Ulla Barruk Sunna hoppas att översynen av minoritetslagen ska leda till mer pengar till reformen och en mer rättvisfördelning av dem.
- En farhåga som fanns vid genomförandet av lagstiftningen var att reformen skulle få en inlåsningseffekt, det vill säga att samråden enbart skulle gälla användningen av det statliga bidraget. Det verkar ha blivit så eftersom staten har förhållit sig passiv trots flerårig kraftig kritik från EU om bristande stöd till lärarutbildning, läromedel och riktade insatser för språken. Foto Malin Grönborg

Ulla Barruk Sunna hoppas att översynen av minoritetslagen ska leda till mer pengar till reformen och en mer rättvisfördelning av dem.
- En farhåga som fanns vid genomförandet av lagstiftningen var att reformen skulle få en inlåsningseffekt, det vill säga att samråden enbart skulle gälla användningen av det statliga bidraget. Det verkar ha blivit så eftersom staten har förhållit sig passiv trots flerårig kraftig kritik från EU om bristande stöd till lärarutbildning, läromedel och riktade insatser för språken. Foto Malin Grönborg

Ulla Barruk Sunna hoppas att översynen av minoritetslagen ska leda till mer pengar till reformen och en mer rättvisfördelning av dem.
- En farhåga som fanns vid genomförandet av lagstiftningen var att reformen skulle få en inlåsningseffekt, det vill säga att samråden enbart skulle gälla användningen av det statliga bidraget. Det verkar ha blivit så eftersom staten har förhållit sig passiv trots flerårig kraftig kritik från EU om bristande stöd till lärarutbildning, läromedel och riktade insatser för språken. Foto Malin Grönborg

2017-06-14

"Lagen har inneburit en positiv riktning för samerna"

Ulla Barruk Sunna var tidigare kanslichef vid Sametinget och följde processen fram till lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk 2010. Lagen har pekat ut en positiv riktning för samerna, men det finns mycket som kan förbättras menar hon. Samer.se har pratat med henne inför översynen av lagen som presenteras i mitten av juni.

– Det fanns ett minoritetspolitiskt stöd tidigare men det förpliktigade myndigheterna till ingenting. Lagen har inneburit en positiv riktning för samerna, säger Ulla Barruk Sunna om minoritetslagen från 2010.
 

I dag har hon lämnat yrkeslivet men är aktiv i olika projekt för den samiska kulturen och de samiska språken. Tidigare var hon kanslichef vid Sametinget och följde arbetet med minoritetslagen på nära håll.
–  Nu har vi samer i egenskap av urfolk ett grundlagsskydd och ett bra regelverk som inkluderar språklagen, minoritetslagen, skollagen och antidiskrimineringslagen. Det är det positiva. Men det finns också svårigheter, säger hon.

Inte minst, menar hon, saknas det ett helhetsgrepp på minoritetsfrågorna.
–  Lagstiftningen är inte synkroniserad. Frågorna delas upp i små tårtbitar, eller stuprör, och varje myndighet ser bara sin lilla andel. Man borde arbeta med ett helt nationellt koncept där reformer genomförs gemensamt och samtidigt.

Stort fokus ligger nu på förvaltningsområdena där kommunerna är medvetna om att den samiska kulturen och de samiska behoven ska tillgodoses.
– Men samma regler gäller över hela landet. Regelverket är något svagare i kommuner utanför förvaltningsområden, men alla samer har samma rättigheter oavsett vart de bor. Det glöms ofta bort.

Ett stort problem är också, anser hon, bristen på en genomtänkt finansiering av reformen och fördelningen av pengarna. 2016 fanns det 75 miljoner statliga kronor som skulle fördelas inom förvaltningsområdena och mellan de fem nationella minoriteterna. Utanför förvaltningsområdena tillkommer inga extra medel.
– Det är överlag väldigt lite pengar. Kommunerna räknar allt som rör det samiska som merkostnader och vill inte ta på sig så mycket om det inte är finansierat med statsbidrag. Det är en krock med den krassa verkligheten och motverkar syftet med lagstiftningen.

Nästan hälften av bidraget går till löner för samordnare inom minoritetsfrågorna. Det mesta av bidragen i övrigt går sedan till många olika, kortvariga projekt.
– Jag säger inte att det är fel, men det sätter gränser för vad man kan åstadkomma. Det är svårt att få till något som är hållbart över tid för då måste kommunerna ta av sin kommunala budget. Det har fått till följd att det egentligen inte hänt så mycket under den här tiden.

– Staten vill fullgöra sitt åtagande som de tagit på sig när de ratificerar konventionerna. Men om staten inte ger praktiska förutsättningar, i form av medel och andra nödvändiga insatser, då blir det mer ett spel för gallerierna.

Det står till exempel i lagen att barnen i förvaltningskommunerna har rätt till förskola helt eller delvis på samiska vilket innebär en extra kostnad om det ska byggas upp från grunden.
– Det är klart att kommunerna tycker det är påfrestande när de inte får extra medel för det. De håller igen och i många kommuner får föräldrar kämpa fruktansvärt hårt för att få tillgång till rättigheterna för sina barn.

Hon drar parallellen till när staten beslutade om att det skulle byggas förskolor för barn under 1970-talet.
– Då skickades ordentligt med statsbidrag till kommunerna så de kunde startas. Det är också min erfarenhet som kommunal tjänsteman: i initialstadiet när något startas ska det finnas resurser. Annars får man hela tiden leva med en bristsituation i konkurrens med andra intressen. Det brukar vara rätt hopplöst.
 

Ytterligare ett riktigt stort problem är bristen på samiskspråkiga förskollärare och lärare. Här efterlyser Ulla Barruk Sunna en större flexibilitet i utbildningssystemet.
– Det finns ett ganska strikt utbildningsystem: du ska gå de olika inrättade utbildningsvägar som finns och sedan får du legitimation. Men det tar fyra till sex år. Och hur många barn har då inte vuxit upp utan språkträning under tiden, de har passerat den oerhört viktiga åldern när man lär sig som allra snabbast.

– Det finns samisktalande som vill vara lärare, men inte har full behörighet och de har inte ens tillfrågats. Och vi har lärare som är utbildade, och som är samer, men undervisar i något annat. De kanske skulle vilja ha en intensiv uppfräschning av sina dolda kunskaper i samiska eller få gå och lära sig samiska parallellt med jobbet.

Det finns flera exempel på flexibilitet i utbildningssystemet tidigare menar Ulla Barruk Sunna. Till exempel i samband med att en ny socialtjänstlag började gälla på 1970-talet och det inte fanns utbildade socionomer tillräckligt.
– Det gjordes snabbutbildningar och så fick de nya socionomerna gå under handledning av rutinerade. Det är inget nytt under solen och är fullt möjligt att göra också nu.

 

 

 

Camilla Andersson



 

 

 

 

 

 

 

Relaterat

Syftet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk som kom 2010 var att motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna genom att säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets minoritetskonvention och stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande. Staten ville också främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?