En tall med en form av ett  fönster i barken. Foto Marie Enoksson
Tall med skador orskade av skördning av den innersta barken vid Rautasälven, Kiruna kommun. Foto Marie Enoksson

Barktäkt - ett kulturminne

I Sápmi återfinns tallar med skador, trädet lever men har ett utskuret fönster, ibland med ristningar i. Det är spår efter samer som skördat bark, dels som kosttillskott men även till förvaring bland annat av sentrådar.

Tallmånaden infinner sig under juni månad när träden savar. Namnet syftar till den tid tallens innerbark skulle skördas. Den yttersta skrovliga barken skrapades bort medan den innersta vita barken skördades och torkades  för att sedan tillredas. Barken, som i bondekulturen var en nödföda, var för samerna en delikatess och ett viktigt kosttillskott. När den skördas under savningsperioden är barken nämligen rik på kolhydrater, fylld med c-vitamin och mineraler. Barkflingor var en vanlig ingrediens i fisk-, kött- och blodsoppor samt i buljonger.

Runt gamla samiska boplatser återfinns tallar med skador där ett "fönster" skurits ut. Man skar avlånga sjok men inte så stora så trädet skulle dö. Här skiljer sig sättet att skörda bark från bondekulturen, där man skalade av all bark från trädet som innebär att trädet dör. 
– Det är ett väldigt karaktäristiskt sätt att skörda bark som vi vet är samiskt. Det har vi från historiska källmaterial, och också genom de arkeologiska kopplingarna, att det finns vid väldigt kända samiska boplatser till exempel. Så vi vet att den här metoden att skörda bark är starkt kopplad till den samiska befolkningen, säger Lars Östlund, forskare vid SLU, i en intervju med sameradion.

Barken kunde ätas rå, men stora mängder torkades så den kunde förvaras och räcka i hushållet under året. Ett alternativt sätt att göra barken hållbar var att rosta den, då blev barken röd. I äldre källor nämns röd bark som handelsvara mellan fjäll- och skogsamer.  Barken användes även till förvaring t.ex. av sentråd. Det finns skillnader mellan hur man skar ut barken beroende på vilket ändamål barken skulle användas till. Matbarktäkter är i genomsnitt 90 centimeter höga medan bark till förpackningar togs i mindre stycken, de täkterna är ofta omkring 15 eller 40 centimeter höga.

Runt i om i Sápmi finns spår av barktäkter. Vid en undersökning gjord av Silvermuseet och SLU har nästan tusen barktäkter registrerats . Den äldsta är 3000 år gammal,  funnen i en myr i Arjeplogs kommun. Enligt professor emeritus Olavi Korhonen finns det samiska namnelement i naturnamn som sjön Savddusjávri vid Jukkasjärvi, berget Savdivárri norr om Gällivare och heden Savdduogielas söder om Arvidsjaur som berättar om samisk barkberedning vid namngivning av platserna. I umesamiska finns ordet savddie, tjärdal, och dess stamvariant savdduo till exempel i ordet savdduobietsie som kan tolkas som bark beredd i en kokgrop.

Vid slutet av 1800-talet upphörde samerna helt att skörda bark på några få år. Bidragande orsaker kan vara att andra kolhydratkällor som mjöl ersatte barken och att den omfattande skogsexploateringen i inre Norrland begränsade möjligheten att ta bark. Samernas traditionella nyttjande av skogen motarbetades av skogbolagens jägmästare. I skyddad naturskog där träden inte har avverkats finns förutom, en stor biologisk mångfald, fler spår av människors användande av skogen.

Anna Skielta

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?