Efter år av längtan och ensamhet återförenas Stor-Nila (Josefin Tuven) och Lill-Docka (Emmy Gustavsson), men resten av livet blir inte vad de drömt om. Foto: Kjell Ahnfelt
2014-06-12

Stor-Nila lever vidare på musikalscenen

”De igenfunnos den 17 juni, liggande i snödrifvan med skidorna till huvudgärd. Mannen hade svept sin kolt eller rock runt hustrun.”

Några rader i ett brev till prästen i Tärna församling, rader som bekräftade vad de flesta redan förstått. Samen Nils Nilsson Njajta – Stor-Nila kallad – och hans älskade hustru Maria – Lill-Docka – frös ihjäl i de svensknorska gränsfjällen en ovädersnatt vårvintern 1899. Efter ett hårt liv som ”fattiglappar” och många år åtskilda från varandra slutade de sina dagar tillsammans, i en snödriva.
Minnet av de två har levt kvar i bygden och i nådens år 2014 blev deras dramatiska historia en musikal.

”Stor-Nila” har under våren spelats på fyra orter i Västerbotten. Uppemot 160 högstadieelever har varit inblandade i de olika uppsättningarna och sammanlagt beräknar Duncan Kemp, projektledare, att arbetet tagit cirka 12 000 timmar.

När ”Stor-Nila” gavs i Tärnaby Folkets hus var upphovsmännen bakom musikalen på plats i salongen. Där satt Birger Ekerlid, Östersund, som 2007 gav ut boken ”Fattiga som de voro” om Stor-Nila och Lill-Docka, och Mikael Niemi, Pajala, som utifrån Ekerlids grundforskning skrivit manus till musikalen. Där satt också Per Egland, Solna, som gjort musiken, och Thomas Colbengtson, Stockholm, som stått för bilder och grafisk utformning av affischer med mera.

Alla fyra var överväldigade av vad de fick se och höra.
– Jag har levt med Stor-Nila och Lill-Docka i 15 års tid.Nu har jag äntligen fått träffa er och det känns alldeles fantastiskt, sade Birger Ekerlid till pjäsens huvudpersoner efter föreställningen.

Mikael Niemi vill inte göra några jämförelser mellan Stor-Nila i Tärnaby och övriga uppsättningar, men konstaterar att det kändes extra starkt att uppleva musikalen ”på hemmaplan” i Tärnaby.
– Det var här Stor-Nila och Lill-Docka levde och här har också jag mina rötter – Stor-Nila var min mormors farfars morbror, berättar Niemi.
Och han var långt ifrån ensam om att ha släktband till Stor-Nila. Åtskilliga ättlingar fanns både i publiken och på scenen.

Josefin Tuven, som gjorde rollen som Stor-Nila i Tärnaby, har inget samiskt påbrå men tycker att det varit fantastiskt att vara med i musikalen och att hon lärt sig massor under resans gång.
– Jag har inte vetat så mycket om hur samerna hade det förr så det här har varit väldigt lärorikt.

Det har varit få killar med i projektet, så flera manliga roller har spelats av tjejer. Josefin tror att hon fick göra Stor-Nila för att hon tillhör de längsta av eleverna. När hon blev erbjuden rollen tackade hon ja direkt.
– Det har varit jättekul att vara huvudperson, säger hon.

Och inte svårt?
– Jo, jättesvårt, särskilt i början. Det var svårt att hitta rösten, gåstilen, ja själva känslan. Men när jag fick på mig hockeyskydden som gjorde mig mera bredaxlad, och dessutom kolten, skägget och allt det andra så föll allt på plats.

Duncan Kamp basar för Kulturakademin, den ideella förening som sköter musikskolan i Storumans kommun. Det är Kulturakademin som drivit musikalprojektet i samarbete med Umeå 2014 och Norrlandsoperan och inom ramen för Skapande skola.
Musikalen finns översatt till fyra olika samiska språk och åtföljs av ett studiematerial där man kan arbeta med samiska frågor i en rad olika skolämnen.

Duncan Kemp hoppas och tror att musikalen om Stor-Nila ska leva vidare och sättas upp på fler ställen framöver.
– Det här är en viktig berättelse som inte får försvinna.
Att arbeta med Stor-Nila har varit en ynnest som Kemp unnar många fler att uppleva:
– Jag har gjort en hel del roliga saker med musik och ungdomar genom åren, men detta är bland det absolut bästa jag varit med om!
Åsa Eriksson Ahnfelt

Intressant

Mikael Niemi
om sin mormors farfars morbror Stor-Nila
– Via min mor har jag genom åren hört många berättelser om Stor-Nila. Han var en mycket omtalad och speciell person som bland annat behärskade den samiska nåjdkonsten.

– Vi minns sällan de enbart goda och ärorika, utan oftare dem som utmärker sig på andra sätt. Stor-Nila var, vad ska vi kalla det för, en dåtidens värsting. Han hade ett hett temperament som i kombination med alkohol ledde till dråpet på Sven Sjulsson. Jag försvarar inte hans gärningar, men tror nog att det var nöden som drev honom till de andra brott som han begick senare i livet.

Är du klar med
Stor-Nila nu?
– Klar blir man aldrig om man är släkt med någon

Nils Nilsson
              Njajta
Stor-Nila hette Nils Nilsson Njajta och levde åren 1822-1899. Han kom från Rans sameby. Lill-Docka hette Maria Larsdotter. Hon levde också 1822-1899. Lill-Docka kom från Gran. Paret fick tre barn, först en dödfödd gosse och därefter ett flickebarn som levde bara två timmar. 1948 föddes sonen Sjul. Han dog 1952, tre och ett halvt år gammal.

Långholmen
Stor-Nila satt i fängelse i cirka tio år. Han dömdes år 1848 till två års straffarbete för dråp på renägaren Sven Sjulsson. Upprinnelsen till det ödesdigra bråket dem emellan var att Sven Sjulsson beskyllde Stor-Nila för att ha ”spått ihjäl” hans hustru. År 1881 fick Stor-Nila 2 år och 3 månaders straff för renstöld och 1885 blev straffet 4,5 år för stöld. Samtliga straff avtjänades i Långholmens straffarbetsfängelse i Stockholm.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?