Allt om Sveriges ursprungsfolk samerna och deras land Sápmi.
Ann-Helén Laestadius blev prisad för sin första bok SMS från Soppero. Priset delades ut på Nordiska Museet i Stockholm.
Ann-Helén Laestadius blev prisad för sin första bok SMS från Soppero. Priset delades ut på Nordiska Museet i Stockholm. Foto: Samiskt informationscentrum.
2010-02-09

Vill vara den där rösten…

Att bli kallad ”lappdjävul” har många samer råkat ut för. Speciellt på skolgården. Men inte Ann-Helén. För att slippa det valde hon att förneka sin samiska identitet. Men väl ute ur den garderoben möter hon ofta en annan samisk verklighet som är ännu värre. Andra samer som ifrågasätter om hon är en "riktig" same.
Ann-Helén hoppas innerligt att hon inte framstår som bitter även om hennes berättelser handlar om så känsliga ämnen som rasism och att inte bli accepterad av sina egna.
-Motivet med mina böcker är att vara den där rösten och berätta om hur det har blivit så här. Annars är jag är väldigt glad när jag ser hur stolta sameungdomarna är idag och har väldigt stora förhoppningar på framtiden. Det är helt annan attityd och acceptans i samhället än när jag växte upp.

Idag har inte Ann-Helén Laestadius några som helst problem med sin samiska identitet. Däremot verkar det, av och till, som om många andra har det. Både samer och icke samer. Det är om det som hennes ungdomsböcker handlar om.
-Jag är same, men en del tycker inte att jag är en riktig same för att jag inte kan prata samiska och för att min pappa inte är same.

Hon har upplevt känslan av att ”komma ut från garderoben” eller som hon också väljer att kalla det; rasism som tvingade till dubbelliv. Under hennes skoltid i Kiruna hände det ofta att hennes samiska klasskompisar råkade ut för det hon själv undvek.
-Det här med rasism är lite känsligt, alltså själva ordet. Är det verkligen rasism att bli kallad för lappdjävul på skolgården. Det jag menar är att det blir som ett angrepp på hela ens personlighet, på släkten och ens existens.

Ann-Helén själv klarade sig ifrån att bli kallad lappdjävul. På ett sätt som hon idag talar öppet om men som hon inte alls är speciellt stolt över.
-Det berodde på att jag under hela min skoltid förnekade vem jag var. Jag sa aldrig att jag var same och det är det jag menar med att jag levde ett dubbelliv. I skolan stod jag inte upp för att jag var same men hemma och i släkten där var jag den jag var.

Dubbellivet fortsatte under hela hennes skoltid i Kiruna. Ann-Heléns garderobsdörr öppnades först när hon efter gymnasiet lämnade Kiruna och flyttade till Stockholm.
-Jag var tvungen att komma ifrån Kiruna för att våga bli den jag var. Det kanske låter lite sorgligt att man behöver bekräftelser från andra för att våga vara same. Men det är inte så konstigt. Det är oftast så att man speglas i hur andra ser på en.

Trots hennes uppväxttid i 70-80 talets Kiruna, där det inte var lätt att våga vara same, och trots dubbelliv och förnekelse är hon glad över att ha kommit ut ur garderoben.
-Jag är inte sorgsen eller bitter. Jag är faktiskt väldigt glad över att jag till slut kom till den här vändpunkten. När man aldrig har blivit accepterad för den man är så betyder det väldigt mycket att få acceptans. Det gäller alla som tillhör en minoritetsgrupp.

Ann-Heléns första bok, SMS från Soppero, handlar om det som hon tycker är jätteviktigt för henne och för många andra unga samer. Den röda tråden är Språket. Själv fick hon inte lära sig samiska under sin uppväxttid.
-Jag tycker att jag tappade väldigt mycket av min samiska identitet som barn under en period då jag inte kunde kommunicera som jag ville. Jag ville verkligen lära mig samiska när jag var riktigt liten. Jag har ju vuxit upp i den samiska kulturen.

I likhet med många andra samer har Ann-Helén upptäckt att det finns en jättebarriär mellan henne och samiskan. En barriär som inte finns för andra än samer som inte har med sig språket hemifrån. En känslomässig barriär och en rädsla för att säga fel.
-Det roliga är att ofta när samer tilltalar mig på samiska så svarar jag på franska. Det var en forskare som hörde mig säga det på TV och hon vill nu ha med mig i ett forskningsprojekt där de ska fästa elektroder på hjärnan för att försöka förstå vad det är som händer i mitt huvud.

Nu är Ann-Helén inne i en period där hennes andra bok ”Hej vacker”, som är en uppföljare till SMS från Soppero, ska lämnas till trycket. En bok som handlar om acceptans. Om acceptans bland samer.
-Jag är lite spänd över hur den ska tas emot. Den handlar om vad som händer när samer inte accepterar andra samer. När man graderar och gör vissa till mer samer än andra.

Det är känsligt ämne. Men inte desto mindre viktig att vädra ut. Ann-Helén har själv varit med om det många gånger.
-Jag råkar väldigt ofta ut för att man tycker att jag är halvsame. Är du äkta? Jag känner att jag blir så irriterad på det där och känner att jag verkligen måste skriva en bok om det. Det är ju faktiskt inte bara bland icke samer som man har en uppfattning om vad en riktig same är. Utan även bland oss själva.

Nils Gustav Labba

Intressant

Ann-Helén Laestadius, 38 år, är född och uppvuxen i Kiruna, med rötter I nedre Soppero där hennes föräldrar kommer ifrån.

de tio senaste har hon bott i Stockholm, där hon jobbar som journalist och författare. Under sju av de tio åren har hon jobbat som kriminalreporter.

Ann-Helén har skrivit barnboken SMS-från Soppero som kom ut hösten 2007. Hon är på gång med uppföljaren Hej vacker som kommer ut i sommar.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och Sameland.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt

© Samiskt Informationscentrum 2014
Redaktör: Anna Skielta, anna@samer.se
Ansvarig utgivare: Inez Svonni Fjällström