2021-12-22

Rentunga given på julbordet

För matkreatören Marja Thomasson Ek är rentunga ett givet inslag på det samiska julbordet. Julskinkan däremot, står hon över.
– Jag tycker vi ska återinföra renhjärtan med plommon istället, säger hon och skrattar.

Marja Thomasson Ek är från Mittådalen, men bor sedan många år i Stockholm. Hon har bland annat utbildat sig på Grythyttan och driver familjeföretaget Renprodukter. Intresset för mat har Marja fått hemifrån. Bland annat är hennes mamma Gudrun Thomasson-Ek kokboksförfattare och Marja själv har jobbat inom olika matprojekt. Ett projekt var att berätta om den samiska historien genom maten.

Just nu pågår julbordssäsongen och Marjas inställning är att man vill ha goda saker på julbordet, samtidigt som det inte får bli för mycket.
– Jag lägger inte ner jättemycket jobb på julbordet och det kanske beror på att det finns risk att det blir just för mycket. Jag brukar göra syltor på ren, leverpastej och kallrökt reninnanlår.

Hon konstaterar roat att för henne är julbordet på julafton en transportsträcka till de andra juldagarna.
– Vi äter alltid rensadel på juldagen. Det är det bästa man kan äta! Till rensadeln experimenterar vi en del. I år har vi pratat om getostbakelser som tillbehör.

Genom företaget möter Marja i huvudsak två kundgrupper, samer som flyttat till huvudstaden och svenskar.
– Svenska kunder köper kallskuret och rökta produkter. Vissa köper också renfärs för att göra köttbullar. Mina samiska kunder köper renkött för att koka. Hur de lyckas trumfa in kokköttet på julbordet vet jag inte, men på något sätt lyckas de.

När Marja intervjuade sin mamma och sin moster för ett matprojekt fick hon veta att hennes moster hjälpte sin aahka och ajja, Nils och Lucia Thomasson, att göra julmat i slutet på femtiotalet. Då fick hon bland annat i uppdrag att göra plommonfyllda renhjärtan till en familj som hon var inhyrd att laga julmat till på tidigt 1900-tal.
– Dessutom gjorde hon ugnsblodpannkaka som skulle ätas på juldagens morgon. Jag tyckte det var hardcore och jag sa till min mamma och moster att vi måste laga renhjärtan med plommon någon gång.

Marja konstaterar att julbordet ofta är en essens av olika familjers och nya generationers inflytande.
– Det ligger också i tiden att ta tillvara hela djuret. Mycket av det har försvunnit i det svenska samhället, men i det samiska samhället lever det kvar.

Men julskinka har Marjas familj aldrig haft på julbordet. Istället har de serverat får- eller lammrulle och givetvis renkött i olika former.
– Min mamma är uppvuxen med saltkött av ren och vi har istället haft sådana rätter. Men gris och ren ligger långt ifrån varandra smakmässigt, så äter man ofta renkött så kan jag tänka mig att de kompletterar varandra.

När julen är över så dröjer det inte länge förrän nästa festhögtid stundar, nämligen nyår. På nyårsmenyn tycker Marja att röding och ren är givna, fast tillagade på ett festligt sätt.
- Jag tycker att snittar passar bra, exempelvis olika tartarer med massa olika smakkombinationer som förrätt. I år funderar jag på att göra confiterad tunga.

Hon tipsar om renentrecote som varmrätt och en åkerbärsparfait till efterrätt. Renfilén skippar hon däremot.
– Jag tycker den smakar för lite. Jag äter nästan aldrig renfilé, jag tycker den gör sig bäst när den sitter kvar på sadeln.

KATARINA HÄLLGREN

 

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?