12.000 f.kr Kr f 1000-talet 1300-talet 1400-talet 1500-talet 1600-talet 1700-talet 1800-talet 1900 - 1949 1950 - 1999 2000 -
236
  • 12.000 f.kr
  • 11.000 f. Kr
  • 10.000 f. Kr
  • 8000 f.kr
  • 6000 f. kr
  • 1500 f. Kr
  • 98
  • 555
  • 750
  • 800
  • 890
  • 900
  • 1000
  • 1138
  • 1100
  • 1273
  • 1300
  • 1323
  • 1328
  • 1335
  • 1340
  • 1350
  • 1389
  • 1424
  • 1442
  • 1526
  • 1528
  • 1535
  • 1543
  • 1584
  • 1593
  • 1670
  • 1602
  • 1606
  • 1607
  • 1619
  • 1634
  • 1633
  • 1645
  • 1667
  • 1671
  • 1670
  • 1673
  • 1685
  • 1693
  • 1695
  • 1723
  • 1732
  • 1749
  • 1751
  • 1752
  • 1760
  • 1769
  • 1827
  • 1828
  • 1841
  • 1864
  • 1867
  • 1868
  • 1873
  • 1877
  • 1885
  • 1886
  • 1889
  • 1904
  • 1910
  • 1913
  • 1917
  • 1918
  • 1919
  • 1920
  • 1921
  • 1923
  • 1928
  • 1945
  • 1946
  • 1950
  • 1961
  • 1966
  • 1968
  • 1971
  • 1981
  • 1986
  • 1990
  • 1992
  • 1996
  • 1993
  • 1997
  • 2000
  • 2002
  • 2007
  • 2009
  • 2010
  • 2011
  • 2012

12.000 f.kr

  • I nära hundratusen år har landet legat nedtryckt under den väldiga inlandsisen. När isen börjar smälta går det fort. På två-tretusen år blir Fennoskandia isfritt.

11.000 f. Kr

  • De första spåren efter människor i Sápmi finns längs den nordnorska kusten. De var jägare och samlare. Arkeologer har hittat tusentals boplatser längs ishavskusten. Dessa benämns ofta för komsa-kulturen.

6000 f. kr

  • I Alta i Nordnorge finns ett av världens största hällristningsfält. Här vid havsstranden högg människor in bilder och gjorde målningar. Här finns flera olika fält gjorda för 6 200–2 500 år sedan.

555

  • Den bysantiske historieskrivare Prokopius berättar om folken i Skandinavien. Ett av dessa folk är skridfinnerna som är jägare, klär sig i djurskinn och ger spädbarnen märg att suga på.

750

  • Langobarden Paulus Diaconus skriver om skridfinnarna som är jägare. Han beskriver skidor, renen och renskinnspälsen.

890

  • Den norske bonden Ottar berättar för kungen av Wessex (England) om att han äger 600 tamrenar som sköts av samer. Hans största inkomstkälla är den skatt han tar av samerna i form av säl- och valhudar.

900

  • Isländska vikingsagor berättar om skinnhandel som bedrevs med samerna. I Snorres sagor berättas hur samer och andra nordbor umgicks.

1273

  • Norrmän och jämtar gör en överenskommelse att jämtarna skulle få jaga ren, älg och ekorre "19 raster norr om Ströms lappmark". Med norr menas här längs hela Ströms vattudal mot den nuvarande norska gränsen i norra Jämtland.

1300

  • Svenska kungar börjar hävda rätt till områden norr om Hälsingland. De uppmuntrar kolonisation för att kunna hävda att området är svenskt och att de därmed har rätt tilll handel med samerna.

1323

  • Gränsen mellan Ryssland och Sveriges dras.

1328

1335

  • Kolonisationen forstätter och kyrkbyar börjar byggas; Gammelstad i Luleå och Öjebyn i Piteå.

1340

  • I ett frihetsbrev bekräftar Kung Magnus beslutet att lappmarken ska bebyggas. Han erbjuder "kristet folk och allmoge" att bosätta sig och "vinna sina ägor".

1350

  • Lagmannen i Uppland får i uppgift att sköta rättsskipningen i lappmarkerna.

1389

  • Drottning Margareta uppmanar i ett brev ärkebiskopen i Uppsala att missionera i lappmarken eftersom hon anser att samerna behöver en kristen tro.

1424

  • Lagmanstinget i Piteå fastlår att birkarlarna måste förse samerna med handelsvaror som kläde, smör, salt och mjöl annars kan deras beskattningsrätt bli indragen.

1442

  • Kung Kristoffer av Danmark utfärdar en lag för hela Sveriges befolkning som inkluderar samerna. Lagen behandlar rätten till jakt och fiske, som endast tilkommer jordägaren.

1526

  • Gustav Vasa dikterar i ett brev till lagmannen för lappmarken att svensk lag ska gälla i lappmarken och bekräftar Kristoffers landslag från 1442.

1528

  • Gustav Vasa höjer birkarlarnas avgift till kronan till det dubbla; Alla birkarlar skulle tillsammans hädanefter betala åtta mårdskinn och 32 timmer (2280 st) ekorrskinn.

1535

  • Kronan övertar birkarlarnas beskattningsrätt och Gustav Vasa utser egna fogdar som ska säkra skatterna till statskassan.

1543

  • Gustav Vasa uppmanar befolkningen i Ångermanland och Umeå socken att inte lägga beslag på villebråd som samerna nedlagt. Kungen hotar om att de som forsättningsvis våldför sig på samernas jakträtt kommer att straffas.
  • Gustav Vasa bekräftar Lappmarkgränsen och samernas egendomsrätt samt jakt- och fiskerättigheter inom och utom lappmarken.

1584

  • Ryssarna börjar handla direkt med Europa, tidigare har handeln skett med skandinaviska, engelska och holländska mellanhänder. Johan III fastställer då en lappmarkgräns öster om Muonio älv och hävdar svensk suveränitet därifrån ända upp till Ishavet.

1593

  • Hertig Karl hävdar som sin bror Johan III svenska rättigheter upp till Ishavskusten som grundas på att Sverige tar lappskatt i hela området.

1602

  • Samerna får möjlighet att välja ett par riksdagsledamöter till bondeståndet.

1606

  • Lappfogdarna väljer ut 16 samiska pojkar som ska få undervisning i Uppsala. Flera av dem rymmer efter vägen. De andra förvaras i Torneå tills isarna smälter och båten som ska ta dem till Uppsala kommer fram.
  • Hertig Karl ger order om att kyrk- och marknadsplatser ska inrättas i lappmarkerna.

1607

  • Hertig Karl blir kung Karl IX och kallar sig även Lapparnas konung till Danmarks stora förargelse.
  • Birkarlarnas handelsmonopol och beskattningsrätt i Lappmarken bryts av Karl IX.

1633

  • Nästa bok på samiska utkommer. Det är Luthers lilla katekes ”Same nolmay catecheis” som är skriven på bristfällig sydsamiska.

1645

1673

  • För att skynda på kolonisationen av lappmarkerna utfärdar Karl XI Lappmarksplakatet. För att kunna anlägga ett nybygge krävs dock ett medgivande av de samiska nämndemännen.

1685

1693

  • Lars Nilsson, Arjeplog, bränns på bål tillsammans med sin trumma. Lars sexåriga sonson har ramlat i en bäck och drunknat. Med hjälp av trummans kraft försöker Lars rädda barnets liv. Han tas på bar gärning och döms av Svea hovrätt till "å båle brännas".

1695

  • En ny skattereform träder i kraft för samerna där lappbyn blir en administrativ enhet. Karl XI anser att man inte får gå för hårt fram med samerna. "Lapparna skall hållas på gott humör" eftersom de har betydelse för rikets gränser och finanser.

1732

  • Carl Linné gör sin lapplandsresa och beskriver i sin dagbok naturen och människorna. Han möter samer redan i Jättendal, Hälsingland, som berättar för honom att ”vid havssidan var de födda och här vilja de dö”.

1749

  • Nybyggarna jagar på ej tillåtna marker. I Lappmarksreglementet förtydligas att samerna har ensam jakträtt. I praktiken leder detta till en inskränkning i nybyggarnas jakt.
  • Samer får tillåtelse att på samma sätt som svenskar anlägga nybyggen.

1769

  • Samen Kuttainen stämmer två nybyggare för att de satt ut vildrensnaror på hans mark. Nybyggarna fälls och får betala 3 riksdaler i ersättning till Kuttainen.

1827

  • Den samiska arvsrätten avslås i Norrbotten. Myndigheterna anser att rätten till skattelanden inte kunde ärvas utan att rätten tillföll den person som nyttjade marken.

1828

  • Länsstyrelsen i Västerbotten meddelar att att de kan avfärda en skattelapp från sitt land om han eller hon förlorar sin renhjord.

1841

  • Lappbyarna i Jämtland och Härjedalen får kartor över sina marker efter en lantmäteriförrättning gällande gränsdragningen mellan nybyggare, lappbyar och kronan.

1873

  • Odlingsgränsen fastställs av Sveriges riksdag.

1877

  • I de fasta sameskolorna ska undervisningen från och med nu ske på majoritetsspråket som är svenska.

1889

  • Samtidigt som världsutställningen i Paris pågår visas levande samer upp på en annan utställning i närheten. Den första förevisningen av samer sker 1822 i London. Motsvarande utställningar med levande människor pågår ända fram till 1950.

1923

  • Vattenkraftutbyggnaden vid Stora Sjöfallet i Lule älv pågår. Den första regleringsdammen, Suorvadammen, står klar 1923. Samiska boplatser och renbetesmarker dränks under vattenmassorna. Stora Sjöfallets nationalpark stympas.

1928

  • Ny renbeteslag avskaffar lappbyarnas självständighet helt. Jakt- och fiskerätten ska delas med staten och ett fogdesystem med lapptillsyningsmän inrättas. Detta får stora konsekvenser och påverkar politiska processer än idag.

1961

  • Högsta domstolen konstaterar i samband med ett vattenmål att samebyarna har rätt att föra talan om ersättning för intrång i renskötseln.

1968

  • Höyeste rett i Norge erkänner de svenska samebyarnas rätt till ersättning i det så kallade Altevatn-målet och att samebyarna har fortsatt privaträtt till renbete, jakt och fiske i sina områden.

1971

  • Ny renbeteslag innebär att samebyarna omvandlas till en form av ekonomisk förening. Lagen vidmakthåller uppdelningen renskötande samer och icke-renskötande samer, med olika rättsstatus och olika möjligheter till att nyttja samebyns resurser.

1981

  • Högsta domstolen avgör Skattefjällsmålet. Samebyarna fick inte gehör för sin huvudtalan om bättre rätt till land och vatten men av domen framgår att ett nomadiserat folk kan förvärva äganderätt till land och vatten genom långvarigt bruk (urminnes hävd).

1986

  • En reaktorolycka i Tjernobyl orsakar radioaktivt nedfall över Sápmi. Första året kasseras 73 000 renar på grund av för höga cesiumhalter. Fisket, vattnet, bären, viltet och svampen förgiftas.

1992

  • Propositionen om den fria småviltsjakten bränns på samernas landsmöte i Luleå, diskrimineringsombudsman Frank Orton vädjar till riksdagsutskotten att inte "tvinga på samerna en lagstiftning som de anser strida mot samiska grundläggande rättigheter".
  • Riksdagen tar ingen notis om motståndet från samer, naturorganisationer med flera, utan den 15 december antas propositionen om den fria småviltsjakten på samernas marker.
  • Samma dag som de fattar beslut om den fria småviltsjakten beslutar Riksdagen att inrätta ett samiskt organ, Sametinget. De är dock tydliga med att det inte är ett organ för självstyre.

1996

  • Samebyarna i Härjedalen och Idre sameby förlorar Sedvanerättsmålet. Tingsrätten i Sveg slår i sin dom fast att det inte finns någon "av avtal beroende rätt till bete med ren som belastar de i målen aktuella fastigheterna".

1993

  • Den 13 maj hålls det första sametingsvalet. Tretton partier kandiderar och 5 309 personer har registrerat sig till sameröstlängden för att få rösta.
  • Det svenska Sametinget invigs i Kiruna med kungaparet närvarande. Sametingets första beslut är en misstroendeförklaring mot sameminister Per Unckel och regeringens sätt att handlägga jakt- och fiskefrågorna.

1997

  • 104 markägare i Nordmalingstrakten stämmer de tre samebyarna Ran, Vapsten och Umbyn och hävdar att samebyarna inte har rätt till vinterbete i området. Nordmalingsmålet kommer att få stor betydelse. Det avgörs 2011.

2002

  • Permanent Forum för Ursprungsfolk etableras – som ett rådgivande organ under FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) som arbetar med frågor som rör ursprungsfolk.

2007

  • Den 13 september antas Urfolksdeklarationen av FN:s generalförsamling med 143 ja-röster mot 4 nej-röster (USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien). Urfolksdeklarationen anger en miniminivå för hur urfolksfrågorna bör behandlas i de olika länderna.

2009

2010

  • En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724) införs. Minoritetsreformen ger större möjligheter för de nationella minoriteterna att bevara och utveckla sina språk och kulturer.
2018-06-18

Mårdbergslandet

Varje lappskatteland hade sin egen historia. En del förlorade tidigt sin funktion som samiska familjeland, medan andra fanns kvar ända tills samebyarna infördes. Här berättas historien om Mårdbergslandet, ett av de land som tidigast berördes av nybyggarnas kolonisation.

Mårdbergslandet låg i den sydvästligaste delen av Lycksele lappmark. Det var lappmarkens största land, mer än fyra mil långt och två mil brett. Landet var mycket rikt, framför allt på vildren men även på andra värdefulla jaktbyten som bäver, björn, varg, räv, mård, hermelin, ekorre och fågel. I sjöarna och i Öreälven fiskades abborre, gädda, harr och mört. På 1670-talet bodde samen Per Tomasson och hans familj där. Han betalade högst skatt av alla i Lycksele lappmark.

Ingenting tyder på att Per Tomasson och hans familj skulle ha bedrivit någon mer omfattande renskötsel. Säkert hade man några tamrenar som dragdjur under vintern och förmodligen även mjölkdjur, men i grytan skulle det helst ligga annat. Fisket var förmodligen det som främst styrde familjens liv och fick dem att flytta mellan olika fasta visten för att på bästa sätt utnyttja de arter som gick till vid olika tidpunkter. Vintern ägnades åt jakt, både för att få mat och kläder till familjen och för att få skinn att sälja på vintermarknaden i Lycksele.

Oräkneliga generationers erfarenheter låg bakom familjens förmåga att skapa sig ett drägligt liv i barrskogen. De var inte alldeles fria; formellt sett var de underställda den svenske kungen och måste betala skatt till honom, men i stort sett skötte de sig själva. Sommaren 1671 hade visserligen en lantmätare och en notarie kommit resande, träffat på Per Tomasson och hans familj i deras viste vid Öreälven och ställt en massa frågor, men det var en engångsföreteelse. Per Tomasson, hans hustru och hans vuxna son Gunnar kunde själva bestämma hur de skulle utnyttja mark och vatten inom skattelandet.

Detta skulle snart förändras. År 1678 slog sig finnen Johan Philipsson Hilduinen ned vid Örträsket tillsammans med sina fyra vuxna barn. I ryggen hade de det så kallade lappmarksplakatet, som Karl XI utfärdat 1673 och som lockade med 15 års skattefrihet och evig frihet från soldattjänst för den som blev nybyggare i Lappmarken. Plakatet var ett resultat av det främmande besöket 1671. Landshövding Johan Graan, som beställt kartläggningen, hade kommit fram till att det skulle kunna bli fler skattebetalare i Lappmarken om nybyggare slog sig ned där. Men de skulle inte inkräkta på samernas näringar utan ägna sig åt jordbruk. Därför hade nybyggarna ingen rätt till jakt och fiske, utan det tillhörde lappskattelandets innehavare.

Mårdbergslandet, nu kallat Örträsklandet, övertogs 1681 av samen Erik Persson. Snart uppstod konflikter mellan honom och nybyggarna, som ägnade sig en hel del åt jakt och fiske och dessutom bedrev svedjebruk, vilket skadade Eriks jaktmarker och renbeten. Flera gånger möttes parterna i rätten utan att kunna komma överens. Men principen var klar: jakten och fisket inom lappskattelandet tillhörde dess innehavare.
 

År 1702 lämnade Erik Persson över landet till sin dotter och hennes make Mats Matsson. Denne kom inte i konflikt med nybyggarna utan samtyckte i stället till nya bosättningar i Knaften. I slutet av 1710-talet lät Mats Matsson nybyggarna ta över lappskattelandet och flyttade själv därifrån. Därefter var det bönder som betalade Örträsklandets skatt ända till 1870-talet, då avvittringen inleddes och skogarna delades upp mellan hemmansägarna och staten. Det stora lappskattelandet, som fram till slutet av 1600-talet brukats av en enda familj, fick nu många olika ägare.

Många lappskatteland övertogs förr eller senare av inflyttade bönder, precis som Mårdbergslandet. Andra behölls av samiska familjer, men om dessa inte samtidigt var hemmansägare tilldelades de ingen mark vid avvittringen. I stället kom 1886 års renbeteslag som fastställde samernas rätt till renbete samt i viss utsträckning jakt och fiske på den mark som nu fått andra ägare. Lappbyar, motsvarande dagens samebyar, inrättades både i fjällområdet och i skogslandet från Malå och norrut. Där blev de sista samiska skattelandsinnehavarna medlemmar.

Gudrun Norstedt

 

Relaterat

Litteratur: 
Lappskattelanden på Geddas karta : Umeå lappmark från 1671 till 1900-talets början av Gudrun Norstedt
ISBN: 9789197237444

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?