undertecknande parter ska höja statusen på minoriteternas språk och kultur och skydda minoriteterna mot alla åtgärder som syftar till assimilering.

Europarådets minoritetskonventioner ger ett kulturellt och språkligt skydd för nationella minoriteter och minoritetsspråk i de länder som ratificerat dem. Sverige ratificerade dessa år 2000 och är sedan dess folkrättsligt skyldigt att följa de åtaganden som Sverige har gentemot de minoriteter som erkänts som nationella minoriteter.

Språkliga rättigheter är centrala i konventionen. Bland annat stadgas att nationella minoriteter har rätt att använda sina språk privat och i offentliga sammanhang och att de under vissa förutsättningar ska ges möjlighet att använda minoritetsspråken i kontakter med myndigheter.

När det kommer till utbildning fastslås det särskilt att nationella minoriteter har en rätt att lära sig sitt minoritetsspråk och att staterna har en motsvarande skyldighet att erbjuda undervisning i modersmålet eller undervisning på modersmålet.

Vidare ska stater vidta åtgärder som främjar kunskaper om de nationella minoriteterna i landet, möjlighet till lärarutbildning på området, lika möjligheter för personer tillhörande de nationella minoriteterna att få tillträde till utbildning på alla nivåer samt minoriteternas rätt att inrätta egna privata utbildningsinstanser.

Stater som undertecknat konventionen ska vart tredje år lämna en rapport till Europarådet om frågor som rör genomförandet av konventionen. Europarådet har i sin granskning pekat på behovet av förbättringar på en rad områden.

Sunna Kuoljok