Simon Barruk, 17 år och Edvin Wiktorsson, 14 år. Foto: Patrick Trädgårdh
Simon Barruk, 17 år och Edvin Wiktorsson, 14 år lärde känna varandra när de spelande innebandy i Same -SM. Foto: Patrick Trädgårdh

Unga samer i storstad

Edvin Wiktorsson, 14 år, Simon Barruk, 17 år, Linnéa Njaita, 23 år, och Sandra Luring Jonsson, 24 år, är några ur den unga generationen samer som nu bor i Umeå med omnejd. De har alla fyra en samisk och en svensk förälder. På den samiska sidan har släkterna traditionellt haft sina vinterbetesmarker ner mot kusten genom Umeå kommun, även om de inte alltid nyttjats
De fyra har alla lite olika förhållningssätt till sina samiska rötter och till en eventuell samisk identitet.

Linnéa, som är uppvuxen i Hemavan och umebo sedan två år eftersom hon läser vid universitetet, säger att hon har svårt att svara på vad den samiska bakgrunden betyder för henne. För hennes familj har den alltid varit självklar.
– Det är ju vad jag är. Jag har inte reflekterat över det. Och jag vet inte om jag på något sätt kan särskilja mina svenska eller samiska rötter. Jag är ju uppvuxen med det samiska som något självklart. I min familj finns det många starka kvinnor på mammas sida och det har varit viktigt med identitet och att veta vem man är. Det är en fråga som alltid kommer upp när man träffar andra samer som man inte mött tidigare: ”vilken släkt är du från?”

För Sandra och Simon har det inte varit lika självklart. I deras familjer är det bara de av syskonen i respektive familj som har tagit vara på de samiska rötterna. De har på sätt och vis fått göra mer aktiva val än Linnéa för att hålla liv i sin samiska identitet.

Sedan Sandra var liten har familjen visserligen sovit i tältkåta på fjället i de gamla hemmamarkerna vid Björkvattnet under somrarna. Och hon gick delvis i sameskolan i Tärnaby som liten, men det mesta av skoltiden tillbringade hon i Vännäs i en svensk skola. Under tonåren valde hon delvis att hålla tillbaka sitt samiska arv, inte minst på grund av mobbing. 
 – Jag har ju också vuxit upp med det samiska. Men som same i en svensk skola var man ganska utstött, barn kan vara jäkligt elaka. Jag upplevde det som olika världar. Det var skönt att komma upp till Tärnaby där var och varannan har samiska rötter.

Men som vuxen har hon tagit igen det hon missade. Hon har sytt sin egen kolt och startat en förening för samiska studenter vid Umeå universitet. Hon sitter också i Umeå kommuns delegation för det samiska förvaltningsområdet.
– Min samiska bakgrund betyder mycket för mig. Det är ett arv som jag fått och som jag känner att jag vill föra vidare så småningom. Men mina bröder har inte tagit efter det samiska lika mycket som jag

Även Simon har allt mer börjat intressera sig för sitt samiska ursprung. Hans mamma är engagerad inom Svenska samernas riksförbund och sedan Simon var liten har han följt med henne på olika arrangemang. 
– Det är nog mycket mamma i det hela, men jag tycker att det är roligt att hon motiverar mig. Hon har skickat iväg mig mycket på olika grejer och sedan har jag tagit mer och mer egna initiativ. Jag tycker att jag är mycket engagerad nu.

– Morsan sydde en kolt till mig som jag hade första gången vid jojkfestivalen 2010 i Umeå. Innan dess hade jag en hoodtröja i samiska färger, men nästan alla andra när jag var med på Saminuorras förbundsmöte hade kolt så jag ville också ha en.

Nyligen bytte han sitt svenska efternamn mot mammans sydsamiska Barruk som betyder den lockige. En fullträff med tanke på Simons egna, ostyrigt lockiga hår. 
– Jag ville heta något samiskt och tyckte att det passade mig ganska bra!

För Edvin har det varit lite annorlunda. Första gången han egentligen reflekterade mer över sitt samiska ursprung var för två år sedan. Familjen är engagerad i IBK Dalen och i Umeå skulle Same-SM i innebandy arrangeras.
– Så jag fick frågan om jag ville vara med. Det var första gången jag var med på något samiskt. Och det var då mest jag började ta det på allvar. Förut var det mer ”okej, jag är same”, men nu fattade jag lite mer vad det var. Vi har väl pratat lite om det hemma förut, men inte så mycket.

Det samiska ursprunget finns på hans mammas sida. Till skillnad från Linnéa, Sandra och Simon har han inga släktingar kvar som är aktiva inom rennäringen eller som är engagerade i det samiska samhället. Familjen tillbringar mycket tid i fjällen, men har i dag ganska liten kunskap om samisk kultur och traditioner. Mycket på grund av att Edvins mammas uppväxt präglades av att det var fult att vara same, ursprunget skulle tryckas tillbaka.

I dag har hon allt mer börjat intressera sig för en återerövring av familjens rötter. Tillsammans med Edvin har hon googlat en del på nätet och börjat plocka upp lite av det samiska, till exempel musiken. Beträffande den biten är dock Edvin inte så värst imponerad.
– Njaa, de ylar bara.

Men han skulle vilja kunna mer säger han, så det var inte så konstigt att vara med i Same-SM. Och skulle han få barn så vill han absolut föra arvet vidare.
– Jag skulle nog försöka hålla utkik efter olika saker, som Same-SM och sånt. För jag jag vill hålla det samiska i liv i vår släkt.

Men det är nog så att det gäller att hålla utkik. För i Umeå märks onekligen inte det samiska arvet som något självklart. Här finns inga vägskyltar på samiska eller andra samiska markörer i samhället. Om man inte besöker museiområdet Gammlia vill säga, där traditionella syd- och nordsamiska visten byggts upp.

Sandra: – Det är väldigt lätt att man i en större stad som Umeå tar på sina vita glasögon och tänker som en svensk. Man är ganska ensam om sin bakgrund. Det är klart att det blir enklare att behålla en samisk kultur i ett ganska starkt samiskt samhälle som Tärnaby eller Kiruna. Det blir en annan grej i ett samhälle där inte det samiska lyfts fram. Därför är det så viktigt med föreningarna i stan.

Linnéa: – I det samiska samhället är det ju så klart på samma sätt. Man går utan att reflektera så mycket över sitt ursprung.

Edvin har inte funderat så mycket över Kulturhuvudstadsårets tema, medan Simon tror att det kan vara ett bra sätt att lyfta den samiska kulturen i Umeå. När den internationella juryn för Kulturhuvudstadsåret besökte Umeå och Gammlia inför avgörandet var han med och representerade Såhkie vid Gammlia.
Simon: – Jag tycker att vi överhuvudtaget ligger på ganska mycket nu i sameföreningen och visar att vi finns.

Både Linnéa och Sandra har dock varit kluvna till temat med de åtta årstiderna för 2014.
Sandra: – Från början när projektet presenterades hade ju kommunen inte pratat med några samer överhuvudtaget. Det var klantigt av dem, det var som att vi bara skulle vara en inventarie att plocka in för att de skulle vinna tävlingen. Och jag hoppas verkligen programmet inte bara knyts till Umeå utan till hela Sapmi.

Linnéa: – Jag är positiv för att det samiska uppmärksammas och förhoppningsvis skapar det ringar på vattnet. Men däremot är jag rädd för att det ska bli ett jippo, att man bara ska göra det som en turistmagnet och då blir det på fel sätt igen.

Inblickar i det samiska levnadssättet och i den moderna samiska kulturen är några saker de nämner som viktiga för 2014. Och Linnéa tycker också att det är viktigt att inte väja för de svåra frågorna. Om hon fick önska skulle det ordnas många debatter under 2014 för att diskutera rasism och fördomar.
– När folk i Umeå hör att man är same ställer jag mig alltid i försvarsställning. Jag blir fruktansvärt ledsen när jag läser kommentarsfälten på Västerbotten–Kurirens hemsida så fort det varit en artikel om rennäringen. Det är sällan något gott kommer fram. Det är ett väldigt hårt klimat för samer i Västerbotten och jag tycker rasismen ska diskuteras öppet under 2014.

CAMILLA ANDERSSON

Intressant


Edvin Wiktorsson, 14 år går i åttonde klass på Hannaskolan i Umeå.

Om sina samiska rötter: Morfar kommer från Vapstens sameby. Jag tror att jag känner mig både som svensk och same. Jag har ju fått veta lite i skolan om samer och mamma har berättat det hon kan och hur släkten ser ut. Men jag vet egentligen inte så mycket om samer och jag känner inte så många, jag har inte direkt några kompisar som är samer. Men Simon (Barruk) lärde jag känna när vi spelade innebandy i Same-SM. Jag kan inga samiska ord, men jag skulle gärna vilja kunna, det vore kul att lära sig. Min bror är inte intresserad även om han nog var det förut, men det kanske kommer tillbaka.



Linnéa Njaita, 23 år, läser omvårdnad vid Umeå Universitet.

Om sina samiska rötter: Min akka (mormor) är från Umbyn (i dag Ubmeje tjeälldie, reds anm). Mormor var från renskötarfamilj men gifte sig med morfar från Dalarna.  Jag gick i sameskolan i Tärnaby, då var det många tårar över att jag inte fick gå med mina svenska kompisar från förskolan. Men i dag är jag glad för att det var självklart från mammas sida. Sedan har jag gått ett år på Samernas folkhögskola i Jokkmokk, det var kul och viktigt för min identitet. Jag valde att läsa i Umeå, en av anledningarna var att det finns ganska många samiska studenter här. Jag har läst samiska i skolan och vissa begrepp har följt med sedan jag var liten. Men det är svårt att hålla språket levande när man inte har det runt omkring sig.

Övrigt: sitter i styrelsen för Svenska samernas idrottsförbund



Simon Barruk, 17 år går andra gymnasieåret på Liljaskolan i Vännäs.

Om sina samiska rötter: Mammas morfar var från Vapstens sameby. Jag har börjat engagera mig mer och mer och har varit på Saminuorras förbundsmöte. Från början var det lite pinsamt när de andra känner varandra mer. Men sedan när man lär känna folk så var det inte så farligt. Jag tror det finns många samer som skulle vilja engagera sig mer, men som tror att det är svårt att komma in i gruppen. Jag tycker att jag haft lätt att komma in. Om de andra pratar samiska så förklarar de för mig på svenska.



Sandra Luring Jonsson, 24 läser elektronik och datavetenskap med medicinsk teknik som inriktning vid Umeå universitet.

 

Om sina samiska rötter: Mormors föräldrar var sydsamer från Vapstens sameby. De var renskötare men när staten skulle dämma upp markerna så sålde de sina renar och vi blev skogssamer. Mamma tycker att det är kul att åtminstone ett av hennes barn vill föra det samiska arvet vidare. Jag har funderat tidigare på att starta upp vårt gamla renmärke, men idag känner jag inget kall för det. Det viktiga är att man tar tillvara kulturen ändå så att man har det arvet kvar. Jag gick på samiskt konfirmationsläger i Nikkaluokta där de bara pratade nordsamiska, så jag kan några ord och förstår ganska mycket. Men jag önskar att jag kunde prata mer.

Övrigt: Sitter i Umeå kommuns delegation för det samiska förvaltningsområdet. Har startat studentföreningen Ubmejen sámien studentij seäbrrie.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?