Lena Axelsson Westergren och Anton Westergren Foto: privat
2017-06-07

En önskan om att läsa samiska

Anton Westergren gick i årskurs två när han berättade att ville lära sig samiska. Nu har han läst umesamiska i fyra år. Och mamma Lena Axelsson Westergren konstaterar att det varit möjligt tack vare minoritetslagen från 2010 och ett stort engagemang i Lycksele kommun. – Annars hade det nog varit svårare.
Det var på utvecklingssamtalet i skolan när Anton Westergrens fröken undrade om det var något mer som borde tas upp. 
”Jo, jag har tänkt börja läsa samiska”, sa Anton, då åtta år. 
”Jaha”, svarade fröken. ”Har han rätt till det då?”
– Då tände jag till och sa ”Det är klart att han har det”, minns Antons mamma Lena Axelsson Westergren. 
Men hon minns också att hon först blev lite ställd av Antons önskan och tänkte: ”Vad har han nu fått för sig?”

Själv tillhör både hon och hennes mamma de generationer som aldrig fick någon tillgång till att lära sig sitt modersmål umesamiska. Och vars äldre generation också förlorade rätten till att vara medlem i en sameby när den svenska staten skulle stipulera vem som kunde kallas same baserat på hur renskötseln såg ut,i den splittrande ’lapp-ska-vara-lapp’-politiken. 
– Var du bofast och hade blandbruk så blev du indelad, vare sig du ville eller inte. Det slog åt båda håll: vissa for illa i det, andra for väl. Man fick i alla fall inte välja. 
– Men min mamma har alltid varit nära det samiska och min syster också. Vi har fortfarande ett samiskt förhållningssätt i familjen: till naturen och hur vi använder oss av den, till fisket, till förhållandet till mat överhuvudtaget. Det finns i allt, säger Lena Axelsson Westergren.

Anton, snart 13 år, säger att intresset för umesamiska väcktes vid ett tillfälle när han som liten var med på ”Barnens rajd” och senare fick veta att han kunde läsa samiska i skolan. 
– Mamma hade sagt att vi har samiskt blod. Sedan tänkte jag på det mer och mer att jag ville läsa samiska. Ibland har det varit svårt att lära sig, men jag tycker att det gått ganska bra.
– Från början var det mest en rolig sak. Men sedan har det blivit mer att jag vill föra vidare språket så att det inte dör ut.
 
Tidigare var det ett krav att barnen hade grundläggande kunskaper i minoritetsspråket, och även pratade det hemma, för att kunna få modersmålsundervisning i skolan. Men med den nya minoritetspråklagen från 2010 öppnades det upp och modersmålsundervisning ska erbjudas även om det inte är elevens dagliga språk hemma. 
 
Olika kommuner har dock tagit fasta på detta på olika sätt. Lena Axelsson Westergren öser beröm över hur Lycksele kommun, alltifrån tjänstemän på skolkontoret till lärare,tagit modersmålsundervisningen på allvar. 
– Skolkontoret tog kontakt med mig redan innan jag hunnit lämna in ansökningsblanketten och uppmanade mig att lämna in och sedan har det bara rullat på. Jag har hört hur man får kämpa i andra kommuner men vi har verkligen inte behövt det.Och klasslärarna ska ha stort beröm, de gör allt för att underlätta.

I de flesta kommuner får man enbart en timmes undervisning i veckan och det är inte integrerat i undervisningen. I Lycksele har barnen från förskoleklass upp till och med gymnasiet 120 minuter samiska i veckan. Det finns lärare för varje språkvarietet förutom lulesamiska än så länge. Huvuddelen av lektionerna är utanför ordinarie schema men en stor del integreras också i undervisningen. Anton och hans lillasyster Minja– som går i tredje klass och som läst samiska från årskurs 1,har båda en samiskintegrerad slöjd då det finns med en samisk resurs, Lorentz Sjulsson, på lektionen vid sidan av ordinarie slöjdlärare. Han  lär ut i traditionella material och mönster. Ofta sker också modersmålsundervisningen i samband med vanliga lektioner inne i ordinarie klassrum, och på historielektionerna ingår det att alla i klassen får lära sig om samiska traditioner och historia. 
Dessutom har barnen med modersmålsundervisning återkommande språkbadsveckor och de fick alla möjlighet att åka till det stora samiska 100-årsfirandet i Trondheim i vintras.   
 
Undervisningen i umesamiska sker med läraren Sara-Helén Persson till största delen genom fjärrundervisning på till exempel Skype eller Adobe Connectmen minst en vecka i månaden är hon på plats i klassrummet. 
– Ibörjan var det lite svajigt med uppkopplingen på Skype, men det har blivit bättre. Och jag tycker det bara går bra med fjärrundervisningen, berättar Anton. 
– Här i Lycksele har jag inte direkt några samiska kompisar att prata med. Men jag har kompisar på Snapchat i sociala medier från olika språkbad och ibland skriver vi på samiska.
 – Jag vill fortsätta läsa och lära mig mer. Det finns de som läser på gymnasiet här också.
 
Lena Axelsson Westergren skulle gärna se att det i den översyn som nu görs av minoritetslagen poängteras rätten till läromedel på samiska och definieras ett minsta antal minuter i veckan för modersmålsundervisningen. 
– För att sätta press på kommunerna. Det är ett elände i dag att få tag på adekvata läromedel på umesamiska. Och det är rent bedrövligt att andra måste kämpa så för sina rättigheter. 
 
– Språket är en så stor del av ens identitet. Och för att avidentifiera det samiska så plockade man bort språket. Att fortfarande inte hjälpa till med alla medel och återställa det man från myndighetshåll berövade oss är jättesorgligt, säger hon.
 
Camilla Andersson
 

Relaterat

Samiska - alla varieteter - är ett hotat språk efter att ha varit marginaliserat under stora delar av 1900-talet. 

På många håll inom Sápmi pågår ett språkbyte som är långt framskridet. Det svenska majoritetsspråket dominerar. Samiskan tenderar att vara ett språk man talar i hemmet. De allra flesta äldre samer har aldrig eller endast bristfälligt fått lära sig att läsa eller skriva i skolan på sitt eget modersmål.

Situationen för samiskan kan bedömas som allvarlig. Språkbytesprocessen handlar om flera faktorer. Alltifrån en negativ regional utveckling i de samiska bosättningsområdena till mer personliga funderingar ”om det verkligen lönar sig att kunna språket”.

Det internationella samfundet (Europarådet, FN m fl) påverkar den svenska samepolitiken. Konventioner och deklarationer som Sverige undertecknat värnar de nationella minoritetsspråken och kulturell autonomi - med rättigheter till egen kultur, språk och självbestämmande i egna angelägenheter. Ett exempel är Europarådets konvention om skydd för nationella minoriteter och den så kallade stadgan om minoritetsspråk som ledde fram till minoritetsspråkreformen i Sverige. Nuvarande utveckling av de politiska och ideologiska förhållandena talar för ett samiskt språkbevarande.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?