Att jojka är livet, tycker Anna Kråik. Foto: Samiskt Informationscentrum.
2010-04-29

Nu har jag hittat rätt

Anna Kråik har gjort en snabb karriär på den sydsamiska jojkhimlen. Det var vid en workshop i jojk 2003 som hon hittade rätt. Efter den kursen så fortsatte hon att jojka, först hemma för sig själv och sedan på scen. Hösten 2009 gav hon ut en CD med sydsamiska jojkar tillsammans med sin grupp Halhta Tjalhta.
I jojken har Anna Kråik hittat lusten och glädjen. Och det verkar så lätt, fast hon knappt vågade sig på den från början. ­
-Det är bara så roligt med jojk, säger hon. Innan jag träffade jojken så höll jag ju också på med sång och musik, men det gick ju inte för jag använde inte rätt instrument på rätt ställe. Och så träffade jag jojken och plötsligt har jag ett helt register. Det flödar själv och är roligt från tårna upp till hårfästet.Och när jag träffade mina musiker så blev det ännu r­oligare. Jag är ju så imponerad av hur de som jazzmusiker och klassisk musiker hoppade in i det här projektet. En jazzmusiker är ju van att jobba med väldigt många ackord och i jojken har vi ett eller kanske max två ackord.
­
- Jag började med jojk i vuxen ålder, berättar Anna. Av nyfikenhet så for jag på en jojkworkshop på samiska veckan i Umeå 2003. Den leddes av Cecilia Persson. Hon tog mig under sina vingar och drog in mig i sina framträdanden och konserter. Det ena gav sedan det andra och jag fick egna spelningar och nu har jag ett eget band. Det var jättefint det stöd som Cecilia gav mig, så det har jag med mig, att jag i min tur ska ge kunskap och stöd vidare åt någon annan.

Anna gör egna jojkar, men jojkar också traditionella jojkar, eller kanske snarare utgår ifrån dem.
- Jag är inte så strikt, jag modellerar gärna dem. Eftersom jag jojkar med musiker får jag anpassa mig och de får anpassa sig och så får vi mötas på halva vägen. Då kan det bli att man drar i strofer i de traditionella jojkarna. Jag känner ett ansvar för den sydsamiska jojktraditionen, att den ska överleva. Om inte jag lyfter upp den, om inte någon efter mig lyfter upp den, då kommer den bara att finnas i arkiven. Det här är mitt lilla bidrag. När det gäller mina egna jojkar finns det sydsamiska där, men för mig är det omöjligt att inte ta in inspiration och toner från annat håll, även nordsamisk jojk. Jag lyssnar ju på all möjlig musik och det är klart att man påverkas.

­De gamla inspelningarna i arkiven är oerhört värdefulla, tycker Anna och utbrister:
- Vilken tur att Karl Tirén var ute och gjorde inspelningar. Om inte han hade varit så klok att spela in, tänk allt som hade gått i graven. Och det går att få ut så mycket nytt av dem. Jag inspireras av hur Frode Fjellheim använder sig av arkivmaterial i nya tolkningar och nya produktioner. Han hittar tonspråk i de sydsamiska jojkarna, som han lyfter upp och förnyar. Det är tur att Frode går före där, så man törs och vågar.

Under sin uppväxt
hörde hon ingen sydsamisk jojk.
- Nej, jojk hördes inte alls, tyvärr. Det var inget att skylta med.
Det var kanske det som gjorde att hon hade så stor respekt för jojken och att det var ett så stort steg att börja jojka.

Hösten 2009 gav Anna
ut en skiva med sina musiker. Tillsammans bildar de gruppen Halhta Tjalhta, som betyder ”nästan omöjligt” på sydsamiska.
-Det är egentligen min publiks förtjänst att det blev en skiva. Efter varje konsert så har åhörare kommit fram och frågat: har du inte en skiva till försäljning? Till slut sa mina musiker att vi kanske skulle göra en skiva. Så jag sökte medel från sametingets kulturråd och det blev beviljat. Sen jobbar man intensivt med skivan och så ska man plötsligt lämna ifrån sig den. Då drömde jag nästan mardrömmar. Men jag tänker att det här så bra som vi har kunnat göra, just där och då.

- Om drömmar slog in så skulle jag jämt jojka och vara ute och möta publik, säger Anna, när jag frågar henne om framtiden. Men det gör ingenting om det går långsamt. Det ena får leda till det andra. Jag jobbar väldigt lite med marknadsföring av mig själv och av skivan. Innan jag började med jojk brände jag ut mig musikaliskt, så jag tar det med ro. Är det meningen att jag ska ut och spela så kommer jag att göra det.

Sunna Kuoljok

­

Intressant

kort om Anna Kråik:
Ålder: 32 år.
Bor: utanför Östersund.
Familj: dotter på 2,5 år och sambo, som är renskötare.
Yrke: ekonom.
Rötter: Handölsdalens sameby.

Anna Kråik fick Jämtlands läns landstings samiska kulturstipendium år 2005. Motivering: ”Till stöd och uppmuntran att föra och utveckla det sydsamiska kulturarvet vidare”.

 Halhta Tjalhta bildades våren 2007 och består, förutom Anna Kråik, av Laila Totsås – flöjt, Lars Ericsson – kontrabas och Tomas Nyqvist - slagverk/marimba.

­Karl Tirén (1869-1955) var järnvägstjänsteman och konstnär från Jämtland, som i början av 1900-talet reste runt och dokumenterade jojkar. Han gjorde uppteckningar och spelade med fonograf han in hundratals jojkar från Norra Ishavet till södra Härjedalen. Hans uppteckningar av jojkar publicerades 1942 i boken Die lappische Volkmusik.

i Kungliga bibliotekets databas Libris, finns en deldatabas, Nordiskt jojkarkiv, där det går att leta efter jojkinspelningar i svenska och norska arkiv.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?