Marja Skum, nubliven smpåbarnsförälder och masterskandidat i samiska.
Marja Skum har gjort en språkresa från Ammarnäs till Kautokeino och från noll kunskaper till mastersexamen på tio år. Foto: Samiskt Informationscentrum.
2011-10-18

Språkbytet går att stoppa

Det finns exempel på att språkbytet från samiska till svenska går att stoppa. Marja Skum är en av de unga samer som både vågat satsa och som drivits av en stark vilja att ta tillbaka språket. Från noll och ingenting är hon den första som tagit en mastersexamen vid högskolan i Kautokeino.
Marja Skum har tittat närmare på hur språket har förändrats i ett samiskt renskötarsamhälle. Hon har koncentrerat sig till sin egen hembygd i norra Västerbotten och då på benämningar för renmärkessnitt och renens hårfärg (guolganamat). Under en generation har ett det skett ett språkbyte. Från att bara ha använt samiska till att idag i huvudsak prata svenska.
-Vårat huvudspråk idag är svenska. Det är bara så och det har blivit mer och mer svenska med åren. När jag var yngre hörde man fortfarande samiska på kalvmärkningar och renskiljningar.

Det här språkbytet beskriver Marja Skum i sin högskoleuppsats. Men hon ser en positiv tendens trots att det enda som överlevt språkbytet är samiska benämningar på renmärken, hårfärg och kön som kräver långa utläggningar för att kunna förstås på svenska.
-Yngre samiska föräldrar har börjat ta tillbaka språket. Idag finns det samiska barn i Ammarnäsområdet som har samiska som modersmål. Medan då mellangenerationen, som har haft samisktalande föräldrar, tappat jättemycket och nästan bara använder svenska.

Är då samiskan i norra Västerbotten vid vägs ände eller vad ska man dra för slutsats?
-Nä, det tror jag inte. Folk säger att nog kan man vill ta tillbaka språket men att det krävs en stor insats. Efter alla mina intervjuer och mitt examensarbete har man börjar prata mera om samiska och blivit uppmärksam på hur man beskriver renens hårfärg och märkessnitt. Jag tror att det går men det måste finnas både en egen vilja och stöd från det omgivande samhället.

33 år fyllda och nubliven småbarnsförälder är Marja Skum själv ett exempel på att det går att ta tillbaka samiska. Men som sagt, det kräver en brinnande egen vilja och det tar sin tid. Men alla behöver ju inte välja en språkresa som leder till doktorsexamen.
- För tio år sedan läste jag en annons i tidningen Samefolket. ”Bli känt med vidda och lär dig samiska”. Då bestämde jag mig att nu ska jag lära mig samiska. Då for jag till Karasjokk i Nordnorge och började på folkhögskolan.

Hon lärde sig att våga prata samiska under den här tiden eftersom utbildningen byggde på att eleverna skulle få ett ordförråd och lära sig vardagsfraser.
-Vi hade jättebra lärare som använde samma pedagogik som när man lär invandrare norska. Vi fick sagan om snövit på samiska men ingen text utan bara lyssna. Vi fick lyssna varje kväll och memorera tills vi kunde sagan utantill och på det här sättet jobbade vi vidare innan vi fick börja med grammatik. Vi byggde alltså upp ett ordförråd på 650 ord först innan grammatiken kom in i bilden.

Många unga samer, som inte fått lära sig samiska som modersmål, vittnar om hur svårt det är att komma förbi den psykologiska spärren av förväntan. Samer förväntas kunna samiska, speciellt om de kommer från en renskötarfamilj. Hur var det för dig?
-Den inställningen mötte jag väldigt tydligt när jag, efter mitt år i Karasjokk, kom hit till Kautokeino. Är man renskötare och heter Skum i efternamn ska man kunna samiska. Men visst. Det var jättesvårt innan. Det var ett stort steg att fara iväg och lära sig samiska hjälpligt.

”Språkbadet” i Karasjokk var bara början på Marja Skums språk karriär. När hon kom tillbaka till Ammarnäs fick hon jobb som lärare i samiska. Hon stannade ett halvår och sökte sedan till högskolan i Kautokeino för att få betyg, lära sig grammatik och utveckla språket. Efter två års studier flyttade hon tillbaka till Sverige. Läste engelska på universitetsnivå och jobbade som lärare i samiska parallellt med renskötselarbetet.

Sedan blev det Nordnorge igen för Marja. Jokkmokks marknad och mötet med en renskötarkille från Kautokeino pekade ut den fortsatta färdriktningen på den samiska språkresan.
-Det blev Kauto´ mer och mer och då bestämde jag mig för att fortsätta studera på högskolan. Det blev både grundfag och bachelor de följande åren (motsvar kandidatexamen i Sverige, 180 högskolepeäng).

Men språkresan ville bara fortsätta. Marja sökte in på en Kautokeino högskolas första masterutbildning och nu två år senare är hon den första som eleven som tagit en masterexamen i Kautokeino. Från noll och ingenting i samiska är hon efter tio års slit historisk och kan om hon vill fortsätta på forskarutbildning och doktorerar om några år.

Blir det då en fortsättning på språkresan?
-Jag fick ju bra betyg på min uppsats så jag tar mig in på en forskarutbildning om jag vill. Jag har samlat på mig mycket material som jag inte har analyserat eftersom jag hade tänkt mig att uppsatsen skulle bli mycket större men min handledare sa NEJ, NEJ! Så det kan mycket väl bli en fortsättning.

Nils Gustav Labba

Intressant

Marja Skum är född och uppvuxen i en renskötarfamilj i Ammarnäs, Grans sameby. De senaste tio åren har hon studerat språk parallellt med arbetet som renskötare.

Ammarnäs ligger vid vägs ände i norra Västerbotten och är ”centralort” för Ran och Grans samebyar.

Idag är Marja Skum småbarnsförälder och bor tillsammans med sin sambo i nordnorska Kautokeino.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?