Renskötsel

#1 Man måste äga renar för att vara riktig same?

- Nej, man behöver inte ha renar för att vara same. Man kan säga att renskötare och renägare är en minoritet i minoriteten. Det finns fler samer som inte äger renar än de som faktiskt har renar och samer finns inom alla yrkesområden.

Ägandet av renar har inget att göra med om man är en riktig eller oriktig same. Fördomen kommer från statens införande av 1928-års renbeteslag som delade den samiska befolkningen i renskötare och icke-renskötare. Där den nya renbeteslagen avskaffade lappbyarnas självständighet helt. Jakt- och fiskerätten delades med staten och ett fogdesystem med lapptillsyningsmän inrättades.  Detta fick stora konsekvenser i och med att politiska processer kunde påverkas, något som man kan märka av än idag. Lagen innebar exempelvis att samiska kvinnor som gifte sig med svenskar förlorade sin renskötselrätt, även om de fortfarande ansågs som samer (vilket inte längre gäller). Läs mer om historian om renbeteslagen HÄR.

Många samer har ändå anknytning till renskötseln på något sätt, genom att en släkting eller vän kanske är renägare. Rennäringen är också väldigt viktig för det samiska samhället, och mycket kultur sitter knutet till rennäringen, bland annat traditioner och språk. Av renen får du inte bara en inkomst och mat, skötseln av renen kopplas till hundratals, om inte tusentals med ord som kan beskriva bland annat renens beteenden och utseende. Lär dig mer om renskötseln HÄR.

 

#2 Vi vill gärna besöka den där samebyn / Samer bor i speciella byar som kallas samebyar

- Den som kan sin geografi och samhällskunskap vet i stora drag hur Sverige ser ut. På kartorna och i verkligheten finns det städer, byar och områden på kartan där ingen bor.

Fjällvärlden kan vara outforskad av många, då det på många ställen är svårtillgänglig terräng, detta gäller för alla, även för samer.

De som är renskötare, eller har anknytning till renskötsel färdas mycket till fjälls, detta på grund av att man följer renen efter dennes naturliga flyttleder , och bor under vissa perioder till fjälls, i så kallade renvaktarstugor, ibland själv, ibland med några kollegor och ibland med hela familjen och kollegor då man arbetar med renarna tillsammans.

En sameby i ordets rätta bemärkelse är som en ekonomisk förening som organiserar renskötseln, samtidigt som det är ett större geografiskt område som nyttjas, för bland annat renbete, jakt och fiske. En sameby är alltså inte en avgränsad by där det bor samer. 

#3 Samer är rovdjurshatare

Samer är ett folk som värnar för och respekterar djur och natur och som naturligt eftersträvar hållbarhet i allt de företar sig.  
Inom renskötseln ser man alltid till, i den största mån det går, att om ett markområde inte längre har några resurser, så låter man det området vila för att istället använda andra områden. Gamla boplatser, torvkåtor, byggda främst av trädstammar, näver och torv/mossa förmultnar och blir ett med naturen när de överges. Ibland kan torvkåtorna vara svåra att urskilja i naturen, och liknar mest en gräsig kulle. 
Detsamma gäller för djuren, alla djur anses ha ett värde och en funktion, stor som liten och även rovdjur. Visste du att många renskötare anser att myggan är renskötarens bästa dräng eller piga? Detta för att den naturligt samlar ihop renarna och gör det lättare för renskötaren att samla ihop renarna för kalvmärkning. 
Ända sedan renarna domesticerades, för flera hundra år sedan har renarna haft en speciell och central ställning hos samerna. Renskötseln har ändrats mycket genom århundradena och rovdjur har alltid varit en del av samernas liv. Om ett rovdjur hotade eller anföll ens renar så gjorde renskötare allt i sin makt för att skydda sitt djur, likadant fungerar det även nu. 
En renägare äger inte tusentals med renar, så varje förlust är påtaglig, hur djuret än drabbas, om det blir sjukt, dör av ålderdom, blir påkörd eller dödat av ett rovdjur. Om något hotar ens djur, så är det en naturlig instinkt att skydda sitt djur eller egendom. Detta gäller nog för alla människor.
En renägare slaktar vanligtvis en del av sina djur varje år, både för att få kött för eget behov men också för att sälja bort för egen inkomst och för att sålla bort gamla och svaga djur. Ett sätt för renägarna själva att decimera antalet renar. Enligt riksdagens rovdjurspolitik från 2013 så är det beslutat att rennäringen inte ska förlora mer än 10 % av respektive samebys renar till att bli dödade av rovdjur.
Både för att decimera antalet rovdjur och skydda rennäringens intressen så förekommer skyddsjakt på rovdjur under koncentrerade tidpunkter under året. 
Det är också bestämt, enligt § 28 i jaktförordningen att ägare av tamdjur, exempelvis renskötare, bönder och hundägare får lov att försvara sin boskap om man ser ett aktivt angrepp av ett rovdjur på sitt djur. Ägaren ska i första hand försöka skrämma bort rovdjuret, och om det inte lyckas så får man fälla rovdjuret. Djurägaren ska därefter direkt anmäla händelsen till länsstyrelsen.  
Som i allt, så gäller inte ett ämne alltid för alla samer, det är inte heller alla samer som har renar, än mindre är renskötare. Vissa kanske fascineras mer av rovdjur än andra. 
Rovdjurscentret De Fem Stora beskriver sambandet mellan bland annat renar och rovdjur, gå gärna in på deras hemsida för att fördjupa dig inom ämnet 
 
Klicka och läs mer på både Sametingets hemsida och samer.se om rovdjur och renar.  
 

#4 Samer lockar renarna till järnvägen och bilvägen för att få ersättningspengar

Till stor del av denna fördom grundar sig på att man tror att alla samer livnär sig på renskötseln, vilket inte är fallet. Det finns fler samer som sysselsätter sig med andra jobb eller studier, än de som faktiskt är renskötare. 
 
Samer är ett folk som värnar för och respekterar djur och natur och som naturligt eftersträvar hållbarhet i allt de företar sig. 
 Ända sedan renarna domesticerades, för flera hundra år sedan har renarna haft en speciell och central ställning hos samerna.
En renägare äger inte tusentals med renar, så varje förlust är påtaglig, hur djuret än drabbas, om det blir sjukt, dör av ålderdom, blir påkörd eller dödat av ett rovdjur. Om något hotar ens djur, så är det en naturlig instinkt att skydda sitt djur eller egendom. Detta gäller nog för alla människor.
Här gäller det att än en gång komma ihåg, alla samer äger inte renar, än mindre är renskötare. 
 
Vad gäller det att själva jaga upp sina renar på järnvägen för att få utbetalt ersättningspengar? Ingen får- eller ko ägare skulle nog inte heller göra det. Det är en ohygglig syn att se påkörda djur, vilket de än är. Lemlästade, avhuggna ben, kalvfoster slungade ur vajans livmoder. Ibland kan djuren vara svårt skadade men fortfarande i livet, lidande. 
Visst blir renar och andra djur påkörda, men det är inget som en djurägare själv väljer. Djuret är allt för värdefullt, en vaja som föder fina kalvar år efter år, eller en tamren som man lagt ner mycket arbete med. Även om renskötseln idag till stor del grundas på köttproduktion så är det inget som kan ersätta en levande ren, och det värde som den har. Däremot finns det inga exakta uppgifter på hur en mycket en ren kostar att äga, eller vad den är värd. 
När renskötare vistas kring järnvägar och vägar handlar det antingen om att försöka få iväg renarna från vägar och järnvägar, både för renarnas, och resenärernas säkerhet. 
Rennäringen är beroende av stora betesarealer eftersom renarna rör sig efter årstidsväxlingarna. För vandringarna mellan olika betesmarker utnyttjar renen bestämda vandringsleder. Under vissa tider på året, framför allt i samband med kalvmärkning, höstslakt och flytt till vinterbetesområdena, samlar renskötarna renarna i större hjordar som drivs efter urgamla flyttleder. Det är inte alldeles enkelt att ändra en flyttled. Ibland måste flytten av renarna ske längs vägar, eller över järnvägar för att nå till de aktuella betesområdena. 
 
Per Idivuoma skriver i sin bok Minnesbilder från 1990 (s.114) att i upprinnelsen när renägare började få ersättning för järnvägsdödade renar så var denna ersättning väldigt låg, vilket ledde till missnöje. Per Idivuoma skriver att SSR (Svenska Samernas Riksförbund) försökte förhandla med ledningen för SJ men utan lyckat resultat, och de järnvägsdödade renarna ökade från år till år. Tillslut gick SJ med på förhandlingar och föreslog därmed stängsel längs båda sidor av järnvägarna, men att höja ersättningen avslogs. Per Idivuoma menade att SJ inte ville höja ersättningen av dödade renar, med argument som löd: ”…det skulle locka renägarna att fösa värdelösa djur på järnvägen för att få dem överkörda”. Något som Per Idivuoma också styrker är uttryck som uppkommit ur intet. Oenigheten mellan renägarna och SJ under denna tid ledde till ett skiljedomsförfarande (rättstvisten avgjordes utan allmän domstol), som sedan resulterade i att renägarna blev berättigade högre ersättning för förlusterna. 
 
Det som Per Idivuoma nämner i sin bok, kan faktiskt vara grunden till fördomen att samer kör upp renarna på järnvägen för att få ersättningspengar, och något som har levt kvar i alla år, trots att den helt och hållet saknar belägg. 
Att ett sådant uttryck alls accepterades kan bero på uttrycket lapp ska vara lapp, som myntades i sekelskiftet mellan 1800 och 1900-talen och med det menades att samerna inte skulle få ”läppja på civilisationen…” då man med det menade att ”…det aldrig bli till välsignelse”. Detta och många mer åtgärder gjordes mot samer genom segregation (rasdiskriminering). Läs mer om Lappväsendet HÄR.
 
 

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?