Etniskt kategoriserade fotografier sökbara på nätet
På kart- och bildenheten vid Uppsala universitetsbibliotek finns 105 album med bilder från rasbiologiforskningen, 30 av dem innehåller bilder på samer. Samlingen på 12 000 fotografier, som delvis finns i albumen, kommer ursprungligen från Rasbiologiska institutet och arkiverades på enheten 1981. För fyra år sedan inleddes digitaliseringen av beställda bilder. I dag går det att hitta omkring 500 bilder via bibliotekets databas och cirka 100 av dem är på samer.
- När en bild beställs, återvinner vi bilden och gör den tillgänglig på nätet. Det är en stor efterfrågan på bilderna och det leder till ett stort slitage. Digitala kopior gör att de kan bevaras för framtiden, säger Åsa Henningsson, enhetschef.
Hon förklarar att biblioteket är skyldig enligt lag att göra allmänna handlingar tillgängliga för allmänheten. Alla bilder, utom nakenbilder på barn, ska vara tillgängliga och personalen får inte fråga vad bilderna ska användas till när någon vill ha en kopia.
Och just det får den samiska samhällsdebattören Victoria Harnesk att reagera. Hennes släktingar finns i albumen men ingen har beställt just de bilderna så de finns inte på nätet. Ännu.
- Det är upprörande och nonchalant att någon kan beställa bilderna och välja att göra en canvastavla på en gubbe med pipa i munnen eller låta göra en stilistisk affisch av en naken sametjej i fem vinklar. Det är så osmakligt, bilderna gjordes ju under förtryck, säger Victoria Harnesk.
När Åsa Henningsson får oron beskriven för sig blir hon först tyst. Sen säger hon:
- Vi har diskuterat materialet många gånger. Vi har ingen etiknämnd men vi har vägt för och emot och om man inte publicerar gör man också ett ställningstagande, då signalerar man något annat.
Det hon menar är att det är viktigt att visa upp historien för att man inte ska glömma den.
Victoria Harnesk håller med om att det är viktigt att berätta om rasbiologin men säger med eftertryck att det inte ska göras på nätet, utan koppling till bildernas bakgrund. Nu blir det bara en fortsättning på övergreppen, menar hon.
Kan det vara så att ni inte riktigt har förstått vilka känslor det här väcker bland samer?
- Det här är synpunkter som vi måste ta till oss och självklart är vi öppna för diskussion om materialet väcker starka tankar och känslor. Då får vi kanske ta ställning till att behandla dem på ett annat sätt, säger Åsa Henningsson.
Har ni frågat samerna, kanske Sametinget eller någon annan samisk organisation, vad de tycker om bildmaterialet på nätet?
- Nej, det kan jag inte säga att vi har gjort. Det har varit en intern diskussion i biblioteket och på universitetet. Jag vet inte hur man skulle förhålla sig till det, att behöva fråga någon annan. Då kanske det skulle vara ett nationellt råd där alla fick ha sin talan. Eller om frågan måste upp på regeringsnivå för att ingen ska känna sig kränkt, säger Åsa Henningsson.
Om samerna skulle vilja ta hand om det samiska materialet - vad skulle ni tycka om det?
- Lämna ifrån sig originalfotografierna? Det kan jag inte svara på men det vore en ovanlig åtgärd. Att plocka ut delar av materialet låter märkligt. Och det är ju inte bara samer på bilderna utan det är bilder från hela landet. Tänk om sen till exempel gotlänningarna skulle komma och vilja ha sina bilder till Gotlands fornsal.
Men skillnaden är ju att gotlänningarna inte är ett eget folk med bestämmanderätt som samerna är?
- Men det här materialet kommer ju inte från samerna.
Åsa Henningsson säger att det är svårt för henne att diskutera frågorna eftersom hon inte övervägt alternativen tidigare. Hon påpekar att hon verkligen kan förstå om enskilda kan uppleva det kränkande att hitta släktingar på bild och att de också erbjudit en same som ringde att ta bort vissa bilder från nätet.
- Men att bryta sönder ett arkiv och lämna bort materialet är en helt annan diskussion, säger hon.
Samerna har velat ha tillbaka samiska kranier som använts i forskningen. Det kanske är samma sak med bilderna, att det är viktigt att få tillbaka dem?
- Jag skulle nog säga att det är betydligt mer omoraliskt att behålla människodelar. Men som sagt är det så att bilderna på nätet upplevs som kränkande kan vi ta den diskussionen med samerna, säger Åsa Henningsson.
Konstnären Katarina Pirak Sikku har besökt biblioteket många gånger för att gå igenom albumen till sin kommande utställning i Umeå 2014 med arbetsnamnet Nammaláhpán. Hon har försökt identifiera de anonyma samerna på bilderna i hopp om att avobjektifiera historien.
- Nu finns det bara en siffra och det är verkligen att göra en person till en ickeperson. Jag tycker att det är viktigt att återta historien och lyfta fram den. Det är ju så påtagligt, det här har skett, säger hon.
Eftersom hon inte vill upprepa kränkningen kommer bara en bild att finnas med i utställningen. Hon säger att hennes arbete har varit ett sätt att förlika sig med historien.
- Idag pratar ingen om det och jag vill lyfta på locket. Varför pratar vi inte om det? Bilderna är ett källmaterial i utställningen och istället har det nu blivit en etisk fråga - hur ska man använda materialet utan att återupprepa mönstret?
Katarina Pirak Sikku medger att hon själv har en stor ambivalens kring bilderna. Inte minst med tanke på hennes intresse för klädsömnad.
- Bilderna är otroligt bra och detaljerade för det intresset men samtidigt togs de ju i rasbiologins syfte.
Hon säger att om hon fick bestämma över bilderna så skulle de inte ha publicerats på nätet. Hon menar att det anonymiserar personerna ännu mer.
- De förtjänar att få berätta sin historia och komma ur anonymitetens skugga. Men frågan är svår. Samtidigt kan personer som inte kan åka till Uppsala få en chans att se sina släktingar.
Efter att Åsa Henningsson fått läsa sina citat hör hon av sig och säger att det inte finns nakenbilder från samlingen utlagda på nätet. Och om det gör det är det ett tekniskt fel som ska rättas till.
ANN-HELÉN LAESTADIUS
