- Som museum har vi ansvar för att föremålen ska finnas kvar för framtida generationer, samtidigt som vi vill att besökare ska kunna studera dem. Huden innehåller smuts och fett, som verkar nedbrytande på föremålen. Därför måste alla som vill kunna ta i föremålen bära handskar, även museipersonalen, förklarar Eva Ahlström, konservator vid museet. Det är också ett sätt att skydda oss själva mot mögel eller annat som kan finnas på föremålet.
Mikael Pirak valt ut föremål som passar elevernas studieplaner.
- Jag har valt ut småslöjd, som nålhus, skedar eller tändsticksaskar, till er i ettan, säger han till eleverna. Till tvåorna har jag tagit fram kiisor. Titta hur låsen och gångjärn är gjorda.
Mikael Pirak lyfter fram ask efter ask med föremål och berättar om varje sak. Det kan vara formen, gravyren eller någon detalj på föremålet som han vill göra eleverna uppmärksamma på. Och trots att han inte visar så många föremål av varje föremålstyp, så kan han ändå visa på hur en stor variation.
- Titta här vad mycket märg det är i den här skeden, säger han och visar upp en hornsked. I dagens läge strävar vi ju efter att inte ha någon märg i det vi gör, men så var det inte gammalt tillbaks.
Eleverna tar emot askarna och studerar varje föremål intensivt. Ett nålhus med tät och täckande gravyr, leder till en diskussion om förhållandet mellan arbetstid och vad man som slöjdare kan ta betalt för en produkt. Att gravera tar tid och frågan är om det möjligt att få en rimlig timpenning . Man måste kanske göra enklare gravyr för spara på tiden.
- Men det blir på bekostnad av konsten, invänder en av eleverna.
Museet förvarar föremålen i magasin med klimat anpassade för olika material. Små föremål ligger i syrefria askar, som är lätta att hantera.
- Mycket av arbetet med föremål på ett museum är förebyggande, säger konservator Eva Ahlström. Det innebär en god hantering och förvaring, så de inte skadas och för att minimera den fortsatta nedbrytningen. Även om föremålen finns i magasin under de bästa förhållanden är inte arbetet slut i och med det.
I museets samling finns föremål från olika tider och olika håll i Sápmi och fjällvärlden. Det äldsta föremålet i Ájttes samling är sannolikt en stock till ett armborst, med vackert graverad hornplattor, som tros vara från 1600-talet, men i museet finns även föremål från vår tid. Med en liten budget försöker museet dokumentera åtminstone något av det som händer inom samisk hantverk och design idag.
- Museet är suveränt att ha, säger Mikael Pirak. Det är fantastiskt att den här samlingen finns och att vi kan komma och se den på det här sättet. Men det jag saknar är ny slöjd. I Norge finns en inköpsordning, där sametinget sedan många år varje år
bekostar inköp av nytillverkad konst och slöjd till museet i Karasjok. Tänk om vi här i Sverige kunde få en donation och köpa in ny slöjd från dagens slöjdare.
Sunna Kuoljok