Illustration: Emil Juuso

Margareta

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

 Varje måndag, onsdag och fredag går jag på morgonsim, sedan hem för att äta tillsammans med Gunnar. Tisdagar spelar jag och Gunnar boule, han spelar också på fredagar, men det orkar jag oftast inte med. Vissa dagar kommer det över väninnor, vi stickar med garner vi köpt på loppis, som vi sedan skänker till röda korset som i sin tur skickar det till bättre behövande. Annars är både jag och Gunnar intresserad av att följa sport på tv, så vi spenderar mycket tid framför TVn. Vi vill inte planera allt vi gör, vi gör det som känns bra för dagen.

Vilken är din favoritmaträtt?

Ugnsbakad falukorv med rotmos är ju alltid ett säkert kort hemma hos mig och Gunnar.  

Vad brukar man äta en vanlig vardag?

Hos oss är det husmanskost som gäller.

Finns det någon vanlig efterrätt?

Gunnar gillar konserverade persikohalvor med vispgrädde, men som jag nämnde tidigare så är kokt ängsyra med mjölk något som jag åt mycket i min ungdom.

Äter man mycket renkött?

Det beror nog på familj till familj, om man äger renar eller inte. Jag och Gunnar brukar köpa renkött, oftast rökt renkött, suovas, då och då när vi vill unna oss något riktigt gott. 

Vad är en same?

En människa som alla andra, framförallt.
En same kan vara en renskötare som arbetar med renar, men en same kan lika gärna också vara någon som lever ett vanligt ”Svenssonliv”. Som same kan man också sysselsätta sig med annat, för att främja den samiska kulturen, däribland slöjd, musik eller samiska. 

Vad innebär det att vara same idag?

Det betyder olika för person till person, och hur nära man känner sig den samiska kulturen. Om det är något man intresserar sig för eller inte, vill säga.  

Hur upplever du att det är att tillhöra en minoritet?

Jag tänker inte så ofta på det faktum att vi samer är en minoritet, men nu när du nämner det så slår det mig. Det är ju klart att minoriteter över lag har svårare att få gehör för sina åsikter, och jag är glad över att vi samer har starka personligheter som arbetar för att få oss samer allt mer erkända som det folk, och faktiskt urfolk som vi är.
Jag arbetade ett tag under åttiotalet med att Umeå kommun skulle öka arbete om och med samer för att uppmärksamma oss inom kommunen, detta genom sameföreningen i Umeå, men det är långt ifrån vad många samer arbetar med idag.

Anser du att den samiska kulturen gör sig väl synlig i ditt liv? Vilka traditioner har du?

I mitt hem så har jag samiska alster framme, mest slöjdalster som någon i min familj slöjdat fram. Jag tror dock inte att man kan förstå att jag är same bara genom att se de saker som jag har hemma, sådana saker kan ju vem som helst samla på sig.
Jag träffar fortfarande några samiska kvinnor sedan tiden då jag var aktiv inom sameföreningen, det är ett angenämt sätt att för mig hålla mig kvar inom den samiska kulturen, förutom den kontakt jag har med mina släktingar.
Jag anser nog inte att jag har några speciella samiska traditioner på så vis, jag hyllar sámi álbmotbeaivi den sjätte februari varje år genom att bjuda min make på tårta. 

Finns det några viktiga årtal i historien? Och varför var de i sådana fall viktiga?

Det finns många årtal som jag tycker är viktiga, i slutet av 1800-talet då den nya renbeteslagen stiftades och många samer förlorade sin renskötselrätt. Det är redan då som min familj slutade leva med renen.
Att sametinget öppnades 1993 tycker jag är en otroligt viktig byggsten för samerna, trots att sametinget inte har något självbestämmande och regleras bland annat av sametingslagen. Men jag tänker mig att det är ett stort steg för samerna!

Vad tycker du om samernas situation i det svenska samhället idag? Hur ska det förbättras, tycker du?

Om man är nöjd med tillvaron som den är, ja då kan man redan gå till graven, tycker jag! Man ska alltid sträva efter förbättring.
Vi samer borde få mer att säga till om, vad gäller våra rättigheter. Om inte annat så borde våra kunskaper om vår egen kultur hörsammas, vem kan vår kultur bättre än vi själva?! I beslut gällande samer borde bättre förundersökningar göras, men då finns minsann inte tiden.
Man talar mycket om att samernas situation har förbättras så mycket under de senaste årtiondena, men jag vet inte om jag känner mig benägen att hålla med. Visst, vi har fått vårt sameting, och vissa andra rättigheter, men det finns än vissa saker som vi arbetar med idag, så inte skett någon ljusning på under de senaste femtiotalen år, ja varför inte närmare hundra år. Samer får vistas på land, men direkt det kommer något som är mer modernt, så ska samerna vika undan, bara för att lyfta ett exempel.
Jag brinner för rennäringen trots att min familj inte har renar, men för mig är det en viktig traditionell näring bland oss samer trots att det inte är så många som håller på med det. Men det kanske är just därför som jag värnar över det, för att det finns så få som bedriver denna näring.
Hur tycker du att kunskapen om samer ser ut idag? Kan du se någon förändring?
En förändring har skett, detta såg jag ju redan då jag var aktiv inom sameföreningen med just detta. Fast vi människor är en nyfiket släkte, och världen är stor, det finns nog förbättringsarbete som krävs även här, men hur det ska genomföras det lämnar jag till unga kämpar där ute, fast de kanske behöver nya idéer om hur de ska gå till väga.  

Läser du mycket om vad som uttrycks om samer i media, och vad tycker du om det?

Jag läser det som skrivs i tidningen som vi får hem varje morgon, och ibland läser jag även några tidningar på biblioteket när jag väljer att besöka det. Sedan tittar jag ju även på tv-nyheterna, så det som rapporteras om samer får jag genom de medierna. Jag har nog inte reflekterat mer ingående på vad som uttrycks. Men ibland kan jag irritera mig på att okunskapen genomsyrar hela inslagen eller reportagen då reportern gjort för dåligt förarbete och inte valt att lära sig mer om vad denne arbetar med.

Har samernas framställning i media förändrats över åren?

Ja, det tycker jag.  

Pratar du något annat språk än svenska och samiska?

Jag vet inte om det bara är något jag fått för mig, eller om det är en myt att alla samer kan samiska. Det handlar nog om man fått lära sig samiska som barn, om man som vuxen kan tala samiska.
Sedan är det väl upp till var och en om man sedan, vid vuxen ålder, vill lära sig andra språk, kanske till och med samiska. Jag har ju förstått att jag en av få förunnad som fått lära mig sydsamiska när jag var barn, vilket jag har försökt hålla levande så gott jag kunnat, men jag har själv inte haft lyckan att få barn och därmed kunnat lära dem samiskan.

Varför är det viktigt att samernas språk lever vidare?

Jag är så glad att jag även har samiskan som språk. Jag som inte lever på en plats med så många andra samer, så har jag känt att samiskan kunnat stärka min identitet på något vis, något jag inte tror jag klarar att beskriva med ord. Även om jag inte haft så många att tala med där jag bor, så har jag kunna känna att det tillhör mig, och gör mig till den jag är.

Om Margareta

Namn: Margareta

Ålder: 81 år

Sysselsättning: pensionär, tidigare sjuksköterska

Bor: I Hörnefors , som ligger i Umeå kommun, men jag är fördd och uppvuxen i Vilhelmina.

Familj. Och vad sysslar de med? Maken Gunnar, pensionerad säljare. Katten Morris.

Intressen: Simning, och stickning

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?