- Titta visst är den fin, säger hon om den röda väskan. Jag älskar fodret!
1964 flyttade hennes föräldrar, en samisk pappa från Nedre Soppero och en svensk mamma från Kiruna, till Göteborg för att utbilda sig. Där blev de kvar och Petra har aldrig någonsin bott i norra Sverige.
- Jag vet inte hur det skulle ha varit annorlunda om jag vuxit upp i Sápmi... Skulle jag haft ett annat jobb? Nej, jag tror inte det... Jag tycker att det är bra att vara där och hälsa på. Det känns som ett andra hem men jag har ingen längtan till att flytta upp.
När Petra sätter ner kaffekoppen på bordet har jag just ställt den femte djuplodande frågan om samisk identitet. Vad den innebär och vad det betyder för Petra att hon är same fast långt från det samiska. Hon skrattar och säger att hon inte vet, att hon inte kan svara, att det är för filosofiskt.
- Jag har inte funderat så mycket på det, för det är en så naturlig del av mitt liv. Det är allt från att vara där uppe, till att jag alltid haft kolt, att jag kan förstå vardagssamiska, att farmor lärde mig väva skoband och göra läkemedel från naturen. Det är berikande att stå i två kulturer. Jag har inte beslutat eller tänkt på det, det bara är så.
Det finns ingen konflikt i det för dig? Att stå i två kulturer?
-Nej. Jag upplever inte det alls.
Men vad innebär det egentligen att vara same?
Petra tänker länge. Hennes risku som fastern gjort till kolten glimmar under koftan och på fingret sitter den samiska friarringen. Hon skakar bak det mörka håret som hon tycker är för långt. Byter plats på benen. Tar upp kaffekoppen och ställer ner den ännu en gång.
- Jag kan inte säga att då är man på det här eller det här sättet. Det är som om du skulle svara på vad det är som är svenskt. Det blir bara floskler, som att man har ett nära förhållningssätt till naturen, det stämmer ju inte på alla.
Under lång tid funderade Petra och hennes barndomsvän Madeleine på att starta något eget. De visste bara inte vad. Men när Petra reste runt med sin familj en hel sommar i Kirunatrakten, slog det henne hur mycket vackert samiskt hantverk det finns, men som knappt når utanför Norrlands gränser. Hon ringde direkt till Madeleine nere i Göteborg.
- Jag sade att nu vet jag precis vad vi ska göra!
Ungefär ett år senare drog de igång Miessi, en webbutik som säljer samiskt designade konsthantverk till kunder i storstan.
För en göteborgare med lite koll på samer ser Petra ut som vem som helst. Det är efternamnet Marainen som avslöjar, folk tror att det är finskt. Hon får en skärpa i rösten när hon berättar att det kanske hade varit lättare om hon sett jättemörk och väldigt samisk ut. Då hade folk kanske inte ifrågasatt och undrat om hon har ”riktiga” samer i släkten, såna som har renar.
För trots allt, hur naturligt och självklart det än verkar vara med det samiska för Petra, så blir hon glad av att känna att hon tillhör det. Som när hennes pappas kusin gav henne en komplimang.
- Han sade: ”Åh, du ser så samisk ut! Mycket mer än du ser svensk ut!” Det kändes så skönt att höra. Jag tyckte det var så fint! Det var nästan den finaste komplimang jag fått.
Text och foto: KARIN FINGAL
