Foto: Hans Olof Utsi
2018-04-12

Nytt möter gammalt i Myrhaugs nåjdkonst

Det är en ceremoni för att påkalla kraften från gudarna, inte gudarna i sig. Vit salvia som renar. Röken ska viftas med rovfågelfjädrar, inte blåsas på för då försvinner andarna.150 personer står runt Eirik Myrhaug och de två eldarna i metallkorgar. Han offrar ved och trummar.

Det var på invigningskvällen av festivalveckan i Staare i februari som den samiske nåjden höll en ceremoni på Stortorget i Östersund. Det kan låta ”typiskt samiskt”, men det är ovanligt med andliga trumritualer i det offentliga rummet, särskilt på svensk sida.
- Det var modigt av Staare2018-arrangörerna att bjuda in mig. Att samiska krafter kommer in i politiska sammanhang ligger i tiden, och det känns stort, säger Eirik Myrhaug, som bor i Oslo.

- Det är inte så hemligt och farligt längre. Samiska shamaner har tidigare också varit en institution med alltför starkt grepp om folk, men nu är det riktig religionsfrihet, säger Cecilia Persson, teaterchef och jojkare och en av de som hjälper till vid ceremonin.

Publiken blundar och nickar i takt. Måndagskvällen är mörk och kall, men varm och lugn i cirkeln.
- Hela världen är i ett energiskifte nu. Urfolk och shamanism blir mer intressant. Nu moderniseras urfolkstraditionen.

Myrhaug kallar sig ”noidi”. Shaman har med tiden blivit så urvattnat. Han minns läsare hemma i byn i Nordnorge. Alla kände till dem som kunde hjälpa med att stoppa blod eller hålla kontakten med dem på andra sidan för att ge goda råd. Själv utbildade han sig till ingenjör i Stockholm, fick en bit in i karriären uppdraget att planera vattenkraftsutbyggnad för Statkraft, men bytte sida och blev i stället av ledarna för Altaupprorets sista hungerstrejk.

”Tack isbjörnen, Moder Jord, vintergatan. Vi behöver örnens perspektiv.” Det är andäktigt på torget. Eldarna är upparbetad solenergi, säger Myrhaug och liknar eldgudinnan Sáráhkká vid Jesus. ”Samisk andlighet kommer att behövas.” På andra halvan av torget åker barn och unga snowracer och skidor i den kommunala snörampen.

Dagen efter håller Eirik Myrhaug i en mindre workshop. Stämningen är inkluderande. En person som har haft en konflikt upptäcker plötsligt att hen kan förstå, förlåta, släppa och gå vidare. En annan deltagare kan kanske få hjälp med den envetna psoriasisen. Noidins tankekraft berör och skakar om, och ger till och med skeptikern hopp. Flera uppskattar att det är så tillåtande. Det är inte så stor skillnad mellan kristen och annan tro, det finns inga rätt eller fel, det viktiga är att tillåta sig tillit, att tro på något. De som har vana av hur det ”brukar vara”, hysch-hysch inom familjen och tabu, börjar tänka att det kanske är nu det gamla möter det nya.

Myrhaug är intresserad av kristendomen och påminner om att människan har vördat Vår Fader i himmelen, men inte på samma sätt Moder Jord.
- Jag är inte en kristen nåjd, men jag inspireras av kristendomens djup. Jesus kanske själv var en shaman.

Också nåjdkonsten har en liturgi. Trumman är det enda ”skriftliga”, av dem har den sydsamiska klarast symbolik. Eirik Myrhaug säljer trummor i sin webbshop:
- Nu är tiden inne. Kunskapen måste komma ut till alla, så jag gör en kompromiss. Människor behöver trumman, men det är ju viktigt att kunna tolka om man får kontakt med hjälpandar och förfäder, inte ta det för bokstavligt.

Hundra mil norrut tar den nya samiska shamanismen form och mer plats, visar Trude Fonnelands forskning. Hon är professor i kulturvetenskap vid Norges arktiska universitet i Tromsö.Nyandlighet i kombination med urfolkstraditioner lockar långväga gäster till Sápmi, som liksom andra områden i världen nu marknadsför heliga platser som en del av landskapet. Fonnelands senaste bok heter Contemporary Shamanisms in Norway. Religion, entrepreneurship and politics.

Det är packad snö med ishinna på Staares trottoarer och gruset har inte nått överallt. Plötsligt halkar Myrhaug och faller raklång.
- Det är viktigt att man andas direkt och säger till sig själv: ”Det gick bra. Jag är hel.”

Han reser sig, och är hel. Några kvarter bort köper han broddar.

Pia Sjögren

 

Relaterat

Noaidi (nordsamiska), Nåejtie (sydsamiska), försvenskat till nåjd, är benämningen på en person som upplever sig som kallad av övernaturliga makter att bli sina medmänniskors religiösa garant, i detta fall att fungera som medlare mellan människan och den andliga världen. I tidiga tonår blev en ung man (källorna beskriver nåjden som manlig) ”kallad” att gå in i en andlig läroperiod, under vilken tid han avskärmade sig från sin sociala miljö. Under denna period invigdes den blivande nåjden i det övernaturligas hemligheter och upprättade personlig kontakt med de hjälpandar, som skulle bistå honom i hans verksamhet. Prototypen för dessa andar fanns i djurvärlden: en fågel, en fisk/orm och en rentjur. Rentjuren var hans alter ego (andra jag) och visade sig för sin herre vid tre tillfällen; första gången vid kallelsen, andra gången när han stod på höjden av sin förmåga och den tredje gången visade sig rentjuren när nåjden skulle dö. I extasen, som var en förutsättning för hans roll som medlare, överträdde nåjden gränsen till den andra verkligheten, de dödas eller gudarnas värld, för att möta den makt som kunde lösa hans problem. I samisk tradition fick han därför ibland epitetet ”vandraren i två världar”. Nåjdens följe av andar betecknades noaide-gázzi, på nordsamiska, och var sammankopplad med ordet saajvoe- på sydsamiska, det vill säga något som tillhör det övernaturliga, helig, om man så vill. Ordet noaidi/nåejtie torde syfta på esoterisk (hemlig) kunskap.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?