Hans Stiglund, biskop i Luleå stift, besökte det samiska konfirmandlägret några dagar innan konfirmationen. Foto: Malin Grönborg
2014-08-21

Konfirmationsläger i Burträsk

Konfirmationen bland svenska ungdomar har tappat drastiskt i popularitet de senaste tre decennierna. Men i svenska Sapmi är det fortfarande en stark tradition att konfirmera sig, och själva konfirmationen med avslutande fest lockar släkt och vänner från när och fjärran.  Samer.se reste till Burträsk där årets samiska konfirmationsläger hölls.

– Ni behöver mer känsla! Era föräldrar har en egen minnesbild av konfirmationen som något mäktigt. Det är det som ni måste få fram!
Karen-Ann Hurri, ledare och nattvakt på det samiska konfirmandlägret, har jobbat natt och borde sova, men sitter trots det med på genomdraget inför den kommande konfirmationssöndagen 17 augusti i Burträsk kyrka.
Framför sig har hon 38 konfirmander som hon, tillsammans med de övriga ledarna, försöker peppa till stordåd i redovisningen där framme vid altaret.
2011 var hon själv med och konfirmerades vid det samiska konfirmandlägret som den gången gick i Vålådalen, och har sedan fortsatt som ledare. Nu är det Edelviks folkhögskola i Burträsk, under Luleå stifts vingar, som fått ta över ansvaret för lägret som riktar sig till ungdomar från hela Sverige med samiska rötter.

Under nästan tre veckor i augusti har eleverna fått diskutera trosfrågor utifrån de olika pärlorna i Frälsarkransen och varit med om gudstjänster och andaktsstunder, men också varit på ett mini-läger i fjällen vid Jäckvik utanför Arjeplog och sovit i tältkåtor, besökt Lappstaden i Arvidsjaur med de gamla samiska kyrkstugorna, och Silvermuséet i Arjeplog, besökt samiska kulturhuset Trapphie i Umeå, och också fått bolla och diskutera livs- och identitetsfrågor.
– Förutom den vanliga konfirmandundervisningen ska vi också synliggöra den samiska kulturen och peppa ungdomarna att odla sin samiska identitet, säger Anna-Stina Wikström, samordningsansvarig projektledare för lägret vid Edelviks folkhögskola.

Det görs på en mängd olika sätt. Dels praktiska saker som att det tagits fram en samisk variant av Frälsarkransen som används idag inom konfirmandundervisningen och ett samiskt konfirmandkors. På Frälsarkransen är pärlorna slöjdade i silver, renhorn och andra naturmaterial, och korset är i samisk silverslöjd.

Dels saker som att lyfta fram samiskan. I Burträsk har man haft representation av fem samiska språk under lägertiden: nord–, lule–, ume–, syd– ,och pitesamiska. Vissa av ungdomarna har med sig språket hemifrån medan andra knappt kan något alls. Men under lägertiden blir det ett automatiskt språkbad vid bland annat andaktsstunder och i sånger, och det har även vikts hela dagar åt de enskilda språken.
– När jag började som ledare fanns det väldigt lite texter och sånger inom de samiska språken. Men det jobbas mycket på det och i dag är det helt annorlunda. Och man märker på konfirmanderna att de får in samiskan mycket mer i talet. Tidigare fick ledarna jobba mer för att de skulle prata, säger Åsa Wiik Sandlund, konfirmandkonsulent vid Luleå stift, och som varit med på de samiska konfirmandlägren i 10 år.

Kanske är det också det mycket medvetna jobbet med att lyfta fram den samiska identiteten som bidrar till lägrets popularitet. I dag väljer endast drygt 30 procent av alla ungdomar i Sverige att konfirmera sig i Svenska kyrkan jämfört med 80 procent på 1970-talet. Men i det samiska samhället är konfirmationstraditionen fortfarande stark och omgärdas av mycket stolthet och förväntningar. Och det samiska konfirmandlägret har vuxit sig allt populärare sedan det startades allra första gången 1985, då i Nikkaluokta. De senaste åren har det varit betydligt fler intresserade än det funnits platser. Platserna har fyllts på en dag när anmälningarna öppnats.
– Man får ett stort kontaktnät och vänner för livet. De här konfirmandgrupperna håller ofta ihop även efteråt, säger Åsa Wiik Sandlund.

Samtidigt är också traditionen kring de kyrkliga ceremonierna starkare i det samiska samhället menar hon. Det är fortfarande betydelsefullt att få följa sina ungdomar till konfirmationen. Till Burträsk kyrka den 17 augusti väntades över 800 besökare.  Och till den stora gemensamma fest som traditionsenligt hölls efteråt på kvällen var det dukat för 650 personer i Skellefteå Folkets Park, det enda ställe inom rimligt avstånd som kunde ta emot så många personer.
– Inom vissa samiska områden betraktas man efter konfirmationen som mer vuxen. Många kanske får sin allra första vuxenkolt till konfirmationen. Det är en stor dag på många sätt, säger Åsa Wiik Sandlund.
Kolten bärs vid konfirmandgudstjänsten istället för den vita kåpan som är vanlig i det svenska storsamhället.

Konfirmanderna och nyblivna kompisarna Marlene Eriksson och Maja Björnström från Kiruna konstaterar att det för dem var självklart att konfirmera sig och att göra det på det samiska konfirmandlägret.
– Det är sjukt kul, säger Maja Björnström, vars mamma är same.
– Jag hade inte räknat med att växa så mycket som person, säger Marlene Eriksson, vars pappa är same.
– Man pratar mycket här om hur man är som same, fortsätter Maja Björnström, och tillstår att det har känts viktigare än undervisningen om den kristna tron.
Båda kommer från Kiruna, men kände inte varandra innan.

Ungdomarna på lägret kommer från hela Sverige. Sylvester Håkansson som cyklar ut från genomgången i kyrkan på sin enhjuling är den som kommer längst söderifrån: Eksjö i Småland.  Hans mamma är same med rötterna i Tåssåsens sameby. Mormor bor i Glen i Jämtland  och i  Jokkmokk.
– Det var min syrra som gick det här lägret för några år sedan och sa att det var väldigt kul, speciellt att få träffa andra samer. Det finns ju liksom inte så många där jag bor, säger han.

I motsats till många av de andra här kände han inte en enda person som var med på lägret innan han kom dit, och han kan ingen samiska sedan tidigare. Det var med andra ord nervöst att resa upp till Burträsk.
– Men efter typ en dag så var det lugnt. Några pratar samiska med sina vänner, men med mig pratar alla svenska och jag har lärt mig en del samiska ord. Jag tror det här är mycket roligare än andra konfirmationer där man bara går i kyrkan några gånger, säger han.

Camilla Andersson
 

Relaterat

Dryga 20-talet släktingar kom till Marlene Erikssons och Maja Björnströms konfirmation i Burträsk.  – Det är långt ifrån många. Vissa här på lägret har bjudit in 75 personer, säger Maja. 

– Det är tråkigt med den svenska konfirmationen. Där kommer endast de närmaste. Men här kommer hela släkten, konstaterar Marlene


Sylvester Håkansson kommer från Eksjö men har rötterna i Sapmi och åkte till Burträsk för att få träffa andra samiska ungdomar. – Det blir ganska mycket prat om renar och skotrar här ibland, säger han om lägret där han åker runt på sin enhjuling i princip vart han än ska.


Gänget vid biljardbordet konstaterar att det var självklart för dem att vara med på det samiska konfirmationslägret.
– Vi är samer och här får vi träffa andra samer. Men ska man vara helt ärlig så saknar man samisk mat. Det är bara griskött hela tiden! Foto: Malin Grönborg

Josef Skum från Övre Soppero och Samuel Pokka från Kiruna kastar lasso utanför elevhemmen på ihopsnickrade trärenar.
– För samer är konfirmationen viktig. Man brukar ta den. Det är tradition. Och man brukar bjuda alla släktingar hit, säger Josef Skum. Foto: Malin Grönborg

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?