Foto:Carl-Johan Utsi
2016-03-22

"Saker och ting gör ont! Jag vill visa att det finns ett liv efter smärtan också"

Det är en liten och mycket tung bok, Stina Ingas tvåspråkiga Jámán oanehis bottu / Jag dör en kort stund. Från hans kärleksfulla skratt slingrande runt kroppen till tysta skrik och frusna, vassa tårar.
- Långa dikter kan vara svåra att läsa, men jag ville behålla kärnan, komma fram till som det är, utan omskrivningar, säger Stina Inga från Kiruna.

Jag stannar upp
Skakar

Fryser
Kräks

Revbenen böjer sig inåt
Lungorna pressas ihop

Hjärtat fortsätter ändå
att slå i bröstet

 

Är du modig?
-Det har jag inte tänkt på. Att beröra det här ämnet är mer en skyldighet. Det är så många kvinnor och barn som far illa.

Som utbildad barnsjuksköterska vet Stina att ska barnen kunna må bra måste deras mamma göra det. Och Sápmi måste prata om det, även om det samiska samhället i sig utstår ett slags våld.
- Jag blir arg på allt prat om det strukturella våldet mot samer. Det kan göra att våldet mot kvinnor och barn drunknar i ”strukturellt våld”. Våld inom hemmets fyra väggar är något annat och vi måste se det, annars sviker vi barnen och kvinnorna.

Det finns också ett slags kulturellt våld. Det att samiska kvinnor förväntas vara särskilt starka, klara en tung arbetsbörda hemma, finnas till för mannen och inte klaga.
- Det blir en dubbel börda, att hon ska vara duktig och inte visa någon hur jävligt det är.

Kan det vara mer tabu bland samer?
- Ja, vi ska inte hålla på och prata om vårt privatliv. Det är ofta viktigast vilka bilder som visas upp för familj, släkt, siida, sameby, andra samer och storsamhälle. Alla yttre påfrestningar, som markexploateringar, sluter gruppen.

 

På ett lugnt, enkelt och oförfärat sätt berättar Stina Inga om hur det kan straffa sig att inte hålla upp en diskret och snygg bild.
- En bra same är en stark same. Det är ett litet samhälle med social kontroll. Utfrysningar och gliringar bakom ryggen kan hänga kvar i flera generationer framåt.

Alldeles utan att låta arg eller ledsen påminner Stina Inga om hur den som lever i en destruktiv relation inte vill hänga upp sin byk till allmän beskådan. Kvinnan blir lätt mer och mer isolerad med sin inte sällan svartsjuke man. Och för en kvinna i renskötseln kan det bli ännu värre:
- Det kan uttalas hot om våld mot manliga släktingar i samebyn eller att alla dina renar slaktas. Mannen som utövar våld mot kvinnan och barnen kan gömma sig bakom kulturen för att slippa ta ansvar för sina egna handlingar. Och det kan verka vara lite laglöst, som om det är en del av kulturen och att det rättfärdigar hoten.

Om jag misstänker att min väninna råkar illa ut i sin relation, hur ska jag göra?
-Du ska fråga och visa att du finns kvar även om hon stöter bort dig. Det får man vara beredd på och då är det lätt att tänka ”Hon blev ju så arg så det där får hon sköta själv”. Men det är viktigt att söka kunskap om våld mot kvinnor och tydligt visa att du tror på henne och är lojal med henne.

 

Jag letar i varje återvändsgränd,
i alla mörka skrymslen

Som en galen hund
ylar jag,
slåss i mörkret
Gråter

Hur kom du på att skriva så, ”som en galen hund”?
- Det finns inget ord för ångest på samiska och jag vill inte ställa diagnos, som depression till exempel, utan använda andra ord. Man får känna efter hur känslan känns för att få distans.

Det svåraste var att få ihop det utan att det blev för tungt, säger Stina Inga:
- Saker och ting gör ont! Jag vill visa att det finns ett liv efter smärtan också.

 

Jag vill ännu en gång stå
bland virvlande vattendroppar,

skrattande,
utan en tanke på
någonting

Jag vill känna vinden slita
i håret,
i kläderna
Jag vill stå i ett virvlande vatten

Reporter: PIA SJÖGREN

Relaterat

Stina Inga är född 1974, bor och arbetar i Kiruna.
Hon har skrivit sen ungdomsåren och har på egen hand lärt sig det nordsamiska skriftspråket. Hon debuterade 1995 på förlaget DAT med diktsamlingen Ferten eallima joksat (Jag måste hinna i kapp livet/ej översatt till svenska), en bok  om ung förälskelse och svek. Boken fick bra respons och många fina lovord.

 

Jámán oanehis bottu / Jag dör en kort stund

Boken är en långdikt där en kvinna skildrar sitt livs stora kärlek som efter hand förvandlas till bitter besvikelse, panisk rädsla och dödslängtan. Till slut växer vreden och hatet fram och leder till läkning och ny livsglädje:

Jag vill känna vinden slita

i håret,

i kläderna
 

Jag vill stå i ett virvlande vatten

Boken har parallelltext på nordsamiska och svenska.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?