12.000 f.kr Kr f 1000-talet 1300-talet 1400-talet 1500-talet 1600-talet 1700-talet 1800-talet 1900 - 1949 1950 - 1999 2000 -
221
  • 12.000 f.kr
  • 11.000 f. Kr
  • 10.000 f. Kr
  • 8000 f.kr
  • 6000 f. kr
  • 1500 f. Kr
  • 98
  • 555
  • 750
  • 890
  • 900
  • 1000
  • 1138
  • 1100
  • 1273
  • 1300
  • 1323
  • 1328
  • 1335
  • 1340
  • 1350
  • 1389
  • 1424
  • 1442
  • 1526
  • 1528
  • 1535
  • 1543
  • 1584
  • 1593
  • 1602
  • 1606
  • 1607
  • 1619
  • 1634
  • 1633
  • 1645
  • 1667
  • 1671
  • 1673
  • 1685
  • 1693
  • 1695
  • 1723
  • 1732
  • 1749
  • 1751
  • 1752
  • 1760
  • 1769
  • 1827
  • 1828
  • 1841
  • 1864
  • 1867
  • 1868
  • 1873
  • 1877
  • 1885
  • 1886
  • 1889
  • 1904
  • 1910
  • 1913
  • 1917
  • 1918
  • 1919
  • 1920
  • 1921
  • 1923
  • 1928
  • 1945
  • 1946
  • 1950
  • 1961
  • 1966
  • 1968
  • 1971
  • 1981
  • 1986
  • 1990
  • 1992
  • 1993
  • 1996
  • 1997
  • 2000
  • 2002
  • 2007
  • 2009
  • 2010
  • 2011
  • 2012

12.000 f.kr

  • I nära hundratusen år har landet legat nedtryckt under den väldiga inlandsisen. När isen börjar smälta går det fort. På två-tretusen år blir Fennoskandia isfritt.

11.000 f. Kr

  • De första spåren efter människor i Sápmi finns längs den nordnorska kusten. De var jägare och samlare. Arkeologer har hittat tusentals boplatser längs ishavskusten. Dessa benämns ofta för komsa-kulturen.

6000 f. kr

  • I Alta i Nordnorge finns ett av världens största hällristningsfält. Här vid havsstranden högg människor in bilder och gjorde målningar. Här finns flera olika fält gjorda för 6 200–2 500 år sedan.

555

  • Den bysantiske historieskrivare Prokopius berättar om folken i Skandinavien. Ett av dessa folk är skridfinnerna som är jägare, klär sig i djurskinn och ger spädbarnen märg att suga på.

890

  • Den norske bonden Ottar berättar för kungen av Wessex (England) om att han äger 600 tamrenar som sköts av samer. Hans största inkomstkälla är den skatt han tar av samerna i form av säl- och valhudar.

900

  • Isländska vikingsagor berättar om skinnhandel som bedrevs med samerna. I Snorres sagor berättas hur samer och andra nordbor umgicks.

1273

  • Norrmän och jämtar gör en överenskommelse att jämtarna skulle få jaga ren, älg och ekorre "19 raster norr om Ströms lappmark". Med norr menas här längs hela Ströms vattudal mot den nuvarande norska gränsen i norra Jämtland.

1300

  • Svenska kungar börjar hävda rätt till områden norr om Hälsingland. De uppmuntrar kolonisation för att kunna hävda att området är svenskt och att de därmed har rätt tilll handel med samerna.

1323

  • Gränsen mellan Ryssland och Sveriges dras.

1328

1335

  • Kolonisationen forstätter och kyrkbyar börjar byggas; Gammelstad i Luleå och Öjebyn i Piteå.

1340

  • I ett frihetsbrev bekräftar Kung Magnus beslutet att lappmarken ska bebyggas. Han erbjuder "kristet folk och allmoge" att bosätta sig och "vinna sina ägor".

1350

  • Lagmannen i Uppland får i uppgift att sköta rättsskipningen i lappmarkerna.

1389

  • Drottning Margareta uppmanar i ett brev ärkebiskopen i Uppsala att missionera i lappmarken eftersom hon anser att samerna behöver en kristen tro.

1424

  • Lagmanstinget i Piteå fastlår att birkarlarna måste förse samerna med handelsvaror som kläde, smör, salt och mjöl annars kan deras beskattningsrätt bli indragen.

1442

  • Kung Kristoffer av Danmark utfärdar en lag för hela Sveriges befolkning som inkluderar samerna. Lagen behandlar rätten till jakt och fiske, som endast tilkommer jordägaren.

1526

  • Gustav Vasa dikterar i ett brev till lagmannen för lappmarken att svensk lag ska gälla i lappmarken och bekräftar Kristoffers landslag från 1442.

1528

  • Gustav Vasa höjer birkarlarnas avgift till kronan till det dubbla; Alla birkarlar skulle tillsammans hädanefter betala åtta mårdskinn och 32 timmer (2280 st) ekorrskinn.

1535

  • Kronan övertar birkarlarnas beskattningsrätt och Gustav Vasa utser egna fogdar som ska säkra skatterna till statskassan.

1543

  • Gustav Vasa uppmanar befolkningen i Ångermanland och Umeå socken att inte lägga beslag på villebråd som samerna nedlagt. Kungen hotar om att de som forsättningsvis våldför sig på samernas jakträtt kommer att straffas.
  • Gustav Vasa bekräftar Lappmarkgränsen och samernas egendomsrätt samt jakt- och fiskerättigheter inom och utom lappmarken.

1584

  • Ryssarna börjar handla direkt med Europa, tidigare har handeln skett med skandinaviska, engelska och holländska mellanhänder. Johan III fastställer då en lappmarkgräns öster om Muonio älv och hävdar svensk suveränitet därifrån ända upp till Ishavet.

1593

  • Hertig Karl hävdar som sin bror Johan III svenska rättigheter upp till Ishavskusten som grundas på att Sverige tar lappskatt i hela området.

1602

  • Samerna får möjlighet att välja ett par riksdagsledamöter till bondeståndet.

1606

  • Lappfogdarna väljer ut 16 samiska pojkar som ska få undervisning i Uppsala. Flera av dem rymmer efter vägen. De andra förvaras i Torneå tills isarna smälter och båten som ska ta dem till Uppsala kommer fram.
  • Hertig Karl ger order om att kyrk- och marknadsplatser ska inrättas i lappmarkerna.

1607

  • Hertig Karl blir kung Karl IX och kallar sig även Lapparnas konung till Danmarks stora förargelse.
  • Birkarlarnas handelsmonopol och beskattningsrätt i Lappmarken bryts av Karl IX.

1633

  • Nästa bok på samiska utkommer. Det är Luthers lilla katekes ”Same nolmay catecheis” som är skriven på bristfällig sydsamiska.

1645

1671

  • En kartläggning sker av lappskattelanden på uppdrag av landshövding Johan Graan i Västerbotten. Kartan finns fortfarande bevarad och visar att all mark ca 6-7 mil från kusten upp till fjället var samiska skatteland.

1673

  • För att skynda på kolonisationen av lappmarkerna utfärdar Karl XI Lappmarksplakatet. För att kunna anlägga ett nybygge krävs dock ett medgivande av de samiska nämndemännen.

1685

1693

  • Lars Nilsson, Arjeplog, bränns på bål tillsammans med sin trumma. Lars sexåriga sonson har ramlat i en bäck och drunknat. Med hjälp av trummans kraft försöker Lars rädda barnets liv. Han tas på bar gärning och döms av Svea hovrätt till "å båle brännas".

1695

  • En ny skattereform träder i kraft för samerna där lappbyn blir en administrativ enhet. Karl XI anser att man inte får gå för hårt fram med samerna. "Lapparna skall hållas på gott humör" eftersom de har betydelse för rikets gränser och finanser.

1732

  • Carl Linné gör sin lapplandsresa och beskriver i sin dagbok naturen och människorna. Han möter samer redan i Jättendal, Hälsingland, som berättar för honom att ”vid havssidan var de födda och här vilja de dö”.

1749

  • Nybyggarna jagar på ej tillåtna marker. I Lappmarksreglementet förtydligas att samerna har ensam jakträtt. I praktiken leder detta till en inskränkning i nybyggarnas jakt.
  • Samer får tillåtelse att på samma sätt som svenskar anlägga nybyggen.

1769

  • Samen Kuttainen stämmer två nybyggare för att de satt ut vildrensnaror på hans mark. Nybyggarna fälls och får betala 3 riksdaler i ersättning till Kuttainen.

1827

  • Den samiska arvsrätten avslås i Norrbotten. Myndigheterna anser att rätten till skattelanden inte kunde ärvas utan att rätten tillföll den person som nyttjade marken.

1828

  • Länsstyrelsen i Västerbotten meddelar att att de kan avfärda en skattelapp från sitt land om han eller hon förlorar sin renhjord.

1841

  • Lappbyarna i Jämtland och Härjedalen får kartor över sina marker efter en lantmäteriförrättning gällande gränsdragningen mellan nybyggare, lappbyar och kronan.

1873

  • Odlingsgränsen fastställs av Sveriges riksdag.

1877

  • I de fasta sameskolorna ska undervisningen från och med nu ske på majoritetsspråket som är svenska.

1889

  • Samtidigt som världsutställningen i Paris pågår visas levande samer upp på en annan utställning i närheten. Den första förevisningen av samer sker 1822 i London. Motsvarande utställningar med levande människor pågår ända fram till 1950.

1917

1918

1923

  • Vattenkraftutbyggnaden vid Stora Sjöfallet i Lule älv pågår. Den första regleringsdammen, Suorvadammen, står klar 1923. Samiska boplatser och renbetesmarker dränks under vattenmassorna. Stora Sjöfallets nationalpark stympas.

1928

  • Ny renbeteslag avskaffar lappbyarnas självständighet helt. Jakt- och fiskerätten ska delas med staten och ett fogdesystem med lapptillsyningsmän inrättas. Detta får stora konsekvenser och påverkar politiska processer än idag.

1961

  • Högsta domstolen konstaterar i samband med ett vattenmål att samebyarna har rätt att föra talan om ersättning för intrång i renskötseln.

1968

  • Höyeste rett i Norge erkänner de svenska samebyarnas rätt till ersättning i det så kallade Altevatn-målet och att samebyarna har fortsatt privaträtt till renbete, jakt och fiske i sina områden.

1971

  • Ny renbeteslag innebär att samebyarna omvandlas till en form av ekonomisk förening. Lagen vidmakthåller uppdelningen renskötande samer och icke-renskötande samer, med olika rättsstatus och olika möjligheter till att nyttja samebyns resurser.

1981

  • Högsta domstolen avgör Skattefjällsmålet. Samebyarna fick inte gehör för sin huvudtalan om bättre rätt till land och vatten men av domen framgår att ett nomadiserat folk kan förvärva äganderätt till land och vatten genom långvarigt bruk (urminnes hävd).

1986

  • En reaktorolycka i Tjernobyl orsakar radioaktivt nedfall över Sápmi. Första året kasseras 73 000 renar på grund av för höga cesiumhalter. Fisket, vattnet, bären, viltet och svampen förgiftas.

1992

  • Propositionen om den fria småviltsjakten bränns på samernas landsmöte i Luleå, diskrimineringsombudsman Frank Orton vädjar till riksdagsutskotten att inte "tvinga på samerna en lagstiftning som de anser strida mot samiska grundläggande rättigheter".
  • Riksdagen tar ingen notis om motståndet från samer, naturorganisationer med flera, utan den 15 december antas propositionen om den fria småviltsjakten på samernas marker.
  • Samma dag som de fattar beslut om den fria småviltsjakten beslutar Riksdagen att inrätta ett samiskt organ, Sametinget. De är dock tydliga med att det inte är ett organ för självstyre.

1993

  • Den 13 maj hålls det första sametingsvalet. Tretton partier kandiderar och 5 309 personer har registrerat sig till sameröstlängden för att få rösta.
  • Det svenska Sametinget invigs i Kiruna med kungaparet närvarande. Sametingets första beslut är en misstroendeförklaring mot sameminister Per Unckel och regeringens sätt att handlägga jakt- och fiskefrågorna.

1996

  • Samebyarna i Härjedalen och Idre sameby förlorar Sedvanerättsmålet. Tingsrätten i Sveg slår i sin dom fast att det inte finns någon "av avtal beroende rätt till bete med ren som belastar de i målen aktuella fastigheterna".

1997

  • 104 markägare i Nordmalingstrakten stämmer de tre samebyarna Ran, Vapsten och Umbyn och hävdar att samebyarna inte har rätt till vinterbete i området. Nordmalingsmålet kommer att få stor betydelse. Det avgörs 2011.

2002

  • Permanent Forum för Ursprungsfolk etableras – som ett rådgivande organ under FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) som arbetar med frågor som rör ursprungsfolk.

2007

  • Den 13 september antas Urfolksdeklarationen av FN:s generalförsamling med 143 ja-röster mot 4 nej-röster (USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien). Urfolksdeklarationen anger en miniminivå för hur urfolksfrågorna bör behandlas i de olika länderna.

2009

2010

  • En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724) införs. Minoritetsreformen ger större möjligheter för de nationella minoriteterna att bevara och utveckla sina språk och kulturer.
Husen byggdes i 1,5 plan med sadeltak, källare och farstukvist. Nedervåningen bestod av farstu, stort kök och en liten kammare. Övervåningen var oftast oinredd och användessom kallförråd. Foto: Ewa Ljungdal

Jänsmässholmen – ett statligt expriment

Jänsmässholmen i Jovnevaerie sameby i västra Jämtland var ursprungligen ett höst- och vårviste för de renskötande samerna i Offerdalsfjällen. När vistet började användas är det ingen som vet, men kåtatomter, gravar och andra spår efter äldre tiders renskötsel skvallrar om mycket hög ålder.

Av olika orsaker – svåra vintrar med dåliga betesförhållanden, ovanligt många rovdjur, framför allt varg, omställningen från skattefjäll till lappbyar samt konsekvenser av avvittringen – var det många samer i Jämtland som blev renlösa i slutet av 1800- och början av 1900-talen. Renskötarna i dåvarande Offerdals (östra) lappby, nuvarande Jovnevaerie, var inga undantag. Under några år var det så gott som rentomt i samebyn. För att överleva var det många renskötare som slog sig ned permanent på renbeteslandet och försökte sig på småskaligt jordbruk i kombination med jakt och fiske och hållande av några matrenar. Jänsmässholmen var en av de platser som tidigt blev stadigvarande boplats för flera renskötarfamiljer. Från början var bosättningen illegal, det vill säga den växte upp utan tillstånd från myndigheterna.

För att reda ut den besvärliga situationen med fattigdom, svält och otillåten bosättning I Jänsmässholmen inleddes en statlig försöksverksamhet på 1920-talet. 60 000 kronor ur jämtländska renbetesfjällens skogsfond avsattes till försöket. Staten lät bygga ett tiotal hus med identiskt utseende, och tog samtidigt ansvar för de hus som redan fanns i byn. Husen, eller lägenheterna som de kallades, arrenderades ut till samer som hadeslutat med renskötsel. Kravet var att arrendatorerna skulle ägna sig åt jordbruk, hålla boskap och odla jorden. I arrendet ingick rätt till jakt och fiske samt vedbrand, alltså rätt att ta ved i skogen. Husen byggdes i 1,5 plan med sadeltak, källare och farstukvist. Nedervåningen bestod av farstu, stort kök och en liten kammare. Övervåningen var oftast oinredd och användessom kallförråd. Alla hus målades faluröda med vita detaljer. Till lägenheterna hörde också en liten ladugård. Tanken var att Jänsmässholmen skulle vara ett försöksområde för permanent boende med efterföljare på andra platser på renbeteslandet.

Men så blev det inte. 1953 utvärderades försöksverksamheten av riksdagens revisorer. Resultatet blev nedslående. Revisorerna ansåg att ”försök Jänsmässholmen” var ett stort misslyckande. Endast vid åtta av de närmare tjugo arrendelägenheterna bedrevs det någon form av jordbruk, men i mycket liten skala. I hela byn fanns sammanlagt två hästar, åtta kor, fyra ungdjur och fjorton får. Det var inte mycket för att försörja det sextiotal personer som bodde i byn. Utan jakt, fiske, lite renskötsel och försäljning av slöjd och hantverk skulle det ha varit omöjligt att överleva. Samtliga lägenheter dömdes ut av hälsovårdsnämnden som otjänliga och i behov av omfattande renoveringar. Husen var slarvigt byggda och det drog ofta så kallt att hela familjen måste bo i köket, murarna var undermåliga och brandfarliga och sågspånsisoleringen i väggarna hade sjunkit ihop. En av lägenheterna användes som nomadskola för samebarn från stora delar av Jämtlands län, och även det huset dömdes ut. Revisorerna ansåg att avveckling av hela ”försök Jänsmässholmen” vore det bästa.

Nåd fick dock gå före rätt, det var trots allt ett sextiotal personer, inklusive skolbarnen, som bodde i byn.  Lösningen blev att förvaltningen av byggnaderna övergick från länsstyrelsen till lantbruksnämnden, och med hjälp av dåvarande Offerdals kommun rustades samtliga lägenheter upp. Det bedömdes att den magra jorden i Jänsmässholmen endast skulle räcka till tre jordbrukslägenheter. De övriga husen uppläts efter renovering till byns befolkning utan krav på jordbruk.

Jordbruksepoken blev kort i Jänsmässholmen, knappt trettio år. Förutsättningarna för odling och boskapsskötsel fanns helt enkelt inte och det statliga försöket slutade med att de flesta arrendatorer återgick till renskötsel.

Text: Ewa Ljungdahl fil. mag., Arkeologi
 

Läsvärt

Samiska nybyggare i Jänsmässholmen av Ewa Ljungdahl, Martha Jåma

I slutet av 1800-talet bosatte sig ett antal samer som nybyggare nära fjällen runt om i Jämtland.
Anledningen var att det blivit svårt att försörja sig som renskötare. På 1920-talet tog länsstyrelsen initiativ till en försöksverksamhet i byn Jänsmässholmen i Offerdal. Under en period fick samer arrendera mark och ägna sig åt jordbruk.

Boken handlar om försöksverksamheten, men också om folklivet i byn, beskrivet av Martha Jåma som är född i Jänsmässholmen.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?