2013-05-06

Någon som pratar ens språk

Att få vård på samiska är ingen självklarhet. Men på många hälsocentraler gör personalen ändå det de kan för att patienterna ska kunna prata sitt modersmål.
– Jag tycker det är viktigt att prata samiska för att främja språket, men också för att få en bättre kontakt, säger Karin Lindfors, samisktalande barnmorska i Jåhkåmåhkke och Jiellevárre.

– Jaa, man somá, dál bohtet stuorvieljat ja unna oappaš!
”Ja vad roligt, här kommer storebröderna och lillasyster.” Karin Lindfors småpratar med Sara Pavval Suorra och hennes tre barn på väg in till BVC på hälsocentralen i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk.

Karin Lindfors har följt med hela vägen och sett alla Sara Pavval Suorras barn från det att de var i magen, till de första mjölktänderna och de första stapplande stegen. Nu är det lillasyster IdaSofi som ska på sin tiomånaders-kontroll. Hon har fått tre tänder och är alltid lika glad, konstaterar Karin Lindfors.
– Och hon har ju vuxit så fint, utbrister hon.

Karin Lindfors mäter och väger IdaSofi. Sara Pavval Suorra har valt att gå till just henne tack vare att hon då kan få sina BVC-träffar på samiska. Många andra samisktalande familljer i Jåhkåmåhkke gör likadant. Det finns inget organiserat utbud av vård på samiska, det är snarare slumpen som gör att möjligheten finns. På BVC i Jåhkåmåhkke finns det tack vare att Karin Lindfors på eget initiativ valt att lyfta upp språket i kontakt med barnen.

Karin Lindfors har inte själv samiska som modersmål, hon lärde sig det när hennes egna barn var små.
– Då jobbade jag med äldre samer och där var det så viktigt att kunna prata lite samiska för att de skulle känna sig trygga. Jag kände tydligt att jag fick en mycket bättre kontakt när jag använde språket, säger hon.

Jåhkåmåhkke är en liten kommun, men den samiska befolkningen är relativt stor. Bland annat räknar man att rennäringen är tredje största arbetsgivare och näring i kommunen. Det finns samisk förskola, skola och gymnasieprogram. Det finns många samiska institutioner. Det är också en av många kommuner i Sverige där samiska är förvaltingsspråk, vilket bland annat innebär att man har rätt att kontakta myndigheter på sitt modersmål och få samisk äldreomsorg.

När man pekar på problem med lagen om nationella minoritetsspråk är det ofta äldreomsorgen det handlar om. Kommunerna har ett ansvar att ordna äldreomsorg som utgår från den samiska kulturen och språket. I verkligheten är utbudet skralt och samisktalande personal är en bristvara. I en undersökning från Socialstyrelsen säger äldre samer att språket är ett problem i kommunikation med personalen. Men man saknade också annat, som att få äta ”sin egen” mat och sociala aktiviteter.

Vad det gäller annan vård, som till exempel kontakten med BVC, finns det ingen lagstadgad rättighet att få prata sitt språk. Det enda lagen säger är att landstingen ska göra vad de kan för att se till att det finns personal som kan samiska. Karin Lindfors menar att hon ibland har upplevt oförståelse för att hon envisas med att prata samiska. Från föräldrarnas sida märker hon dock ett ökat intresse.
– Jag har barn som jag pratar samiska med nästan varje dag. Det är väldigt många.

Sara Pavval Suorra klär på IdaSofi. Hennes storebröder går ut till lekrummet för att vänta där. Karin och Sara pratar om att fara upp till fjälls, och när det är dags för nästa besök för den lilla tjejen. Sara Pavval Suorra är en av många föräldrar i Jåhkåmåhkke som har tagit tillbaka språket för sina barns skull. Hon säger att hon hade en passiv samiska tidigare. Samiskan har varit ett bakgrundsljud under hela hennes uppväxt, men hon lärde sig aldrig att prata det. Förrän hennes första son föddes.
– När vi fick barn ville jag ge honom det jag själv inte fått, säger Sara Pavval Suorra.

Hon skulle gärna se mer vård på samiska, hon menar att det mest känns som tur att ha fått en samisktalande barnmorska.
– Det är en trygghet för barnen, tycker jag. Att de kan uttrycka sig och bli förstådda, säger Sara Pavval Suorra.
Det finns också föräldrar som inte själva pratar, men som ändå gärna vill att hon gör det, berättar Karin Lindfors. De uppskattar att barnen möter samiskan på många olika arenor i samhället.
– Föräldrarna vill ju det här, även om de inte har ett starkt språk själva. Jag har ju också en hel del att lära, men det finns inget annat sätt att hålla språket vid liv än att prata det man nu kan. Ett språk går inte bara att ha i bokhyllan. Det är en färskvara.

Elin-Anna Labba

Intressant

Samiskan består av flera olika språk/dialekter och alla är med på Unesco:s lista över hotade språk. Lulesamiska som pratas i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk är klassat som ”severly endangered”, allvarligt hotat. Även nordsamiska, som har flest talare, anses vara definitivt hotat.

Många äldre samer väntar in i det längsta med att ta hjälp av äldreomsorg. Man vill klara sig själv och bo hemma till dess att det inte längre går. Samer har också en stark tradition att ta hand om sina äldre.

Minoritetsspråkslagstifningen ger barnen ett extra starkt skydd. All offentlig verksamhet ska främja barnens kulturella utveckling och deras minoritetsspråk.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?