Michiel Brouwer reser runt i Sápmi i en 608D Mercedes från -73 Foto: Michiel Brouwer

Som treåring flyttade Michiel Brouwer med sin familj från Holland till Ljusdal i Hälsingland. Redan i yngre tonåren började han intressera sig för indianer och andra urfolk och läste ofta National Geografic , en tidning med dokumentära reportage från hela världen. 
- Jag bläddrade i ett nummer av National Geografic från åttiotalet och upptäckte att det var exakt samma skildring av samer som gavs 20 år senare i samma tidning. Det kändes omodernt och inte verkligt, bara gulligt.

Efter mediegymnasium ville han utbilda sig vidare inom foto på högskolenivå och med holländska som modersmål och en erkänd skola i Holland valde han att flytta dit. Förutom foto läste de även kurser bland annat i historia, filosofi och konst för att få en fördjupad kunskap. När han skulle göra D- uppsatsen ville han ta reda på vad som fanns bakom den klichéartade bilden av samerna.
- Jag började undersöka vad som hänt och tände till när jag såg hur Sverige behandlat samerna. 

Michiel Brouwer började gräva i arkiven i Uppsala och möttes dels av motstånd men även av skuld och skam. När examensarbetet var klart blev han uttagen att hänga sina bilder på bildmuseet i Rotterdam och passade samtidigt på att bjuda in kulturansvariga på Svenska ambassaden. De svarade att de inte kunde ställa sig bakom den dokumentära skildring han visade och tackade bestämt nej till inbjudan.
- När jag själv såg slutresultatet kändes det som det här var bara toppen på ett isberg. Mina lärare såg samma sak och uppmanade mig att fortsätta att bygga vidare. 

Med den uppmaningen skrev han  ihop en projektansökan och lämnade in den och sitt cv till The Netherlands Foundation for Visual Arts, Design and Architecture. I maj kom beskedet, han var en av tre som blivit tilldelad ett stipendium på 18 000 euro.
-Från halvkämpande konstnär lyftes jag plötsligt till en annan nivå och har nu möjlighet att arbeta på heltid vidare med projketet.

Fakta är viktigt för att för att förstå  av vad som skett och för att kunna förmedla kunskap via en bild, menar han. Michiel är lågmäld med ett skarpt intellekt och med en stark drivkraft att berätta med bilder.
 – En bild säger mycket mer än vad som går att beskriva med ord. Bilden ger ett direkt avtryck känslomässigt. Jag vill gärna ange en ton med en inledande text men sedan vill jag att betraktaren ska kunna lägga ihop historien själv med hjälp av bara bilderna. Det är en svår avvägning att inte döda bilden med ord.

Anna Skielta