Foto: Patrik Trädgårdh
Foto: Patrik Trädgårdh
2014-06-13

Anna Maria Fjällström, renskötare

Hon säger nästan aldrig att hon är renskötare, trots att hennes liv till största del styrs av arbetet med renarna.
- Jag tycker det är svårt att definiera vad det egentligen innebär att vara renskötare, om det ens är nödvändigt. Det är få i min ålder som helt kan livnära sig enbart på renen, varken tjejer eller killar, säger Anna-Maria Fjellström från Kittelfjäll i Vilhelmina norra sameby.

Trots att både mamma och pappa jobbade heltid med renarna under uppväxten var vägen dit krokig för Anna-Maria.
- Om jag hade varit en kille hade det nog varit självklart för mig att bli renskötare redan efter gymnasiet. Nu var jag i stället väldigt rastlös några år, reste, pluggade och jobbade med annat.
Jag har ju alltid varit med i min familjs renskötsel under de arbetsintensiva perioderna, men det tog ganska lång tid innan jag vågade ta steget att starta mitt egna renskötselföretag och flytta hem.

När vi träffas i Storuman är hon på väg från Vilhelmina till skogarna utanför Moskosel. I fyra dagar har hon skidat och skotrat för att hindra renarna från att gå över Vojmån till grannbyns betesmarker. Gravid i sjätte månaden är det tyngre än vanligt. Arbetskamraterna har försökt få stopp på henne: ”Lämna de där renarna där nu och kom dig därifrån!” Precis som hon brukar vara är Anna-Maria både snabbtänkt och genomtänkt. Hon säger att hon är trött, men det syns inte.

Hon är inte bara renskötare. Hon är utbildad statsvetare också, snart färdig magister. De flesta kvinnor i renskötarfamiljer jobbar med annat, som lärare, tjänstemän eller gruvarbetare. Det kan vara svårt att kombinera med renskötarjobbet.
-    Många av killarna i mitt område tar extrajobb i skogen på sommarhalvåret, när det funkar för renarna. De senaste åren har jag kunnat göra studier och uppdrag som projektledare och forskarassistent på distans, var jag än har varit. Det fungerar för mig, men jag förstår att det inte fungerar för alla.
Renarna styr året. Januari-maj jobbar hon 25 % med annat och mer under andra perioder av året beroende på hur renskötselarbetet ser ut.
- Jag är digital nomad, säger Anna-Maria.

Både Anna-Maria och pojkvännen Nila, som har sina renar i Luokta Mavas sameby, har två boenden var. Under sommarhalvåret bor de i Kittelfjäll respektive Rävudden och på vintern hyr de varsitt hus i renarnas vinterbetesland. De pendlar mellan de olika platserna och hjälper varandra med renarna när de kan.

I sommar föds babyn och hur ska det bli då? Hon och barnets far vet nog inte riktigt än. När Anna-Maria själv var barn gick hon och hennes tre systrar på sameskolan i Tärnaby och bodde på internat på veckorna till mitten av 1990-talet. På helgerna åkte de buss och taxi till föräldrarna, som var på olika orter med renarna, beroende på årstid.
-    Renen har ju på ett sätt alltid styrt mitt liv, och mina föräldrar offrade ju ganska mycket familjeliv för att renskötseln skulle fungera. Internatliv är väl inget jag önskar för mitt barn, men jag är ändå tacksam för att mina föräldrar gjorde vissa uppoffringar för att vi skulle kunna ta del av ett liv i renskötseln idag.

Av officiell statistik framgår att renskötaryrket är mansdominerat, de flesta renskötselföretagen är registrerade på män och samebyarnas styrelser består till största del av män. Ändå är jämställdhet en fråga som sällan diskuteras.
-    Jag saknar ibland den diskussionen i det samiska samhället. Men kampen för land och vatten är alltid mer akut, vilket gör att interna frågor som rör relationerna mellan individer ofta får stå tillbaka.
Nu när Anna-Maria väntar barn tänker hon mycket på hur särbon och hon båda ska kunna fortsätta göra det som de tycker är roligast, det praktiska arbetet med renarna.
- Om Nila och jag flyttar ihop så kommer jag inte att trivas med att stanna hemma och sköta hus och barn så vi måste nog försöka hitta en mindre traditionell fördelning mellan oss som gör att vi båda kan vara aktiva i renskötselarbetet.

För många innebär schablonbilden av renskötare en man och små pojkar förväntas och uppmuntras tidigt att ta över familjens renskötsel. Renskötsel bygger till stor del på samarbete, vilket gör att kvinnor är beroende av att släktingar ger dem support och lotsar in dem. Att få en plats i gruppen är en lika stor utmaning som det fysiskt tunga i jobbet. Och när kan man kalla sig renskötare? Är det lättare för män just för att de av andra och sig själva uppfattas som mer självklara och som norm i renskogen?
-    När jag var yngre önskade jag ibland att vi hade en bror för att vissa saker skulle ha varit lättare då. Jag är inte så säker på det längre, kanske hade jag inte alls haft samma möjligheter om en bror fått bära familjens förväntningar. Som tjej får man försöka hitta sina egna vägar, vilket både kan vara svårt och ge en större frihet än för många killar. Vi är i en tid där fler unga kvinnor försöker hitta en ny roll i renskötseln och jag tror att det är möjligt med en ny teknik, säger Anna-Maria Fjellström.

PIA SJÖGREN

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?