Niila Inga kämpar för sin och kommande generationers framtid. Foto:Inger Wanhatalo
Niila Inga kämpar för sin och kommande generationers framtid. Foto:Inger Wanhatalo
2012-11-09

"Det är vi unga som måste engagera oss"

Niila Inga tänker efter innan han svarar, orden är väl avvägda innan de når lyssnarens öra även om frustrationen över de presumtiva gruvetableringarna hörs där bakom. Men där hörs också något annat, en beslutsamhet om att värna det samiska samhället och framför allt rennäringen.
Det var aldrig någon tvekan om att det var renskötare han skulle bli när han blev stor, och som sådan har Niila Inga också arbetat sedan han gick ut gymnasiet för tolv år sedan. Så när det australiensiska gruvbolaget Scandinavian Resources dotterbolag Kiruna Iron AB meddelade att de skulle börja prospektera malmfyndigheter på marker som tillhör Laevas och Girjas samebyar fanns inget alternativ, något måste göras. Byarna gick ihop, sökte finansiering från Sametinget och startade upp ett fyra månader långt projekt.

– För att lyckas måste vi samarbeta, vi har också försökt tänka utanför ”boxen” och sökt kontakt med skoterföreningar, jakt- och fiskeföreningar, naturvårdsföreningar, miljöorganisationer och stugägare i området. Gruvbolaget försöker hela tiden spela ut oss grupper mot varandra så vi har vunnit mycket genom att ha kontakt, säger Niila och tillägger att projekttiden nu är slut men de två byarna har valt att fortsätta sitt arbete och hoppas att den fortsatta finansieringen snart är löst.

– Det är otroligt kostsamt att hinna med alla möten och gå igenom alla papper. Vi var bland annat på Mines and Money-konferensen i London i slutet av förra året. Vi insåg vilken makt pengar har, vilka marknadskrafter vi har att kämpa mot. Kapporna som damerna hade på sig kostade nog mer vad vi tjänar på ett år. Det är en cynisk värld vi lever i.

Viljan att kämpa för det han tror på har han fått med sig hemifrån.
– Pappa har varit engagerad i hela sitt liv, han har arbetat politiskt och varit med i olika föreningar. Man ska inte ligga på sofflocket och vänta på att något ska hända utan man ska själv ta tag i situationen. Och jag tror att det är vi unga som ska engagera oss, det är vi som har orken.

I december blir Niila 31 år. Han är född i en renskötarfamilj och är yngst i en syskonskara om tre. Han har bott i Krokvik hela sitt liv och tillhör Laevas sameby där han sitter med som sekreterare i byns styrelse samt är arbetsledare för renskötseln.

Rennäringsfrågor intresserar honom och om tiden funnits hade han engagerat sig politiskt. Han har ställt upp på valbar plats för Samelandspartiet till Sametinget och för Samelistan till kommunvalet men lägger de politiska planerna på hyllan tills vidare.
– Även om renskötarna är en minoritet i minoriteten så är renen kulturbärare i det samiska samhället och renskötarna måste ges en möjlighet att kunna bedriva sin näring, säger han och tillägger att när han blir som mest frustrerad och arg över minerallagen som tillåter utländska gruvbolag att profitera på samebyarnas marker tänker han att den svenska staten gör mot samerna som den amerikanska regeringen gjorde mot indianerna för att kuva dem. Men i stället för att skjuta bort renarna begränsar svenska staten möjligheterna till att bedriva en vettig renskötsel genom lagar och förordningar och genom att inte ge samerna rätten till mark och vatten.

Det är i renskogen han hittar inspiration och styrka till att fortsätta sitt engagemang i för honom viktiga frågor.
– När jag är på plats vid mina renar, när man ser de oskyldiga djuren som inte gjort någon något illa, kommer kämpaglöden tillbaka.

Och han säger att det finns mycket att kämpa mot.
– Gruvplanerna hänger som ett mörkt åskmoln över huvudet och träffar åskan oss så är det färdigt. Men om man bortser från gruvplanerna så ser jag en ljus framtid. Jag är ändå optimist och jag är övertygad om att rennäringen kommer att leva vidare. Jag kommer att kunna föra våra traditioner vidare och en vacker dag kunna lämna över mina renar till mina framtida barn.'

Inger Wanhatalo

Intressant

I Sverige gäller sedan hundratals år att den som kan undersöka eller bryta en mineralfyndighet kan beviljas tillstånd enligt minerallagen att göra det, oavsett vem som äger marken. Den myndighet som är tillsatt för uppgiften att besluta om sådana tillstånd är Bergsstaten. Att tillstånd dessutom krävs i flera fall från länsstyrelsen eller miljödomstolen till skydd för miljön finns regler om i miljöbalken. Källa bergstaten.se

Sverige är en stat byggt på territoriet av två folk, det samiska och det svenska. Det är ett grundläggande faktum som innebär att dessa folk måste utöva sin rätt till självbestämmande sida vid sida. Med lika rättigheter. Vilket inte sker idag. Läs mer

Samernas rätt till självbestämmande och förvaltning har fått nytt bränsle. Hösten 2007, antog FN en urfolksdeklaration som erkänner urfolkens rätt till självbestämmande och rätt att äga, bruka och kontrollera land och naturresurser. Landområden som samer traditionellt brukat kan enligt deklarationen inte längre betraktas som statens egendom

­Urfolk världen över delar alla erfarenheter av hur kolonisatörers markövertagande lett till att deras egna marker krympt.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?