Foto: Samiskt informationscentrum.
2010-03-22

Bråddjup mellan vision och verklighet

Sverige är en stat byggt på territoriet av två folk, det samiska och det svenska. Det är ett grundläggande faktum som innebär att dessa folk måste utöva sin rätt till självbestämmande sida vid sida. Med lika rättigheter. Det är den samepolitiska visionen medan verkligheten är att samernas land i svensk lag och förvaltning är ”statens mark” eller ”privat icke samisk mark”.
Det här bråddjupet mellan vision och verklighet har speglat svensk samepolitik i decennier. I över 40 år har samerna processat i domstol om rätten till land och vatten och under ännu längre tid har det politiska arbetet för ökad inflytande i förvaltningen av samernas land pågått.

Det inte är inte så enkelt att åstadkomma en förändring i den politiska processen på svensk sida eftersom Sverige aldrig erkänt sitt koloniala förflutna. Det finns med andra ord ingen förståelse och acceptans för samernas resurs- och markanvändning eftersom det samiska folket inte anses som en likvärdig part.

Den vanligaste invändningen är att Vad är det för demokratiskt förnuft som talar för att 7826 samer (antalet anmälda till Sametingets röstlängd) i Sverige ska ha rätt till självbestämmande och inflytande över stora landområden där de samiska näringarna praktiskt taget saknar samhällsekonomiskt intresse. Och där samerna är en försvinnande liten minoritet.

Vårt grannland Norge
har kommit en bra bit längre i tankesätt. Den norska kungen har bett samerna om ursäkt och högtidligt deklarerat att Norge är en stat byggt på territoriet av två folk, det norska och det samiska. Det erkännandet har också resulterar i stora förändringar när det gäller förvaltningen av det gemensamma territoriet. Det norska Sametinget har fått ett reellt inflytande på helt annat sätt än på svensk sida.

Det är inte bara ett bråddjup mellan samepolitisk vision och verklighet, det är ett lika stort djup mellan att i juridisk mening ha rätt och få rätt. Ledande historiker och folkrättsjurister kan numera enkelt leda i bevis att svenska staten genom århundraden har konfiskerat, alternativt stulit, samernas land. Trots detta har staten och privata markägare vunnit varande domstolsprocess mot samerna som handlat om markrättigheter.

Samernas rätt till självbestämmande och förvaltning har fått nytt bränsle. Hösten 2007, antog FN en urfolksdeklaration som erkänner urfolkens rätt till självbestämmande och rätt att äga, bruka och kontrollera land och naturresurser. Landområden som samer traditionellt brukat kan enligt deklarationen inte längre betraktas som statens egendom. Sverige tillhör de 143 länder som röstade för deklarationen. I kommande temaartiklar kommer vi att försöka redan ut vad det kan innebära i praktisk politik.

Begreppet urfolk är en fråga om kultur och näring i samverkan. Inte gener, blod och juridiska rättigheter till land och vatten. Ett generellt mönster för urfolk är att de utvecklat en kultur som bygger på naturbaserade näringar där människorna är bundna till marken och dess användning. Därför är markens användning central för samiskt levnadssätt och det är också det här som är den stora skillnaden mellan nationell minoritet och urfolk.

Nils Gustav Labba

Intressant

en nordisk samekonvention, bereds på regeringsnivå i de nordiska länderna. Konventionen är i det här sammanhanget tydlig och har en starkare urfolksdefinition än till exempel ILO-konventionen.

Nordiska samekonventionens andra artikel säger att ”samerna är urfolket i Sverige, Norge och Finland”. Det enda urfolket och med rätt att själva bestämma om sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling och för sina egna syften förfoga över sina naturtillgångar.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?