- För samer är det viktigt att veta vilken familj man har och vart man kommer från.
Kanske är det bakgrunden i Borgafjäll och Jorm som gör avsaknaden av den fria naturen så påtaglig för Åsa Virdi Kroik. Den, i Sápmi, självklara tillgången till det gröna Sverige är i Stockholm näst intill frånvarande. Behovet av att känna sin alldeles särskilda närhet till naturen fyller familjen numera via resor upp till Jorm där huset, som de bodde i tidigare, fortfarande finns kvar i deras ägo.
- Men hemma är både i Stockholm och i Södra Sápmi, poängterar hon.
En uppmärksammad framgång i yrkeslivet är det stipendium, som hon tilldelades av Jämtlands läns landsting, för mångårigt engagemang i att sprida samisk kultur, religion och historia. Det är ett, enligt Åsa, välkommet erkännande som hon normalt inte får för sina böcker i vardagen.
- Att stipendiet kom från Jämtland känns lite extra speciellt.
Syftet med första boken, ”Fordom då alla djur kunde tala”, var att ge vidare av den kunskapen som Åsa Virdi Kroik och medförfattarna hade. Den gavs bara ut i ett litet antal exemplar av förlaget Rosima 2001. De senare böckerna har i stället givits ut via föreningen Boska, där hon även är aktiv själv.
Boska skapades av en samling kvinnor som kände sig stoppade av olika föreningsmedlemmar, i andra samiska föreningar. Det fanns, enligt henne, personer som tyckte att ”de här stadslapparna inte skulle göra saker som kunde göras av riktiga samer”. Som en lösning på det startades Boska, en förening som också verkar för att bevara samisk kultur och folkmedicin, och Åsa Virdi Kroik gick med för att hon tyckte att hon kände igen sig i vad de andra kvinnorna hade mött i föreningslivet. Frågan kring misstron av samer som bor i städerna tycker hon egentligen är en intern samisk fråga.
-Det här är inget ovanligt, och det är väldigt konservativt, men det har också sin historia. Den generation samer som flyttade ned till Stockholm klev ur sin tradition, menar Åsa Virdi Kroik.
Hon tror att flera av dessa upplevde sig själva som svikare, även om valet inte var frivilligt, för att de kände det som om de avsade sig någonting som var viktigt för den samiska gruppen. Vidare har delar ur den generationen fört över en känsla av svek på de som är yngre. De är inte riktigt tillfreds med sig själva och sina val och kämpar för att vara samer.
- Samtidigt kan det hända att de känner de sig uteslutna från den egna gruppen i norr och vissa tar då tar med sig missnöjet och kritiserar andra.
Att en människas kulturella historia är viktig är för att vi är kulturella varelser menar hon. Vi har alla en kultur med oss. Men det är ändå svårt att få ihop alla delarna när man, som Åsa Virdi Kroik, har en dotter som har ärvt så många olika kulturer.
-Det är så långt både till Indien och till Jorm men vi använder oss av Facebook, avslutar Åsa Virdi Kroik med ett leende.
CARIDAD MODÈN